Hoppa till innehåll

Transkriberade avsnitt av Resurscentrums kunskapspodd.

Resurscentrums kunskapspodd består av olika serier vilka behandlar olika ämnesområden som brottsförebyggande arbete, arbetsmarknadsinsatser samt integration, migration och ett nytt liv i Sverige. Resurscentrum tillhör framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun.

STAD-podden

Om programmet

Välkommen till Resurscentrumskunskapspodd!

Den första poddserien vi lanserar handlar om radikalisering och våldsbejakande extremism. Serien produceras av projekt STAD, som står för Strategiskt arbete för demokrati. 

Projekt STAD finansieras av Center mot våldsbejakande extremism (CVE)

Senaste avsnittet

Intervju Christer Matsson, lärare, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet

Alla avsnitt 

Intervju Christer Matsson, lärare, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet.

Intervju med Elisabeth Lindholm, lokal samordnare mot VBE i Strömsunds kommun.

Intervju med Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund.

Intervju med Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism.

Träffa vår poddmaker

Intervju Christer Matsson, lärare, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet

Ylfva Wistrand [00:00:27:13]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projektet STAD Strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske? Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet ska vi prata bland annat om högerextremism och riskfaktorer och vad vi kan göra för att höja skyddsfaktorer. Det här avsnittet hoppas vi ska ge dig en inblick i en forskares syn på radikalisering och extremism, men kanske också en del tips att tänka på om du möter någon med extrema åsikter. [00:01:45:00]

Ylfva Wistrand [00:01:45:02]
I dag samtalar jag med Christer Mattsson, läraren som doktorerade i pedagogik. Numer är han forskare och föreståndare för Segerstedt institutet som hör till Göteborgs universitet. I sin socialpsykologiska forskning följer han bland annat Nordiska motståndsrörelsen, allt i sin strävan att hitta och utveckla strategier för att skolelever eller barn och unga inte ska dras in i rasistiska miljöer. Hej Christer, varmt välkommen![00:02:16:18]

Christer Mattsson [00:02:16:20]
Tack så mycket![00:02:17:19]

Ylfva Wistrand [00:02:17:21]
Om du skulle introducera dig själv för någon som inte känner dig. Hur skulle du göra det då?[00:02:24:24]

Christer Mattsson [00:02:25:01]
I det här sammanhanget så får jag väl lyfta fram det du redan har sagt. Att jag är lärare, har väldigt långa erfarenhet som lärare och under min lärargärning så kommer jag tidigt att arbeta med unga människor i risk miljöer i risk för missbruk, risk för kriminalitet, i risk för att radikaliseras som vi säger i dag till våldsbejakande extremism.[00:02:52:12]

Christer Mattsson [00:02:52:14]
Och det ledde mig att för ganska många år sedan nu att fördjupa mig i detta genom att forska och det har jag hållt på med i tio år nu och förstå vad det är som gör att en människa går in i miljöer där man redan på förhand kan förutse att jag kommer bli illa omtyckt om jag går in i den miljön.[00:03:16:09]

Ylfva Wistrand [00:03:16:11]
Men vad skulle du säga påverkar en människa att söka sig till en viss tillhörighet eller grupp? Vad är det vi behöver veta för att förstå någons livsval av den kalibern?[00:03:29:23]

Christer Mattsson [00:03:30:00]
Jag tror att vi måste skilja mellan människor som radikaliseras helt och hållet online, för det finns naturligtvis onlinevärlden och sociala medier och sociala forum och sådant har förändrat mänsklig socialitet i grunden i alla avseenden. Med dem som går in i grupper som också träffas IRL så att säga. En avgörande faktor där är att det finns en sådan grupp nära där du bor.[00:04:06:19]

Christer Mattsson [00:04:06:21]
Det finns ett väldigt starkt geografiskt reproduktions mönster, de platser i Sverige idag där vi har högerextrema grupperingar i de platser som vi under 90-talet och 80-talet och runt millennieskiftet hade skinnskalle grupper och de platserna i väldigt stor utsträckning samma platser där den nationella rörelsen var stor under mellankrigstiden. Så den främsta faktorn så att säga är ett generations överlämnande.[00:04:36:09]

Christer Mattsson [00:04:36:11]
Att det finns ett högt rasistiskt och antisemitiskt bakgrundsbrus på vissa orter och som omfattar många fler än de som går in i organisationer eller miljöer. Och det är bakgrundsbruset. En nödvändig, inte ensam, men en nödvändig faktor för för den geografiska reproduktionen.[00:05:00:01]

Ylfva Wistrand [00:05:00:03]
Man får ju ha egentligen vilka tankar och åsikter man vill. Men utöver den geografiska reproduktionen som du pratar om, va, vad tror du då,det som gör att man tippar över kanten? Från sina tankar och åsikter och hoppar ner i det här kaninhålet till förmån för både konspirationsteorier och extremism?[00:05:25:01]

Christer Mattsson [00:05:25:03]
Ja, då tror jag man behöver skilja mellan transportsträckan fram och ögonblicket man trillar ner. Transportsträckan fram består av i allmänhet av att man växer upp i ett sammanhang, ofta i en familj som jag brukar säga, där man inte talar demokratiska. Man växer upp i ett sammanhang där rasism, misogyna idéer, antisemitiska idéer, homofoba idéer kommer med språkbruket så att säga man talar om minoriteter och grupper och värderingar på ett visst sätt.[00:06:10:13]

Christer Mattsson [00:06:10:15]
Egentligen är man då uppvuxen i vad jag skulle säga ett demokratiskt utanförskap. Och det här är någonting som finns tidigt i familjen och blir ett språk och ett sätt att tänka som, som man växer upp i. De intervjuer jag har gjort med människor som så att säga har gått hela vägen, de har detta gemensamt. De allra flesta är uppvuxna i de här miljöerna och väldigt auktoritära ofta.[ 00:06:40:21]

Christer Mattsson [00:06:40:23]
Men sedan så behövs det ändå någonting mer för att du ska ner i det där kaninhålet eller för den delen gå in i en organisation. Och det brukar vi inom sociologin kalla för faithfull moment, alltså ett avgörande ögonblick det händer någonting som antingen knuffar individen i en riktning som den inte har tänkt eller möjliggör för individen att göra någonting som den kanske inte hade tänkt.[00:07:09:12]

Christer Mattsson [00:07:09:12]
Och knuffa kan vara en en konfrontation. Jag har åtskilliga exempel på hur sådana konfrontationer ägt rum i skolan. En är elev som så att säga i bildlig mening blir intryckt i ett hörn, få och stå till svars för sina värderingar och känner sig förminskad och provocerad utav detta och har ett behov av att försvara sig och stärka sig.[00:07:39:15]

Christer Mattsson [00:07:39:15]
Och rent faktiskt som en direkt åtgärd. Jag tänkte att nu, nu går jag och då går jag in i den här gruppen. Nu ska jag visa vad det är som gäller eller att man kommer i kontakt med en gruppering. Man blir inte knuffad men man kommer i kontakt med någon som man litar på och som man tycker har sunda värderingar och som visar att man kan så att säga gå från ord till till handling.[00:08:09:20]

Christer Mattsson [00:08:09:22]
Det här är faithfull moments som äger rum väldigt plötsligt, både för dem som är föremål för dem men också för dem som står runt omkring. När jag intervjuat anhöriga så talar de ofta om hur det var som att hen ofta en han faktiskt blev som ombytt över en natt, men i själva verket har det aldrig skett över en natt.[00:08:35:17]

Christer Mattsson [00:08:35:17]
Men ett visst avgörande steg kan mycket väl ha skett på ett väldigt kort ögonblick. Och det är korta ögonblicket är naturligtvis väldigt viktigt, men det måste förstås mot bakgrund av den långa transportsträckan.[00:08:49:13]

Ylfva Wistrand [00:08:49:15]
Och det här begreppet faithfull moments är att egentligen likställa då med pusch- and pullfaktorer som man ofta pratar om.[00:08:58:17]

Christer Mattsson [00:08:58:19]
Ja, inte helt och hållet, alltså pusch- and pullfaktorer blir ofta en alldeles för enkel förklaringsmodell för att förstå vad som gör att den enskilda individen gör det ena eller det andra. Jag skulle snarare använda mig av en en sociolog som heter Russ Bolt som pratade om ett socialt investeringskapital. Det som är en pushfaktor och för dig behöver inte vara en pushfaktor för mig.[00:09:33:15]

Christer Mattsson [00:09:33:19]
Vi kan ha nästan samma fram körsträcka medan du blir pushad utav någonting som jag inte blev pushad av eller du blir attraherad av någonting som inte jag blev attraherade av. Så faktorerna kan vara densamma,
men responsen är annorlunda och det beror helt och hållet på vad du har för resurser att investera
i olika typer av miljöer och relationer. Om vi för ett ögonblick tänker utanför extremism och tänker mer i vardagliga relationer än en människa som lever i en relation som inte fungerar bra och som man kanske inte mår bra i, har ju vissa förutsättningar som krävs för att man ska lämna den relationen.[00:10:21:16]

Christer Mattsson [00:10:21:18]
Och de förutsättningarna är ju inte bara kopplade till vad som lockar på utsidan eller vad som knuffar från insidan, utan har du råd att skilja dig? Hur ska du försörja dig om du skiljer dig? Vad kommer släkten tycka? Vart ska du ta vägen? Det är faktorer som är mycket, mycket viktigare än push och pull.[00:10:43:01]

Christer Mattsson [00:10:43:01]
Så push och pull är egentligen bara en ytlig ögonblicksbild av mekanismer som verkar. Men det som verkligen är i omlopp under ytan, det är vad du har för tillgång till socialt kapital, ekonomiskt kapital, utbildnings kapital, kulturellt kapital som kan ta dig till den positionen som du vill.[00:11:10:20]

Ylfva Wistrand [00:11:10:22]
Jag undrar lite grann hur forskningsfältet ser ut rent generellt kring radikalisering och extremism. Å det kommer sig helt enkelt av att du har uttryckt att din forskning skiljer sig en aning från annan i de att du ganska tydligt lyfter ideologins betydelse.[00:11:29:14]

Christer Mattsson [00:11:29:16]
Ja, det stämmer. Mycket av den forskning som finns om radikalisering och vägar in i terrorism bygger på mycket, mycket tunna empiriska underlag. Och det beror ju på att det naturligtvis är väldigt, väldigt svårt att få access. Och även om du får access så är det ganska svårt å… få valida data. Det vill säga att om du intervjuar mig talar sanning.[00:11:57:06]

Christer Mattsson [00:11:57:07]
Det är sällan du som forskare har möjlighet att vara med mitt uppe i nära radkalisering pågår. Merparten av den empiriska forskning som finns består av intervjuer av människor som har hoppat av och deradikaliserats. Och när du har hoppat av och av radikaliserats så kommer du lägga hela din historia till rätta. När du tänker tillbaka retrospektivt. Och det är ingenting som är speciellt för den här gruppen utan så funkar vi allihop.[00:12:32:05]

Christer Mattsson [00:12:32:05]
Alla ni som lyssnar… på den här podden. Om jag skulle intervjua er om era liv och ni skulle berätta varför ni har kommit dit ni har kommit, så skulle ni uppleva att ni talar sanning med mig. När jag frågar er. Men jag vet att det bara är post faktum konstruktioner. När ni gjorde era val så gjorde ni dem ofta mot bättre vetande och i varje ögonblick ni valde det ena så övervägde ni alltid motsatsen.[00:13:01:24]

Christer Mattsson [00:13:02:01]
Det är ganska få val i livet ifrån hur banalt de än kan låta, men så faktiskt ifrån att ni fundera på om ni ska titta på Netflix eller ta en promenad så finns ett motsats alternativ till det ni gör. Ska ni skilja er? Eller ska ni skaffa ett barn till? Så motsatsförhållanden finns där och när jag som forskare frågar er långt senare så är alla motsats alternativen höjda i dunkel, bortglömda, förträngda, lagda till, till rätta.[00:13:40:11]

Christer Mattsson [00:13:40:13]
Och när man gör intervjuer retrospektivt med dem som har hoppat av och av radikaliserats så har de en tendens att underskatta betydelsen för vad ideologin betydde när man var mitt uppe i det. Ungefär på samma sätt som om jag skulle intervjua personer långt efter att man skilt sig och de skulle få berätta om, om kärlekens betydelse. Och naturligtvis så har vi alla minnen av en insomnade kärleks betydelse.[00:14:13:00]

Christer Mattsson [00:14:13:02]
Men vi kan inte riktigt komma åt den känslan var den var när vi var mitt uppe i det och när vi var sårade av den. Jag har ju då haft möjlighet att följa individer i realtid medan radikalisering har pågått medan de har funnits i de här miljöerna. Och jag har också utvecklat forskningsmetodik för att komma åt retrospektiva berättelser av livet hos dem som är av radikaliserade.[00:14:46:03]

Christer Mattsson [00:14:46:05]
Genom att låta dem sitta i grupper och tala om sitt förflutna för då blir det att man påminner varandra. De som kände varandra under sin aktiva tid, så att säga, när de påminde varandra om vad som var viktigt, då framträder ideologin som någonting mycket, mycket viktigare och mycket mer centralt. Och även om ideologin inte är den huvudsakliga drivkraften för alla, för några är den det.[00:15:15:21]

Christer Mattsson [00:15:15:23]
Men även om den inte är den huvudsakliga drivkraften för alla, kanske inte så för de flesta, så är den med och är väldigt meningsskapande. Ideologin ger en riktning och en mening, ett rättesnöre och ett sammanhang. Ideologin fyller också ut tid att vara aktiv i en rörelse innebär ju inte att man 24/7 sitter och läser Mine kampf eller gör extrema tolkningar av Koranen. Utan vardagen är vardagen den är fylld med mängder utav olika aktiviteter och i alla de här olika aktiviteterna i all denna vardaglighet så finns ideologin som ett ständigt bakgrunds raster för å i ditt huvud.[00:16:12:03]

Christer Mattsson [00:16:12:05]
Reflektera över vad det som pågår runt omkring dig för att det i ett ögonblick när du träffar en kamrat i rörelsen, bara utbyta några enkla ord om någonting som har pågått och som kan relateras till ideologin.[00:16:28:22]

Ylfva Wistrand [00:16:28:24]
Men skulle du då säga att de är på grund av ditt social psykologiska perspektiv som det här är din riktning i forskningen?[00:16:44:08]

Christer Mattsson [00:16:44:10]
Jag skulle säga att om man är med i Nordiska motståndsrörelsen så är det naturligtvis att, att gå ut och säga att du national socialist, det avvikande, att gå på demonstrationer med vit skjorta och grön slips som du snabbt stoppar in mellan andra och tredje knapphålet. Det är ganska avvikande, men vardagen är fylld med så mycket annat som är rutinmässigt i det vi gör som forskare.[00:17:11:19]

Christer Mattsson [00:17:11:22]
Det är ju inte att studera de avvikande. Journalisternas uppgift är att, att visa på nyheter det spektakulära. Min uppgift det är att visa på rutiner och strukturer och det som inte är avvikande, det som inte är spektakulärt. För att förstå hur människor skapar mening i sin tillvaro. Och jag har ju verkligen spenderat tid med människor i Nordiska motståndsrörelsen på deras möten i deras hem också haft de boendes hemma hos mig.[00:17:45:00]

Christer Mattsson [00:17:45:02]
Och då lär man känna varandra och mycket i deras liv blir ju avvikande genom att dem att de blir socialt stigmatiserade i andra sammanhang och de knyts väldigt nära varandra men de är inga rymd ödlor. De har rutiner de har, de har en vardag i sitt engagemang också naturligtvis ofta en väldigt påfrestande vardag. Men om man vill förhindra radikalisering, om man vill främja avhopp så ska man nog inte fokusera på det avvikande utan förstå det rutinmässiga.[00:18:29:14]

Ylfva Wistrand [00:18:29:16]
Och också då förstå vad ett socialt stigma också bidrar till ett fortsatt agerande inom en extrem rörelse. Exempelvis. Man har kanske inte så många andra alternativ.[00:18:43:22]

Christer Mattsson [00:18:43:24]
Nej, en radikalisering process är ju definitionsmässigt att elda broarna i båda ändar. Du blir ditt eget stigma och du blir ett stigma för dem som är nära dig. Det är väldigt svårt och att vara förälder och vara partner till någon som är med i en extremistisk rörelse. Om du inte själv också är med i rörelsen. Absoluta lejonparten av dem som jag intervjuar beskriver både oönskade och smärtsamma situationer när dem väljer att bli öppna eller oönskat avslöjas som att vara en del av rörelsen.[00:19:26:05]

Christer Mattsson [00:19:26:07]
Hur vänner, familj, släkt, kollegor vänder dem ryggen. Och det går ju att förstå att människor vänder dem ryggen, men man får ha ett uns av fantasi och förstå. Även vi kan tycka att de får skylla sig själva hur mycket vi bara vill. Men att vara i den situationen där många människor som har betytt mycket för dig tidigare inte vill ha med dig att göra. Du blir väldigt ensam och den primära faktorn som förhindrar avhopp är att det finns ingen bro att gå på för det har brunnit i båda ändar.[00:20:12:17]

Ylfva Wistrand [00:20:12:18]
Precis. Och det säger ju någonting om att man behöver ha någonting att komma till, inte bara att lämna någonting utan att komma till någonting. Och då tänker jag att det ställer krav på oss i samhället att också medvetet orka och kunna vara inkluderande.[00:20:36:01]

Christer Mattsson [00:20:36:03]
Ja, och i många av de yrkena som jobbar med det här, inte minst socialarbetare och poliser och så. Där är vi professionellt utbildade för att förmå och vara sådana att vi kan vara inkluderande och mottagande. Det är ganska vanligt att familjemedlemmar kontaktar mig, föräldrar eller partners syskon ibland som är jätteoroliga över någon som har gått ner i det där kaninhålet och som frågar dem vad ska jag göra och mitt råd till dem, det är att stå kvar.[00:21:26:12]

Christer Mattsson [00:21:26:13]
Just nu hjälper det nog inte att debattera om jorden är platt eller rund, men stå kvar, orka stå kvar. I den stunden som tvivlet kommer i rörelsen så måste det finnas åtminstone en liten spång att gå tillbaka på. Och när man har varit ute på irrfärder så är det ju jobbigt att komma tillbaka och säga, jag har varit på en irrfärd.[00:22:00:04]

Christer Mattsson [00:22:00:06]
De som har hoppat av och av radikaliserats. När jag frågar dem om tiden i rörelsen så brukar de nästan alla benämna den tiden som mina bortkastade år och det är jobbigt för en människa att ha bortkastade år. Det är ingen slump att vi har religiösa berättelser om den förlorade sonen som kommer tillbaka och då slaktar man oxen. Inte för att för fördela,[00:22:33:21]

Christer Mattsson [00:22:33:24]
sonen som stannar kvar utan för att visa att den förlorade är välkommen.[00:22:40:21]

Ylfva Wistrand [00:22:40:23]
Ja, det säger ju någonting också om att alla människor har ett behov av att bli sedda och ibland så kanske det till och med är så att även om jag blir sedd på ett negativt sätt så är det bättre att bli sedd på något sätt än inte alls.[00:22:58:21]

Christer Mattsson [00:22:58:23]
Ja, åh jag tror inne i rörelsen så blir man nog inte sedd på ett negativt sätt. Asså det, det förekommer väldigt mycket stigmatisering och pennalism i rörelsen också när man börjar skrapa på på ytan. Men det finns verklig gemenskap.[00:23:18:16]

Ylfva Wistrand [00:23:18:18]
Ja. [00:23:20:19]

Christer Matsson [00:23:20.19]
Det finns ofta ett väldigt starkt vi i de här rörelserna. I ett samhälle som är så präglat av jag, så längtar ju många människor efter ett sammanhang där de är ett vi.[00:23:40:00]

Christer Mattsson [00:23:40:02]
Jag tycker inte det är konstigt att vi lever i en tid där människor söker sig dels till tro och till gemenskaper och en del av de här gemenskaperna som man söker sig till är naturligtvis inga bra gemenskaper, extremist miljöer, sekteristiska miljöer. Och om vi vill förhindra radikalisering så behöver vi också reflektera över vad är det de här miljöerna erbjuder som saknas i samhället.[00:24:13:23]

Ylfva Wistrand [00:24:14:01]
Som man inte får annars? Du pratar ju ibland om flytande modernitet och flytande rädsla och att det på grund av det kanske inte är så konstigt då att exempelvis högerextremism uppstår som en sorts trygghet.[00:24:34:24]

Christer Mattsson [00:24:35:01]
Ja, precis den tid vi lever i brukar vi inom sociologin och mängder med andra… discipliner kalla för det senmoderna samhället och en del av oss kalla sen moderniteten för flytande modernitet. Egentligen betyder det att vi lever i en period där moderniteten har tagit slut. Moderniteten är ju den perioden ifrån upplysningen och industrialiseringen fram tills nyligen.[00:25:02:23]

Christer Mattsson [00:25:03:00]
Den är en i slutet och vi har gått in i en ny era och vad den kommer heta, det får någon i framtiden komma fram till i väntan på det så, så kallas den ibland för sen modernitet eller flytande modernitet och jag tycker det är flytande.modernitet de är bättre för att det säger någonting om tillståndet i moderniteten som den är.[00:25:25:23]

Christer Mattsson [00:25:26:00]
Vi har rört oss ifrån ett samhälle med ganska fasta positioner, fasta positioner för individer men också för organisationer och strukturer. Och går vi tillbaka till 50-talet så skulle vi säga att det var betydligt vanligare att man följde sina föräldrars spår på 50-talet än det är idag. Idag följer man inte ens en gång sitt eget spår. Det man utbildar sig till, det kan man vara hyggligt säker på att det inte…där man kommer sluta sin karriär.[00:25:57:07]

Christer Mattsson [00:25:57:09]
Teknik omvandlingen gör att jag många gånger om kommer behöva omskola mig, ändra inriktning, flytta, gör någonting annat med livet så som livet i sig flyter, organisationerna flyter, de demokratiska institutionerna flyter, produktionskedjor är flyter och det här är någonting som å ena sidan kan vara väldigt behagligt. Det kan vara väldigt möjliggörande för många är människor. Man kan få upptäcka sidor av sig själv, bosätta sig i och pröva yrken.[00:26:29:19]

Ylfva Wistrand [00:26:29:19]
Utvecklas.[00:26:30:16]

Christer Mattsson [00:26:30:16]
Utvecklas, absolut och för andra är det naturligtvis någonting skrämmande, någonting hotfullt. Om man och om man vill ha någonting som är lite mer fast och stabilt och tydligt och framför allt förutsägbart.[00:26:43:02]

Ylfva Wistrand [00:26:43:06]
Och inget är sig likt.[00:26:44:13]

Christer Mattsson [00:26:44:13]
Och ingenting är sig likt…det här blir en, en tid av otrygghet. Så det är inte så konstigt att vi som en respons på den flytande moderniteten får en ny konservatism och som efterfråga vi:et i den flytande moderniteten så står ju jaget i centrum. Vad jag ska göra med min utbildning, vad jag ska göra med min karriär och hur långt jag kan ta mig, vad jag, jag jag kan göra.[00:27:14:21]

Christer Mattsson [00:27:14:23]
Det finns naturligtvis en längtan efter vi och frågan är var finns detta vi?[00:27:21:22]

Ylfva Wistrand [00:27:21:24]
Jag har också läst mig till att du i gymnasiet så gick du teknisk linje och hade tänkt dig en framtid som ingenjör och via Chalmers. Men någonting hände där som gjorde att du valde inriktningen att söka till lärarprogrammet och då var det inte bara morfar som inspirerade det.[00:27:45:06]

Christer Mattsson [00:27:45:08]
Nej, då var det inte alls morfar. Jag kommer från en ganska traditionell arbetarklassbakgrund. Ingen i släkten hade tagit studentexamen, än mindre läst på högskola eller universitet… Väldigt tidigt, så fick jag höra de att jag ska läsa, du har läshuvud, du ska läsa på Chalmers, å jag visste egentligen inte ens då jag läste teknisk linje då så visste jag…[00:28:16:11]

Christer Mattsson [00:28:16:11]
Jag visste var Chalmers låg. Man åker spårvagn förbi där och så, men för mig var det en byggnad som man gick in i ena änden och så när man kom ut ur den andra så var man viktig [skrattar].[00:28:28:06]

Ylfva Wistrand [00:28:28:12]
Ingenjörs fabriken. [00:28:29:16]

Christer Mattsson [00:28:32:23]
Ja, ingenjörs fabrik men då när jag hade läst ett tag på teknisk linje och mina klasskompisar började prata om vad de skulle göra efter gymnasiet och då förstod jag att jag behöver nog veta något mer än att det finns en byggnad [Ylfva skrattar].[00:28:48:15]

Christer Mattsson [00:28:48:17]
Och jag var väldigt blyg så jag visste inte riktigt. Jag tyckte det var lite skämmigt att gå till studie och yrkesvägledaren och så där… när man är blyg så vill man inte känna sig liten och så. Man känner sig redan liten. Men vi hade en fantastisk matematik och fysiklärare som heter Olga Stankiewicz och som hade ett sätt som jag kände mig trygg med henne och hon var doktor i kärnfysik så det var den högst utbildade människa jag hade träffat dittills.[00:29:25:00]

Christer Mattsson [00:29:25:02]
Så jag frågade henne och på ett väldigt empatiskt och inkännande sätt så förklarade hon hur man söker och vilka blanketter man fyller i och vilka möjligheter som finns och så där. Olga var en människa som betydde mycket för mig. Jag kände mig trygg med henne. Men det här var i slutet på 80-talet och vi hade begynnelsen utav skinnskalle vågen och en väldigt tydlig högerextrem mobilisering i Sverige.[00:29:55:16]

Christer Mattsson [00:29:55:18]
Och flera utav mina klasskompisar, de va naturligtvis inte skinnskallar, men de var ändå inspirerade av de här idéerna, några utav dem. Och på en lektion med vår teknologi lärare närvarande så fick de för sig att vi kan inte ha Olga som lärare längre, för vi har en klass med bara pojkar och hon klarar inte av att hålla ordning på pojkar som kvinna utan vi behöver en manlig matematik och fysiklärare och hon kommer från Polen så hon.[00:30:26:02]

Christer Mattsson [00:30:26:04]
Hon bryter och hon pratar perfekt svenska men med en brytning naturligtvis. Det funkar inte. Och så var hon judinna också, så det kom något antisemitiskt i detta. Så de har skrivit ihop ett brev som skulle skrivas under utav alla och så skulle vi skicka det till rektorn och begära att få lära byte. Och teknologi läraren ingrep inte och jag vet att de flesta som satt där höll inte med om det här, men är man några drivande killar så.[00:30:57:20]

Christer Mattsson [00:30:57:22]
Och så gick det här brevet runt i klassen och jag råkade sitta så till på den lektionen att jag fick brevet sist utav alla och då hade alla skrivit på att de inte ville ha Olga och då blev jag försatt i en situation som var maximalt obekväm för mig och det. Jag kunde ju verkligen inte skriva under någonting sånt om, om Olga.[00:31:21:19]

Christer Mattsson [00:31:21:21]
Men egentligen så vågade jag inte heller gå emot detta. Men så det fick lov att tippa över till vad, vad som var anständigt. Så jag skrev inte under. Det blev ett himla kacklande. Det varade säkert bara i 10 minuter, men för mig var det en evighet av, med jättehög puls och rädsla och rädsla för vad som skulle hända sedan och så.[00:31:48:06]

Christer Mattsson [00:31:48:08]
Och det… jag gjorde en handling. Det var en faithfull moment [skrattar].[00:31:54:07]

Ylfva Wistrand [00:31:54:11]
Verkligen. [00:31:56:02]

Christer Mattsson [00:31:56:04]
Och som fick enorm betydelse. Därefter kom jag att engagera mig i antirasistiska frågor. Hade det inte varit för just det ögonblicket så, så hade jag förmodligen trillat in på Chalmers och blivit civilingenjör. Men då kom jag att engagera mig i en antirasistisk förening. Var med och startade faktiskt ihop med Olga en antirasistisk förening på skolan och så tänkte jag. Då vågade jag tänka utanför boxen.[00:32:22:07]

Christer Mattsson [00:32:22:07]
Vad vill jag göra? Jag vill bli lärare.[00:32:25:15]

Ylfva Wistrand [00:32:25:17]
Och utifrån din roll som både pedagog och forskare, hur ser du på kommunernas förebyggande arbete mot radikalisering och extremism eller rasism? Vilka framgångsfaktorer ser du eller vilka förbättringsområden ser du?[00:32:41:21]

Christer Mattsson [00:32:41:23]
Vi hade en väldigt kaotisk period för låt säga sex, sju år sedan när de vältrade över ett statligt ansvar på kommunal verksamhet. Ifrån ingenstans så dök det upp krav att kommuner ska ha handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Å jag gjorde faktiskt ihop med en kollega en studie av de här planen och vilka som står i de kommunala handlingsplanerna. Å…till stor del så var det ju att man copy paste det där nationella handlingsplanen och det säger man övertog statliga logiker och ett statligt säkerhets ansvar på kommunal nivå, vilket i flera fall kom att stå i strid med grundlagen.[00:33:37:15]

Christer Mattsson [00:33:37:17]
En kommunal verksamhet är till en väldigt stor del en välfärdsverksamhet som är till för invånarnas väl och ve. Förebyggande arbete sätter alltid individens välgång i första rummet. Förebyggande arbete syftar naturligtvis att förhindra kriminalitet och extremism i samhället, men den kommunala logiken är att göra detta utifrån att den som tjänar mest på det är den som riskerar att bli kriminell eller, eller extremist.[00:34:14:12]

Christer Mattsson [00:34:14:14]
Och den logiken måste vi behålla inom socialt omsorgs givande och utbildningsmässigt utvecklande yrken. Individer som är i skolan eller socialtjänsten eller fritidsverksamheten måste veta att vi som arbetar där arbetar alltid för den enskildes bästa.[00:34:36:00]

Ylfva Wistrand [00:34:36:02]
Till sist Christer, då vill jag vara lite nyfiken och fråga om det är så att du kanske har någon ny bok på gång? faktiskt.[00:34:45:24]

Christer Mattsson [00:34:44:22]
Faktiskt… Vi har haft ett forskningsprojekt under tre år där vi studerat reproduktion av högerextremism och rasism på den svenska landsbygden. Vissa platser har ju haft en generations överlämning utav extremism och som jag nämnde tidigare. Thomas Johansson, Jesper Andreasson och jag kommer med en bok nu i februari som heter: En resa till hjärtlandet. Och som är en undersökning av de här platserna där denna reproduktion äger rum och framför allt med fokus på Vad är skolans roll på de här platserna?[00:35:24:03]

Christer Mattsson [00:35:24:03]
Hur försöker skolan motverka detta och ibland hur bidrar oavsiktligt skolan till reproduktionen.[00:35:33:19]

Ylfva Wistrand [00:35:33:21
Och då vet jag att det är i alla fall en bok som jag och vi här på Resurscentrum kommer att läsa. Christer, ett stort tack för att du ville gästa oss här i Resurscentrum Kunskaps podd! Tack! Och också ett varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE.[00:36:13:02]

Ylfva Wistrand [00:36:13:04]
Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett, den är producerad av Marcus Ernehed.[00:36:26:03]


Ylfva Wistrand [00:36:26:05]
Stort tack att du har lyssnat![00:36:28:08]

 

Intervju med Elisabeth Lindholm, lokal samordnare mot VBE i Strömsunds kommun.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projektet STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet lägger vi fokus på lokalt samordnings arbete mot radikalisering och VBE. Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en tydligare inblick i hur en lokal samordnarens uppdrag kan se ut och varför.[00:01:38:15]

Ylfva Wistrand [00:01:38:15]
Upprättade samverkans strukturer är avgörande för att arbetet det ska bli långsiktigt hållbart. I dag samtalar jag med Elisabeth Lindholm, kommunens lokala samordnare mot VBE. Elisabeth har en bakgrund bland annat som tolk och översättare och sedan början av 2020 är hon också chef för Resurscentrum i kommunen. 2016 rekommenderade Nationella samordnaren för demokrati mot VBE landets samtliga kommuner att utse en lokal samordnare mot våldsbejakande extremism.[00:02:16:24]

Ylfva Wistrand [00:02:17:00]
Senare samma år uppdrogs Elisabeth rollen i Strömsunds kommun. Hej Elisabeth! Varmt välkommen![00:02:25:22]

Elisabeth Lindholm [00:02:25:24]
Hej! Tack så mycket![00:02:27:11]

Ylfva Wistrand [00:02:27:13]
Hur är det med dig idag?[00:02:29:11]

Elisabeth Lindholm [00:02:29:13]
Jag är lite trött men annars så är det, lite kaffe ska nog råda bot på det här tror jag.[00:02:33:17]

Ylfva Wistrand [00:02:33:19]
Strålande! Du, jag vet ju att du ganska nyligen nådde en milstolpe av inte mindre än 25 år som anställd i kommunen.[00:02:42:23]

Elisabeth Lindholm [00:02:42:24]
Ja, visst är det galet.[00:02:44:01]

Ylfva Wistrand [00:02:44:04]
Helt sanslöst. Trodde du att det skulle bli så när du började för 25 år sedan?[00:02:48:24]

Elisabeth Lindholm [00:02:49:05]
Absolut inte. Jag började jobba som högstadielärare då på Vattudals skolan här i Strömsund där jag var i några år. Nej inte en tanke att det skulle bli så här länge, men med kraft och spänst i kommunens tjänst brukar jag säga.[00:03:06:14]

Ylfva Wistrand [00:03:06:16]
Ja och det har ju färgat av sig på samtliga på Resurscentrum tror jag. Men när du börjar din anställning i kommunen, då var du initialt högstadielärare och sen fortsatte du som vadå? [00:03:20:07]

Elisabeth Lindholm [00:03:20:09]
Jag började jobba som EU samordnare och det gjorde jag i några år. Och sen så fortsatte jag med det parallellt som jag också blev projektledare. [00:03:35:15]

Ylfva Wistrand [00:03:35:17]
Och det jobbade du med ganska länge och då blir min direkta fråga. När började arbetet med att starta upp Resurscentrum? För där var ju du en viktig del.[00:03:48:20]

Elisabeth Lindholm [00:03:48:22]
2012 skulle jag vilja säga. Så inleddes det. Vi började med ett resurs ett resursteam helt enkelt ett tvärprofessionellt team av socionomer, pedagog med flera så att vi hade team som jobbade ungefär det sätt som vi i Resurscentrum gör i dag. Vi har ju team i dag också som… fortsätter att jobba i ungefär samma anda och på samma vis med samma arbetssätt ungefär.[00:04:19:07]

Elisabeth Lindholm [00:04:19:12]
Finnas som ett stöd för andra verksamheter och då fokus integrationsfrågor.[00:04:24:10]

Ylfva Wistrand [00:04:24:12]
Så Resurscentrum fungerade i stort likadant då som nu och skillnaden är kanske främst att vi i dag har flera arbetsområden än vad ni startade upp med.[00:04:39:12]

Elisabeth Lindholm [00:04:39:14]
Initialt så var det frågan om integrationsfrågor, alltså integration… migration, återvändande och olika aspekter av det. Och vi hade också ett väldigt starkt barn fokus.[00:04:57:04]

Elisabeth Lindholm [00:04:57:06]
Men men, vi drev också vi drev också utvecklingsprojekt med främst fokus på integration, migration, återvändande. Sen har det i dag då utvecklats till att vara en resurs inom flera områden där vi naturligtvis så i botten, så har vi ju då frågor kring återigen integration, migration och återvändande. Men vi jobbar också med olika typer av arbetsmarknadsfrågor och det är då stöd till ungdomar.[00:05:26:16]

Elisabeth Lindholm [00:05:26:22]
Främst eftersom att det kommunala aktivitets ansvaret ligger, för ungdomar ligger under Resurscentrum och det gör även unga som varken arbetar eller studerar UVAS. Så att vi driver också utvecklingsprojekt då med fokus på ungdomar och arbetsmarknad. Det tredje benet som vi arbetar med det handlar ju om preventionsarbete, alltså förebyggande arbete och då exempelvis så handlar det om att utbilda och informera men också rent praktiskt konkret stötta individer när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck.[00:06:05:11]

Ylfva Wistrand [00:06:05:13]
Det tycker jag är finemangs med Resurscentrum att vi kan arbeta både på strategisk såväl som operativ nivå.[00:06:13:23]

Elisabeth Lindholm [00:06:14:00]
Det är väldigt, det är ju väldigt högt och lågt. Det är helt fantastiskt. Vi har möten på regeringskansliet samma vecka som vi, vi möter barn och ungdomar i enskilda samtal. Alltså vi har en fantastisk möjlighet att kunna kombinera teori och praktik och forskning och praktiskt arbete och det tycker jag är en, fantastisk möjlighet att få jobba på Resurscentrum. [00:06:52:06]

Ylfva Wistrand [00:06:52:08]
Nu har vi pratat mycket om vår egen verksamhet, Resurscentrum och så, och det för oss väldigt naturligt till frågan om uppdraget som lokal samordnare. Det lades ju på dig. Hur gick den diskussion Men hur kom det sig?[00:07:11:17]

Elisabeth Lindholm [00:07:11:19]
Jag deltog inte i någon föregående diskussion kring det utan frågan kom från dåvarande kommunchef om jag kunde tänka mig att ta mig an det uppdraget helt enkelt. Och jag hade ju då jobbat och varit ansvarig för integrationsfrågor som rörde barn och ungdomar. Det var ju var jag vad mitt fokus hade varit under under ganska många år då och vi, jag hade ju jobbat också i flykting mottagningen för det ingick liksom i våra enheten. [00:07:41:13]

Elisabeth Lindholm [00:07:41:13]
Där vi jobbade då utvecklingsavdelningen.[00:07:43:21]

Ylfva Wistrand [00:07:43:23]
Jag blir väldigt nyfiken. Vad var det som gjorde att du tackade ja för arbete med integration och migration leder ju inte direkt till området radikalisering och våldsbejakande extremism?[00:07:56:06]

Elisabeth Lindholm [00:07:56:07]
Absolut inte. Det gör det inte. Men då är det ju så här då. Jag har ju precis innan sagt här med kraft och spänst i kommunens tjänst så får man en fråga från kommunchefen så säger man ju inte. Nej, det tänker jag inte göra utan det handlar ju om okej, det här, det här är intressant utan istället så börjar jag tänka på hur ska det här utformas, vad innebär det här?[00:08:20:07]

Elisabeth Lindholm [00:08:20:07]
Och så vidare. Men jag tvekade ju inte att säga ja.[00:08:23:00]

Ylfva Wistrand [00:08:23:02]
Behöver vi en lokal samordnare i vår kommun?[00:08:25:24]

Elisabeth Lindholm [00:08:26:01]
Det behöver vi absolut ha, det behöver ju inte… vara jag per se, utan det handlar ju om att vi vi behöver en samordning. Det finns ett stort behov av det för att vi ska kunna ha en styrfart och för att det ska finnas liksom struktur för arbetet och att att samverkan i de här frågorna ligger ska ligga högt på agendan.[00:08:51:01]

Ylfva Wistrand [00:08:51:03]
Och vad är i huvudsak du ska samordna? Vi pratar ju väldigt mycket om samordning och så, men för en oinsatt då hur skulle du beskriva vad samordning arbetet går ut på?[00:09:02:09]

Elisabeth Lindholm [00:09:02:11]
Det går ut på att vara spindeln i nätet, att vara den som man kan kontakta när det gäller frågor som rör radikalisering och våldsbejakande extremism. Men det handlar också om att samordna de olika verksamheter och myndigheter som faktiskt berörs av frågor som rör radikalisering, våldsbejakande extremism helt enkelt. Och det förebyggande arbetet som vi alla behöver göra dra vårt strå till stacken.[00:09:39:11]

Ylfva Wistrand [00:09:39:13]
När vi nu pratar om samverkan så tycker jag att det underförstått handlar om något slags samsyn och samförstånd i vad som ska göras, vad som behöver göras. Och då har ju du varit med och startat den lokala samverkansgruppen mot våldsbejakande extremism.[00:09:58:03]

Elisabeth Lindholm [00:09:58:03]
Sedan 2017 så har samverkansgruppen haft ungefär samma struktur som den har i dag. Det var då som jag och kommunpolis Johnny Johnson pratade ihop oss för att se på vilket sätt vi, vi trodde att vi lokalt skulle kunna hitta. Liksom de bästa samverkans möjligheterna helt enkelt för de här frågorna.[00:10:23:08]

Ylfva Wistrand [00:10:23:13]
Ja, och då undrar jag genast vilka funktioner ingår i den lokala samverkansgruppen där?[00:10:30:03]

Elisabeth Lindholm [00:10:30:08]
Det har varierat lite över tid, men vi har representanter från polis, från bostadsbolaget, vi har från socialtjänsten, från de olika skolorna i kommunen och vi har också säkerhet samordnade mera. Och sen då så finns ju jag där då från från Resurscentrum.[00:10:49:18]

Ylfva Wistrand [00:10:49:20]
I samverkansgruppen så har ni också som uppdrag att jobba med vår lokala lägesbild och hålla den uppdaterad. Vad innebär det i arbetet?[00:11:01:18]

Elisabeth Lindholm [00:11:01:20]
Det innebär att vi vid varje träff vi har. Vi träffas regelbundet så jobbar vi med lägesbilden. Vi ser över hur det ser ut inom olika områden, inom olika frågor och sedan så försöker vi helt enkelt att ha koll på läget. Det här sammanställs också i en en årlig lägesbild som vi sedan presenterar i början av varje år.[00:11:23:17]

Ylfva Wistrand [00:11:23:19]
Vem presenteras den för?[00:11:25:20]

Elisabeth Lindholm [00:11:25:22]
Den presenteras för kommunfullmäktige, kommunstyrelse och sedan så tar ju naturligtvis och tar ju bland annat media och lyfter den då och ställer ytterligare frågor till oss och så här. Men jag tänker att den här lokala lägesbilden, den är ju otroligt viktig för att vi ska kunna veta vad vi ska fokusera på. Det handlar också om att öka medvetenheten kring de här frågorna.[00:11:53:03]

Elisabeth Lindholm [00:11:53:05]
För det är ju faktiskt så att det här de här frågorna om vi pratar radikalisering, HVB och förebyggande arbete. Det är ju egentligen någonting som finns i som det finns behov av precis överallt. Det övertygad om.[00:12:09:11]

Ylfva Wistrand [00:12:09:13]
Så man kan säga att både du och samverkansgruppen mot våldsbejakande extremism jobbar utifrån ett trygghetsskapande perspektiv, ett förebyggande perspektiv. Och på något sätt så upplever jag det du säger att det också är någonting som ingår i allt förebyggande arbete, allt brottsförebyggande arbete också.[00:12:32:08]

Elisabeth Lindholm [00:12:32:10]
Ja, men det gör det ju, för det här är ju om vi, om vi nu ska liksom fokusera på just våldsbejakande extremism eller radikalisering. Det är ju bara en grej som man kan hamna i, eller hur? Men om du har en massa massa riskfaktorer runtomkring.[00:12:48:13]

Ylfva Wistrand [00:12:48:15]
Andra typer av kriminalitet.[00:12:50:05]

Elisabeth Lindholm [00:12:50:10]
Absolut kriminalitet, socioekonomiska och de alla de olika socioekonomiska faktorerna. [00:12:56:11]

Ylfva Wistrand [00:12:56:21]
Missbruk. [00:12:57:15]
Elisabeth Lindholm [00:12:57:17]
missbruk det kan utsatthet.[00:12:59:09]

Ylfva Wistrand [00:12:59:10]
Ja, utsatthet generellt.[00:13:00:22]

Elisabeth Lindholm [00:13:01:00]
Generellt. Men det finns ju tyvärr otroligt, otroligt många farliga vägar som du kan ta, inte minst som ungdom. Och ibland så tror jag ju att det är slumpen som avgör vilken väg du tar. Det här är också en del av vad du kan hamna i och det behöver vi liksom. De glasögonen måste man också ha på sig när man jobbar förebyggande, när man möter människor i sin vardag.[00:13:32:09]

Elisabeth Lindholm [00:13:32:11]
Ja, du kanske blir liksom kriminell eller säljer droger. Eller det kan vara psykisk ohälsa eller i kombination med psykisk ohälsa med en massa andra grejer. Men det kan också bli att du som kanske redan är utsatt har en massa risker runt omkring dig. Du kanske blir uppfångade av någon som faktiskt är expert på att just kunna sätta ögonen och se dem utsatta personerna.[00:14:02:24]

Ylfva Wistrand [00:14:02:24]
Ge en kontext.[00:14:04:01]

Elisabeth Lindholm [00:14:04:01]
Ge en kontext, en tillhörighet, en trygghet. Du får vara med i gänget, du ger svar på svåra frågor liksom.[00:14:14:14]

Ylfva Wistrand [00:14:14:16]
Enkla svar.[00:14:15:23]

Elisabeth Lindholm [00:14:15:23]
Enkla svar på svåra frågor så att du kanske liksom känner att du hittar en struktur i din vardag eller du får vara med i gänget. Eller eller du kanske får en tillhörighet som du inte har känt förut.[00:14:27:10]

Ylfva Wistrand [00:14:27:12]
Och det är precis samma sak som i vilken kriminell situation eller vilken riskfylld situation som helst, tänker jag.[00:14:38:09]

Elisabeth Lindholm [00:14:36:08]
Absolut.[00:14:38:09]

Elisabeth Lindholm [00:14:38:10]
Och det är ju det jag säger, att det är det vi försöker medvetandegöra och sprida information om är att det här, det här området radikalisering, våldsbejakande extremism, det är någonting man också kan hamna i. Och att man måste också lära sig kanske att tyda signalerna för det. Inte blunda för det, utan lära sig kanske tyda signaler, prata med varandra, samverka, uppmärksamma.[00:15:09:13]

Elisabeth Lindholm [00:15:09:15]
Och det är super superviktigt att vi inte glömmer bort det här området också.[00:15:17:21]

Ylfva Wistrand [00:15:17:23]
Men om du skulle få tänka fritt, vad ser du att den största farozonen för radikalisering ligger exempelvis för unga? Är det nätet som är grejen.[00:15:37:01]

Elisabeth Lindholm [00:15:37:03]
Nej den del av det, det kan va. Det är så otroligt individuellt, tror jag naturligtvis så har vi titta på om det är nätet. Visst, det är… det är ju olika typer av processer tänker jag. Hur du hittar en tillhörighet, hur du liksom hittar ett forum, någon som lyssnar på dig eller någon som delar eventuellt dina åsikter.[00:16:05:01]

Elisabeth Lindholm [00:16:05:01]
Men man snäppar upp det och skruvar till det så det liksom blir extremt. Men men, jag tror att det också, det är så många olika sätt som man kan radikaliseras på. Du kan göra det i din familj, det kan vara kompisar, det kan vara de som groomar dig och plockar upp dig på olika sätt och nätet är. Det är ju en grej för att i dag så är det ju så att du kan ha dina närmaste polare.[00:16:33:09]

Elisabeth Lindholm [00:16:33:09]
Tror du, tycker du i en helt annan del av världen som som hjälper till liksom och styr dina tankar och idéer och får med dig liksom in på ett spår eller en bana som du kanske inte skulle hamnat på. Men, jag tror att det kan se väldigt olika ut. Men det är klart att nätet är en viktig del och det är också det absolut svåraste för oss att uppmärksamma och se i förtid.[00:17:03:13]

Elisabeth Lindholm [00:17:03:15]
Hur kan vi gå in och och liksom granska säkrar upp det för våra barn och ungdomar och vuxna för den delen också. Vad man sitter och gör på kammarn eller i sitt rum, på nätet eller i sin mobiltelefon, liksom här handlar det om Här kan vi snacka förebyggande arbete.[00:17:28:06]

Ylfva Wistrand [00:17:28:07]
Ja, verkligen.[00:17:29:13]

Elisabeth Lindholm [00:17:29:13]
För att vi måste liksom prata. Verkligen. Inte minst med barn och ungdomar, om de här frågorna och se till att de inte har alla de här riskfaktorerna bakom sig. De hittar en trygghet och en tillhörighet någon annanstans än att man behöver dra sig till det extrema. Vi pratar i samverkansgruppen en hel del om om social oro, till exempel.[00:17:55:17]

Ylfva Wistrand [00:17:55:19]
Vad är social oro?[00:17:57:02]

Elisabeth Lindholm [00:17:57:04]
Jag tänker att man i samhället känner en oro, en otrygghet och den behöver inte vara faktisk. Den kan vara upplevd.[00:18:07:16]

Ylfva Wistrand [00:18:07:19]
Alltså mer en känsla av otrygghet.[00:18:09:22]

Elisabeth Lindholm [00:18:09:24]
En känsla av otrygghet, fastän det kanske faktiskt sett inte är otryggt. Men i media skrivs det man ser på nyheterna, man påverkas ju otroligt mycket av det som händer ute i världen och inte minst ute i landet på andra ställen, även om det är liksom inte upp… Oron kan vara upplevd, men den inte faktiskt. Det händer inte här och nu.[00:18:38:10]

Elisabeth Lindholm [00:18:38:12]
Det kanske egentligen inte påverkar oss rent konkret, men i samhället upplever man en oro för det här som eventuellt skulle kunna hända, men som inte gör det [00:18:50:21]
Ylfva Wistrand [00:18:51:00]
Nej.[00:18:51:14]

Elisabeth Lindholm [00:18:51:16]
Inte har gjort det. Det har hänt någon annanstans. [00:18:54:09]

Ylfva Wistrand [00:18:54:09]
Precis.[00:18:55:14]

Elisabeth Lindholm [00:18:55:16]
Och det här är något vi pratar supermycket om i samverkansgruppen och har gjort det under åren och det är också något som vi behöver jobba med. Vi behöver förebygga social oro genom att vara transparanta och öppna och berätta vad som händer eller hur det eventuellt påverkar, vilka insatser har vi redan. Vad gör vi för att motverka. Hur ser läget ut i vår kommun. [00:19:21:03]

Elisabeth Lindholm [00:19:21:05]
Och försöka verkligen visa på vad man gör och vad man ska göra, vad man planerar eller eller så. [00:19:30:11]


Ylfva Wistrand [00:19:31:16]
Generellt så upplever i alla fall jag, när vi pratar om eller när vi hör om radikaliserade personer så tycker jag det verka som att det är främst pojkar och män som radikaliseras. Jag tänker på Anders Breivik. Jag tänker på Rakhmat Akilov. Jag tänker på Anton Lundin Pettersson som utförde skolattacken i Trollhättan 2015. Är det så att det är främst pojkar och män som radikaliseras?[00:20:07:17]

Elisabeth Lindholm [00:20:07:19]
Det vet inte jag. Jag kan inte säga att jag vet det. Jag har en egen tanke kring det här.[00:20:13:16]

Ylfva Wistrand [00:20:13:20]
Den vill jag höra så klart.[00:20:15:03]


Elisabeth Lindholm [00:20:15:08]
Jag tror ju att flickor och kvinnor, de har en roll i det här. De finns med och de kan också bli radikaliserade och extrema. Men de tar sig kanske ett annat uttryck.[00:20:28:17]

Ylfva Wistrand [00:20:28:19]
Hur menar du? [00:20:29:12]

Elisabeth Lindholm [00:20:29:17] Nej, men jag tänker att man kan vara pådrivande. Man kan finnas med, vara en hangaround eller man… man har tankarna och idéerna. Men som sagt, det tar sig andra uttryck. Man kanske inte den som lyfter pistolen.[00:20:43:21]

Ylfva Wistrand [00:20:44:01]
Man har andra uppgifter.[00:20:45:01]

Elisabeth Lindholm [00:20:45:02]
Man har andra uppgifter. Liksom i den här kontexten. Och jag tror också att det är viktigt att inte bara se kvinnor som offer i de här miljöerna. Naturligtvis finns det offer bland kvinnor, men det finns också män och pojkar som är offer i de här miljöerna. Egentligen kan vi väl säga att alla är offer på något sätt, men…[00:21:14:04]

Elisabeth Lindholm [00:21:14:06]
Det finns även kvinnor som gör aktiva val i det här. Men de kanske inte syns uppmärksammas.[00:21:21:06]

Ylfva Wistrand [00:21:21:08]
Man kan fylla olika funktioner i en extrem kontext, oaktat om du är man eller kvinna. Och det tänker jag de bör ju vara giltigt för samtliga extrema miljöer.[00:21:33:02]

Elisabeth Lindholm [00:21:33:03]
Ja, men naturligtvis så är det ju. Det tar sig olika uttryck, bara.[00:21:37:10]

Ylfva Wistrand [00:21:37:16]
De tre olika kontexten eller miljöerna som vi pratar om. Det är ju den vänsterextrema, den högerextrema och den islamistiska kontexten eller miljön. De ligger väldigt långt ifrån varandra, men de förenas också i ett område. [00:21:53:18]

Elisabeth Lindholm [00:21:53:20]
Ja, det ser vi väldigt tydligt idag att att inte minst särskilt skulle jag vilja säga den högerextrema miljön och den islamistiska miljön. De enas ju genom antisemitism. Det ser vi oerhört tydligt idag. [00:22:17:07]

Ylfva Wistrand [00:22:17:09]
Men Elisabeth, om vi går tillbaka till hur då det var när du tackade ja till uppdraget som lokal samordnare mot VBE 2006. Har du någon gång ångrat ditt beslut?[00:22:30:21]

Elisabeth Lindholm [00:22:30:23]
Man ska aldrig ångra något man har gjort. Man kan bara ångra saker man inte gjort. Så tänker jag. Men spontant så tänker jag också att jag önskar att frågan hade kommit mycket, mycket tidigare.[00:22:45:21]

Ylfva Wistrand [00:22:45:23]
Vad är det som gör att du tänker så? [00:22:48:19]

Elisabeth Lindholm [00:22:48:21]
Därför att här i kommunen så upplevde vi saker, såg saker, hörde saker utan att veta vad det var. Vi hade inte ord på det.[00:23:01:16]

Ylfva Wistrand [00:23:01:20]
Före 2016?[00:23:03:04]

Elisabeth Lindholm [00:23:03:04]
Före 2016. Och det vi såg, hörde och upplevde var ju uttryck för såväl högerextrem miljö som en en religiöst motiverad extremistisk miljö. Så av den anledningen så tänkte jag… jag skulle hemskt gärna vilja backa bandet någonstans och ha den kunskap som jag har idag och fått haft ändå liksom och kunna kunna hantera olika saker på ett bättre sätt och också stöttat upp både kollegor, olika verksamheter i kommunen med den kunskapen.[00:23:43:00]

Elisabeth Lindholm [00:23:43:00]
För den hade vi verkligen behövt. Men vi fann den ingenstans. Det fanns liksom inte på agendan att man i Norrlands inland skulle ha en problematik som vi hade.[00:23:54:04]

Ylfva Wistrand [00:23:54:06]
Och det kanske var egentligen en ganska ny formulerad fråga över landet alltså nationellt.[00:23:59:19]

Elisabeth Lindholm [00:23:59:22]
Ja, och sen så blev det ju det klart att vi har ju också just ordet våldsbejakande extremism, men det blev väl liksom formulerat på nåt vis under senare år. Och det är ju också ett uttryck som är väldigt specifikt svenskt, som har en speciell innebörd att det räcker. Det behöver inte liksom utföra våldet själv. Det räcker att du bejakar våldet i Sverige medans på engelska så heter liksom violent extremism och det kanske är så att vi skulle ha kanske behövt formulera det ändå.[00:24:36:23]

Elisabeth Lindholm [00:24:36:23]
Även om det inte fanns våldsbejakande extremism så kunde man ju ändå ha formulerat eller. På något annat sätt då, vad vi såg och hörde och upplevde.[00:24:49:21]

Ylfva Wistrand [00:24:49:23]
Stort tack till dig Elisabeth för att du ville gästa vår podd här på Resurscentrum.[00:24:55:22]

Elisabeth Lindholm [00:24:55:24]
Tack själv![00:24:57:00]

Ylfva Wistrand [00:24:57:02]
Vi ska också rikta ett stort tack till dig som lyssnar. Vi hörs nästa gång! Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE. Om du vill kontakta oss skriv till rc@strömsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett.[00:25:29:05]

Ylfva Wistrand [00:25:29:07]
Den är producerad av Markus Ernehed.[00:25:32:21]

Ylfva Wistrand [00:25:32:23]
Stort tack att du har lyssnat![00:26:05:03]

 

Intervju med Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projekt STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand[00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet ska vi fokusera på polisens sätt att arbeta strategiskt förebyggande mot radikalisering och VBE. Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en bättre inblick i vad det innebär och hur omvärlds händelser påverkar myndigheten.[00:01:36:22]

Ylfva Wistrand [00:01:36:24]
Och lite mer om hur en kommunpolis funktion och arbetsvardag kan te sig. Idag har jag och Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund, med i studion. Mariana gjorde sin utbildningstid vid Polishögskolan i Umeå, men jag vet att hon lika gärna kunnat satsa fullt ut på längdskidåkning. Hej Mariana, Varmt välkommen![00:01:59:19]

Mariana Handler [00:02:00:00]
Tack så mycket![00:02:00:19]

Ylfva Wistrand [00:02:00:21]
Hur ser det ut med längdskidåkningen i dag? Är det någonting som du fortfarande brinner för?[00:02:05:23]

Mariana Handler [00:02:06:00]
Absolut. Jag älskar att åka skidor. Det är den bästa träningsformen enligt mig.[00:02:11:01]

Ylfva Wistrand [00:02:11:03]
Hur kom det sig att du börja med det?[00:02:12:18]

Mariana Handler [00:02:12:20]
Jag föddes nog in i det. Skulle jag nog säga. Jag har fem år äldre syskon som åkte skidor tidigt så då hängde jag bara på. Särskilt som det var inget val utan det blev bara per automatik helt enkelt.[00:02:23:10]

Ylfva Wistrand [00:02:23:12]
Men du var på elitnivå med din skidåkning?[00:02:27:13]

Mariana Handler [00:02:27:15]
Ja, jag tillhörde A-laget i några år.[00:02:31:10]

Ylfva Wistrand [00:02:31:12]
Det är ju fantastiskt men jag blir hemskt nyfiken så klart. Hur kommer det sig då att du gick från längdskidåkning till polisyrket?[00:02:39:07]

Mariana Handler [00:02:39:09]
Men polisyrket fick jag väl upp tanken på när jag var aktiv skidåkare.[00:02:45:10]

Ylfva Wistrand [00:02:45:12]
Va! Hur gick det till?[00:02:46:13]

Mariana Handler [00:02:46:15]
Det var en vän som sökte polisutbildningen och började prata om polisyrket och liknande. Då var det där tanken väcktes, tror jag. Men då hörde jag fortfarande på och åkte skidor på elitnivå och när jag börja fundera på vad jag skulle bli i stället för bli bäst i världen för det lyckades jag inte med, så ville jag ha ett jobb som innebar att jag inte visste exakt vad jag ska göra.[00:03:04:24]

Mariana Handler [00:03:06:09]
När jag gick på, gick upp på morgon, gick till arbetsplatsen och då var ju polis ett sådant yrke som lät lockande.[00:03:12:11]

Ylfva Wistrand [00:03:12:13]
Men hur kommer det sig att du började fundera på polisyrket och intresserar dig för det. Var det på grund av andra? vänner eller?[00:03:21:20]

Mariana Handler [00:03:21:22]
Ja, det var faktiskt en vän som sökte polisutbildningen den tiden. Jag var fortfarande aktiv inom skidåkningen då och hon sökte och pratade om polisyrket och där tror jag att det liksom såddes ett frö. Men det blev inte aktuellt förens jag la skidorna på hyllan och börja fundera på vad jag skulle ha för yrke.[00:03:38:00]

Ylfva Wistrand [00:03:38:02]
Hur lång tid tog det för dig från att tanken kom till dess att du faktiskt tog tag i det?[00:03:44:10]

Mariana Handler [00:03:44:12]
Nej, men när jag kände att jag var färdig med skidåkningen så tänkte man ju direkt på framtiden och då var polisyrket ett alternativ och det kändes rätt på en gång, skulle jag säga.[00:03:55:17]

Ylfva Wistrand [00:03:55:19]
Och nu. Hur länge har du jobbat som polis?[00:03:59:11]

Mariana Handler [00:03:59:13]
Jag blev klar 2009.[00:04:01:09]

Ylfva Wistrand [00:04:01:11]
Och nu är du kommunpolis och har varit sedan en tid tillbaka. Vad gör en sådan?[00:04:07:19]

Mariana Handler [00:04:07:21]
En kommunpolis är strategiskt ansvarig för det brottsförebyggande arbetet internt tillsammans med andra kollegor så klart, men framför allt externt tillsammans med till exempel kommuner, föreningsliv, näringsliv. Vi är många som kan förebygga.[00:04:24:24]

Ylfva Wistrand [00:04:24:24]
Strategiskt förebyggande det är väldigt populärt som man kan höra i media lite då och då. Men vad innebär det här strategiskt förebyggande?[00:04:32:23]

Mariana Handler [00:04:33:00]
Ja, men det handlar mycket om att träffa politiker och tjänstemän inom kommunen tillsammans med kommunen, skapa lägesbilder och skapa förutsättningar för de operativa att jobba brottsförebyggande.[00:04:49:02]

Ylfva Wistrand [00:04:49:02]
Vad skulle du säga? Den största skillnaden är mellan att vara kommunpolis och den funktion du hade tidigare inom polisen.[00:04:55:23]

Mariana Handler [00:04:55:24]
Skillnaden mellan kommunpolis och områdespoliser som jag antar att du tänker på. Områdes poliserna är ju de som kanske gör det vi planerar i det brottsförebyggande. De är ju de som våra medmänniskor ofta träffar på, på skolor eller i butiker eller liknande. Dem verkställer våra tankar och idéer helt enkelt.[00:05:22:06]

Ylfva Wistrand [00:05:22:08]
I den här poddserien så diskuterar vi radikalisering och VBE. Hur går diskussionerna inom Polismyndigheten? Vad gäller ert strategiska och förebyggande arbetet just mot de.[00:05:34:05]

Mariana Handler [00:05:34:05]
Men nationellt finns det metoder och riktlinjer för hur vi ska jobba förebyggande. Men jag som då är på polisområde nivå, där är det lite varierande hur vi pratar om det brottsförebyggande. Just den här problematiken finns inte eller syns inte eller man vet inte om den i alla kommuner så det är lite liksom varierande, hur mycket man pratar om det faktiskt.[00:05:57:22]

Ylfva Wistrand [00:05:57:24]
Det skiljer sig mellan de olika kommunerna då eller?[00:06:02:13]

Mariana Handler [00:06:02:15]
Absolut, Strömsunds kommun har ju valt och har de här glasögonen på sig och ser riskfaktorer kopplat till VBE. Alla gör inte det så det blir liksom beroende på vad man ser så agerar man. Jo, men jag tror att den här problematiken finns mer eller mindre på de flesta ställen, men det är ganska svårt att se. Man kanske måste ha visst synsätt och vara uppmärksam på vissa tecken och det är den förmågan har inte alla tror jag.[00:06:35:19]

Mariana Handler [00:06:35:21]
Men i Strömsund har de det och vi jobbar aktivt och det är jag glad för.[00:06:40:06]

Ylfva Wistrand [00:06:40:06]
Du sa att alla kommuner vet inte om att problematiken finns eller att den inte syns. Hur menar du då?[00:06:49:24]

Mariana Handler [00:06:50:01]
Ja, men det indikationer, riskfaktorer, hur folk beter sig, vad de säger och liknande. Det är ganska svårt skulle jag säga det är som att lägga pussel.[00:07:02:12]

Ylfva Wistrand [00:07:02:14]
Vad är det man behöver uppmärksam på?[00:07:04:02]

Mariana Handler [00:07:04:08]
Utanförskap är ju en riskfaktor skulle jag säga. Att man inte är inkluderas i samhället. Att man inte får ta del av samhället ser jag som oroväckande. Folk som kanske hindras från att göra saker som de kanske vill. Det är oroväckande tycker jag.[00:07:22:19]

Ylfva Wistrand [00:07:22:21]
Vi pratar ju mycket om att man ska arbeta strategiskt förebygga mot en mängd olika problemområden. Men vad kan det då innebära rent generellt att jobba strategiskt förebyggande mot radikalisering och VBE?[00:07:39:10]

Mariana Handler [00:07:39:12]
För det första så måste man ju kartlägga och se problematiken och våga prata om problematiken, kanske göra orsak analyser för identifiera eventuella målgrupper som man måste stötta och förebygga. Det är väl första steget att få de styrande och ledande att prioritera sådana förebyggande insatser som det handlar om.[00:08:02:15]

Ylfva Wistrand [00:08:02:17]
Är det den största utmaningen?[00:08:04:09]

Mariana Handler [00:08:04:11]
Att våga prata om problematiken utan att peka ut målgrupper och sånt, det tycker jag är en utmaning. Folk förstår att man inte vill hänga ut folk på något sätt utan att prata om människor som riskgrupper, så det handlar mer om att man vill fånga upp dem och hjälpa dem. Så det är en utmaning. Och sedan förebyggande arbete generellt är ju svårt och få styrning och ledning och lägga pengar på.[00:08:33:24]

Ylfva Wistrand [00:08:34:01]
Vad beror det på? Handlar om det där att det är svårt på något sätt att mäta en vinst av någonting som man inte vill ska ske?[00:08:43:00]

Mariana Handler [00:08:43:02]
Ja, det om man lyckas med det förebyggande då blir det förhoppningsvis inget problem. Men då tar man inte för givet att det är normalt. Men om man inte hade gjort de insatserna kanske man hade haft större problematik. Det är lättare att lägga pengar på något synbart, som en ny förskola eller liknande. Titta, det här har vi gjort det här har hänt under våran ledning och det medborgarna ser om vi lägger pengar, flera miljoner på något förebyggande.[00:09:11:00]

Mariana Handler [00:09:11:01]
Det syns inte, men det gynnar medborgarna.[00:09:14:07]

Ylfva Wistrand [00:09:14:09]
Så det handlar egentligen om att rättfärdiga kostnader för någonting som man egentligen inte ser eftersom man då förhoppningsvis har förebyggt att det sker.[00:09:25:09]

Mariana Handler [00:09:25:11]
Ja, och det är det du liksom satsar i dag kanske liksom har effekt om tio år. Då sitter du kanske inte ledande position utan då är det de som styr och leder som får en bra förutsättning. Men oavsett kan jag tycka att det viktiga är väl att det blir bra. Sen vem som styr under den tiden är väl relevant anser jag.[00:09:42:23]

Ylfva Wistrand [00:09:43:17]
Alltså är det långsiktiga perspektivet de glasögonen man behöver ha när man pratar om förebyggande arbete?[00:09:50:10]

Mariana Handler [00:09:50:12]
Ja, absolut. Tålamod.[00:09:56:17]

Ylfva Wistrand [00:09:56:19]
Men Mariana, du samverkar ju mycket aktivt med de kommunerna som du är knuten till. Det är både oss då här i Strömsund och Åre och Krokom. Vad är din roll när det gäller radikalisering och VBE och förebyggande arbete där? Varför ska vi samverka egentligen mellan myndigheter eller mellan myndigheter kommun?[00:10:19:06]

Mariana Handler [00:10:19:08]
Men min roll handlar mycket om att skapa lägesbilder. Vad har vi för problematik i kommunerna? Om vi identifierar då problematik kring det här så kommer inte polisen kunna förebygga själva. Därför är det jätteviktigt för mig att samverka med kommuner till exempel, och dela lägesbild. Få en samsyn. Vad kan vi göra? Vad kan ni göra? Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad.[00:10:45:19]

Ylfva Wistrand [00:10:45:24]
Polisen kan inte göra allt jobb själva säger du. Men vilka fler? Vilka fler funktioner eller aktörer är viktiga då i ett förebyggande arbete?[00:10:54:09]

Mariana Handler [00:10:54:11]
Alla, skulle jag säga, det handlar ju om vuxna, föräldrar. Det handlar om förskola, skola, föreningsliv på arbetsplatser. Alla kan på något sätt bidra till att jobba förebyggande. Kan man få en medmänniska att känna sig inkluderad och sedd så är det förebyggande.[00:11:17:22]

Ylfva Wistrand [00:11:17:24]
En skyddsfaktor. En kommun har ju som uppgift också att jobba strategiskt förebyggande, alltså att förebygga brott på olika sätt och det ska vi göra utifrån fakta och evidens och polisens roll, den är ju inte enbart heller att lagföra utan också att samverka med kommunerna. Vad kan det innebära ur en förebyggande aspekt?[00:11:39:21]

Mariana Handler [00:11:39:21]
Men det handlar ju till exempel om att vi delar med oss av våran lägesbild över kommunen. Vad ser vi för problematik? Hur ser brottsstatistiken ut i kommunen? Vad ser våra medarbetare när de är ute och jobbar? Vad känner de oro för? Det handlar om medborgardialoger, vad känner medborgarna oro för? Om vi ska kunna förebygga det så måste vi veta vad vi ska förebygga, liksom mot vad har vi för problematik?[00:12:05:13]

Mariana Handler [00:12:05:15]
Det blir oftast bättre om man identifierar ett visst problem. Det är större chans att man har rätt åtgärder då.[00:12:12:08]

Ylfva Wistrand [00:12:12:10]
Generellt. Vad vill eller vad behöver kommunerna samverka kring med er i polisen? Vad vill man ha stöd i?[00:12:20:02]

Mariana Handler [00:12:20:02]
Men ofta vill de ha oss med när vi träffar politiker för att få tyngd i det, dem säger kanske. Att vi bekräftar deras oro som de har identifierat i sin lägesbild. De kan ha med oss för ibland så kan det vara lättare och förmedla ett budskap till medborgarna om polisen står med och också pratar om samma sak.[00:12:43:02]

Mariana Handler [00:12:43:06]
Sedan tror jag att om man är tillsammans, agera tillsammans så är det en form av trygghet för medborgarn också. Att vi, vi agerar tillsammans. Vi vill samma sak. Det är en styrka.[00:12:55:09]

Ylfva Wistrand [00:12:55:11]
Det pratas en del i media om hur bilden av Sverige har förändrats ute i världen. Hur ser du på det?[00:13:04:13]

Mariana Handler [00:13:04:15]
Det är olyckligt att Sverige har fått det rykte som de fått. Jag tycker det är obefogat. Jag är stolt över Sverige och jag tycker vi är mån om allas rättigheter och liknande. Så jag tycker att det är trist och det är viktigt att vi motbevisar det där, att vi berättar vår egen historia, hur det fungerar och hur det faktiskt ligger till.[00:13:25:02]

Mariana Handler [00:13:25:04]
Det gör mig ledsen, för det får oss att bli rädda och jag tror vi ändrar vårat beteendemönster även om vi uppmanas till att agera normalt. Rädda människor kan ibland bli farliga människor, men jag tycker.[00:13:40:23]

Ylfva Wistrand [00:13:41:00]
Hur menar du då?[00:13:41:13]

Mariana Handler [00:13:41:22]
Ja, men man blir mer misstänksam. Jag tror man kanske vi blir mer isolerade i rädsla för människor och framförallt okända människor. Det är ju inte gynnsamt för inkludering och gemenskap skulle jag säga.[00:13:56:19]

Ylfva Wistrand [00:13:57:15]
Hur påverkas du och dina kollegor av en förändrad syn på Sverige och de terrorattentat som sker? Jag tänker också på de påverkanskampanjer som har skett kring svensk socialtjänst och Sverige utmålas som ett islamofobiskt land till exempel.[00:14:13:07]

Mariana Handler [00:14:13:09]
Det ställer ju ännu större krav på att vi berättar vår egen historia och att vi agerar rätt i alla situationer. Det ska vi ju oavsett. Men det blir ännu viktigare. Vi granskas ju kanske ännu mer. Vi blir mer ifrågasatt. Våra beslut och liknande. Men jag tycker det är viktigt, att vi står fast vid vad som gäller och och följer det.[00:14:37:01]

Mariana Handler [00:14:37:03]
Som i dag när jag var på mammagrupp till exempel, för några somaliska kvinnor och pratade om polisens roll och våra rättigheter och våra skyldigheter, om socialtjänsten pratade jag. Vi måste ju liksom visa en annan bild än av vad som kanske målas upp som är felaktig.[00:14:54:00]

Ylfva Wistrand [00:14:54:03]
Många anser att man kanske gömmer sig bakom yttrandefriheten vid Koran bränningar till exempel. Hur ser du på det? Hur ska vi hantera yttrandefriheten?[00:15:05:04]

Mariana Handler [00:15:05:06]
Men yttrandefriheten är ju fantastisk och enligt vår grundlag så är ju inte det är inte ett brott och bränna Koranen oavsett vad vi tycker om det. Jag tror det är viktigt att vi följer våra grundlagar och tar beslut utifrån dem. Sen kan man ju såklart ifrågasätta lämpligheten, men jag vill absolut inte att hot om våld eller våld ska få oss att ändra våran lagstiftning.[00:15:31:19]

Ylfva Wistrand [00:15:31:20]
Varför då? Varför är det viktigt?[00:15:33:13]

Mariana Handler [00:15:33:13]
Jag tycker inte att det är den starka och den som hotar med våld som ska få styra och ställa och sätta regler. Då är vi farligt ute.[00:15:41:11]

Ylfva Wistrand [00:15:41:14]
Då har vi lämnat den demokratiska samhällsordningen.[00:15:43:18]

Mariana Handler [00:15:43:20]
Ja.[00:15:44:05]

Ylfva Wistrand [00:15:44:09]
I den här podd serien så pratar vi om radikalisering och VBE generellt. Hur skulle du beskriva radikalisering och våldsbejakande extremism för en lyssnare som inte är så insatt? Vad betyder radikalisering för dig?[00:16:01:18]

Mariana Handler [00:16:01:20]
Radikalisering, då är man ju liksom radikal kanske i sin syn och sitt leverne. Men att vara radikal är inte brottsligt förrns man accepterar våld för att få sin vilja igenom. Vad jag tycker radikalt det är ju en sak och vad någon annan människa tycker radikalt kan ju vara annat liksom. Jag tycker att det är ganska svårt.[00:16:20:16]

Ylfva Wistrand [00:16:21:00]
Det beror på sammanhanget.[00:16:22:08]

Mariana Handler [00:16:22:10]
Ja.[00:16:22:15]

Ylfva Wistrand [00:16:22:19] Vem kan bli radikaliserad?[00:16:24:01]

Mariana Handler [00:16:24:05]
Vem som helst kan säkert bli radikaliserad beroende på vad som händer i livet och hur man mår. Men människor som har tillhörighet och inte känner sig liksom förbisedd eller orättvist behandlad tror jag löper mindre risk att hamna där.[00:16:38:22]

Ylfva Wistrand [00:16:38:24]
Det är tydliga skyddsfaktorer som du pratar om. Men finns det någon skillnad eller någon likhet mellan att vara radikaliserad och eller att vara våldsbejakande extremism? Finns det skillnader eller likheter i det.[00:16:59:04]

Mariana Handler [00:16:59:06]
Du kan ju vara radikal, du kan ju vara hur radikal du vill i lägenheten och det skadar ju ingen. Men sen kan du vara radikal så pass och så mycket åh komma till en punkt att du rättfärdiga våld så att det du kanske finansierar eller uppmanar till våld. Och det är då det blir våldsbejakande extremism anser jag.[00:17:18:04]

Ylfva Wistrand [00:17:18:06]
Ja precis så man behöver ju rent faktiskt inte själv vara den som utför en våldshandling, utan man kan på andra sätt bidra till andras våldshandlingar.[00:17:29:11]

Mariana Handler [00:17:29:13]
Precis.[00:17:30:12]

Ylfva Wistrand [00:17:30:14]
I höstas här så fick vi en förhöjd terrorhotnivån från en trea så höjde vi upp till en fyra. Ställer det annorlunda eller nya krav på ett förebyggande arbete?[00:17:48:00]

Mariana Handler [00:17:48:02]
Det ställer väl inte annorlunda krav, men det blir ju ännu tydligare på vikten av att förebygga skulle jag säga. Polisen vi höjer vårat säkerhetstänk såklart när den förändras internt också även externt med andra. När det gäller arrangemang och liknande så blir det ju andra krav, till exempel höjd säkerhetstänk.[00:18:13:02]

Ylfva Wistrand [00:18:13:02]
Till exempel vad då?[00:18:13:23]

Mariana Handler [00:18:14:00]
Det kan handla om att man inte får ta in väskor och liknande på större arrangemang. Det är en form av förebyggande tänk mot sånt där som kanske inte har vi hade förut.[00:18:25:05]

Ylfva Wistrand [00:18:25:07]
Men om vi går tillbaka till din tidigare karriär blev det som du trodde att vara polis.[00:18:32:23]

Mariana Handler [00:18:33:00]
Min första bild av att vara polis. Det var nog åka i målad polisbil på händelsestyrd ärenden.[00:18:38:16]

Ylfva Wistrand [00:18:38:20]
Var händelser styrda ärenden?[00:18:40:24]

Mariana Handler [00:18:40:24]
Sånt som rings in här och nu, att man åker på det som krävs för stunden eller löser problem som uppstår om det är trafikolyckor eller våld i hemmet eller en stöld. Nu sitter jag på det brottsförebyggande sätet och det visste jag nog inte när jag sökte till polis. Det var nog inte så mycket snack om brottsförebyggande arbete då när jag gick polisutbildningen heller, utan det är någonting som har blommat upp ganska fort de senaste åren.[00:19:08:10]

Mariana Handler [00:19:08:12]
Men det känns ju bättre. Om man kan på något sätt förhindra att brott sker så känns ju det bra. Men det är svårt att se effekter av det man gör.[00:19:18:18]

Ylfva Wistrand [00:19:18:20]
Hur tänker du kring framtiden?[00:19:21:05]

Mariana Handler [00:19:21:07]
Ja, jag är lite orolig inför framtiden utifrån hur det ser ut i samhället och omvärlden just nu. Men man kan inte tappa hoppet. Vad vi gör här och nu har ju faktiskt betydelse och vi får fortsätta kämpa. Jag tror ni alla förstår att vi måste alla bidra. På det lilla sätt vi kan så tror jag det kan få ganska stor effekt.[00:19:42:09]

Mariana Handler [00:19:42:11]
Vi kan inte va, bara se till sig själv utan man måste tänka på andra och se vad man själv kan bidra med.[00:19:49:12]

Ylfva Wistrand [00:19:49:14]
Stort tack för att du ville gästa Resurscentrum för kunskapspodd.[00:19:53:19]

Mariana Handler [00:19:53:23]
Tack så mycket.[00:19:55:09]

Ylfva Wistrand [00:19:55:11]
Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism, CVE. Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack att du har lyssnat![00:21:01:03]

 

Intervju med Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projekt STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och i din guide och programledare. I dagens avsnitt ska vi fokusera på hur det strategiskt förebyggande arbetet mot radikalisering och VBE ser ut på nationell nivå. Och också prata lite om hur det faktiskt styr arbetet för oss här lokalt i Strömsund.[00:01:34:17]

Ylfva Wistrand [00:01:34:23]
Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en övergripande förståelse för vad det kan innebära att vara chef och ledare för Center mot våldsbejakande extremism. Den enhet som har regeringsuppdraget att arbeta just strategiskt förebyggande mot VBE. I dag samtalar jag med Jonas Trolle, tidigare mest känd för sin insats som polis när han ledde operationen för att ta fast kapten klänning.[00:02:03:06]

Ylfva Wistrand [00:02:03:08]
Sedan fem år tillbaka är Jonas chef för Center mot våldsbejakande extremism som ligger under Brottsförebyggande rådet. Hej Jonas! Varmt välkommen![00:02:15:19]

Jonas Trolle [00:02:15:21]
Stort tack![00:02:16:21]

Ylfva Wistrand [00:02:16:22]
Vem är Jonas Trolle och hur kom det sig att du gick från att vara polis till att bli chef för Center mot våldsbejakande extremism?[00:02:26:23]

Jonas Trolle [00:02:31:02]
Det var så här. Jag är ju polis i grunden och jag trivdes väldigt bra där. Och sen så fick jag en propom om att jag borde söka det här arbetet, så jag sökte det här jobbet och genomgick en del tester och intervjuer och tillslut så fick jag det. Det var ju inte att jag gick ifrån någonting utan det var mer att jag skulle prova något nytt under en tid och nu har det gått fem år.[00:02:59:04]

Jonas Trolle [00:02:59:06]
Men jag saknar polisen, det gör jag. Men jag tycker också att det här har varit oerhört spännande att göra under en tid. Det är tidsbegränsat förordnande det här så det är inte något som jag förväntas hålla på med till jag går i pension. [00:03:13:10]

Ylfva Wistrand [00:03:13:12]
Men du sist vi sågs, det var ju i maj på konferensen samling mot VBE som ni på CVE anordnar och då fick vi i Strömsunds kommun också ta emot pris som årets förebyggare och 2022 då gick priset till Borås stad. Kan du berätta lite om varför Centret har valt att fokusera på kommunernas arbete och hur nomineringen har gått till?[00:03:42:07]

Jonas Trolle [00:03:42:09]
Ja, men för det första så om jag börjar med er då i Strömsund. Så vet jag att vi tittar på Strömsund utifrån befolkning. Hur stor eller liten eran befolkning är, både rent tätorts mässigt men också i kommunen. Så är det som jag uppfattar det och som mina medarbetare uppfattar det så är det ju en enorm utmaning att hantera det så som ni har gjort, att hantera en ganska stor mängd människor som kommer från andra länder och kulturer.[00:04:14:06]

Jonas Trolle [00:04:14:08]
I den här delen av landet med en liten befolkning och ni har ju verkligen kämpat hårt för att få det här och fungera. Men också har ni fått hantera en hel del utmaningar som verkligen har varit svårt för ett lokalsamhälle och som jag tror också om vi utifrån ett Stockholms perspektiv där jag och mina medarbetare befinner oss. Inte riktigt förstår och kan sätta sig in i att mängden människor och att få ihop allt det här.[00:04:47:12]

Jonas Trolle [00:04:47:14]
Det blir så mycket mer tydligt i ett mindre lokalsamhälle och det ställer egentligen mycket, mycket högre krav. Dels på ni som jobbar i kommunen och kanske i en civilsamhälles organisation. Det ställer också högre krav på dom som bor i kommunen, både dom som kommer dit och de som redan finns där sen tidigare.[00:05:12:02]

Ylfva Wistrand [00:05:12:04]
Men Jonas, nu har vi pratat lite grann om Resurscentrums arbete och Strömsunds kommuns arbete. Men jag är ju intresserad av att bjuda lyssnarna på en förklaring vad Center mot våldsbejakande extremism jobbar med. Vad är ert uppdrag i ursprung?[00:05:30:03]

Jonas Trolle [00:05:30:05]
Vårt uppdrag är ju att vi ska förebygga våldsbejakande extremism på lokal, regional och i nationell nivå och vi ska också underlätta utträde ur den typen av extremistiska rörelser för de fall det är påkallat. Och det är det såklart och vi ska också verka för en kunskaps baserad praktik vi ska ge kunskap på det här området till kommuner, civilsamhälle, andra myndigheter i den här frågan.[00:06:06:13]

Jonas Trolle [00:06:06:15]
Vi ska erbjuda olika typer av utbildningsverksamhet.[00:06:13:21]

Jonas Trolle [00:06:13:23]
Vi stöttar kommuner och andra myndigheter i deras myndighetsutövning. Med vårat mobila stödteam och vi ska också samordna myndigheter och andra samhällsaktörer i frågor som rör den våldsbejakande extremismen. Och det här är ju ord och det måste ju fyllas med ett innehåll. Jag kan ge exempel på de här orden. När vi pratar om samordning till exempel så när kvinnor och barn satt i fångläger nere i Syrien, efter att de här kvinnorna många gånger gjort ett,[00:06:49:19]

Jonas Trolle [00:06:49:21]
uruselt val och beger sig ner i syfte att sprida för kalifatet så kom det en tid när de här skulle hem, ja då hade vi i rollen då från Centret att samordna myndigheter och kommuner, för de som omfattades av de här personerna som skulle komma tillbaka. Hur ska vi ta emot dem här och vilket är det juridiska spåret och vilket är det sociala omhändertagandet spåret och då jobbade vi med det.[00:07:14:03]

Ylfva Wistrand [00:07:14:05]
Vilken typ av stöd har kommunerna eftersökt?[00:07:17:08]

Jonas Trolle [00:07:17:10]
Ja, det har jag handlat om olika saker. Dels har det handlat om att de vill ha en bild av vad det är de får tillbaka, vad är det för människor man får tillbaka. Och också vad var det som gjorde att de här människorna radikaliserades och for iväg och hur har det varit där nere framför allt utifrån barnperspektivet. Vi har faktiskt varit ner dit.[00:07:38:17]

Jonas Trolle [00:07:38:20]
Vi har varit ner i ett sånt här fångläger, ett fångläger nere i Syrien och kan ändå komma hem till Sverige och berätta för socialtjänsten och personer som är involverade att så här har det fungerat. Så här ser det ut. Det här är vad vi uppfattar att det finns för behov. Det är väldigt viktigt och där att det finns ett informationsutbyte och en förståelse för dem som sedan ska hantera det här i socialt arbete.[00:08:07:21]

Jonas Trolle [00:08:07:23]
Men sedan en annan sak som är viktig för oss. Det är när olika företelser som vi har i kommunerna, vi kan ha högerextremism, extrema grupper som etablerar sig och hur kan en kommun eller skolor hantera det. Då kan vårt mobila stödteam vara ute och coacha och jobba med dem som jobbar med den lokala problembilden. Eller skolattacker har det varit mycket nu och de är ofta ideologiskt motiverade och där är det en hel del arbete.[00:08:39:24]

Jonas Trolle [00:08:40:02]
Som mina medarbetare jobbar med skolor och lokal polis, socialtjänst och så vidare.[00:08:46:13]

Ylfva Wistrand [00:08:46:15]
Men nu i augusti i år så fick ni ju också det här utökade regeringsuppdraget till centret. Vill du berätta lite om det och hur det har påverkat arbetet framåt?[00:08:58:12]

Jonas Trolle [00:08:58:14]
Säkerhets polischefen höjde ju terrorhotnivån i augustimånad och det var inget som ni känner till eller som de har kommunicerat. Det var inte frågan om att man hade en konkret hotbild utan det var en samlad bedömning och den här samlade bedömningen de jag kan säga kring den. Det är ju det att den är ju utifrån ett myndighets perspektiv så blir den en signal till oss som jobbar i myndighets världen.[00:09:28:08]

Jonas Trolle [00:09:28:08]
Eller som jobbar i den kommunala världen att vi behöver ju snäppa upp oss. Vi behöver.[00:09:33:24]

Ylfva Wistrand [00:09:34:02]
Någonting behöver göras.[00:09:34:14]

Jonas Trolle [00:09:34:14]
Ja för den höjda terrorhotnivån betyder ju inte att det införs några nya lagar eller att de förändrar så där radikalt för människor på gator och torg eller för människor i allmänhet, utan det är.[00:09:54:20]

Ylfva Wistrand [00:09:54:21]
Men vad innebär det då?[00:09:55:20]

Jonas Trolle [00:09:55:20]
Det är ju en signal som jag ser, det är en signal kring att det här är någonting som vi måste hantera, vara vaksamma. Vi måste uppdatera våra egna rutiner kring säkerhetskydd, vi måste titta på vad är det för budskap som sprids. Måste vara mer alerta på olika typer av narrativ som sprids för att inte mista saker som kan tendera att accelerera i väg.[00:10:24:04]

Jonas Trolle [00:10:24:04]
Vi ska också titta på vår närmiljö och sådana saker som medborgare i gemen ska vi ha en ökad medvetenheten. Det handlar om en större liksom en större mental förberedelse. Det är mycket det de handlar om och också de vi tittar på från ett myndighetsperspektiv. Om någonting skulle hända. Vad har vi för planer här och nu? Så att vi är lite snabbare på bollen än vi kanske är mer i ett normalt läge.[00:10:56:16]

Jonas Trolle [00:10:56:19]
Men jag säger som alla andra sagt att det här, det här ska inte uppfattas som att vi ska göra några radikala förändringar i vårt sätt att leva. Samtidigt så inser jag också att det de är precis det här ogripbara som är så svårt att ta på som göra att människor kan känna en otrygghet och i synnerhet om man inte har möjlighet att vara så där väldigt insatt. Så kan den här otryggheten finnas.[00:11:29:12]

Jonas Trolle [00:11:29:14]
Det har jag full respekt för. Men det är på något vis också lite det som är både extremismen och terrorns verksamhets idé. Det är ju att skapa en otrygghet i ett samhälle och vare sig den är genom väldigt uppmärksammade attentat eller ett allmänt oroligt läge.[00:11:50:02]

Ylfva Wistrand [00:11:50:04]
Vi har pratat mycket kring yrkesverksamma och vad man som yrkesverksam behöver ha för förhållningssätt, men som privatperson?[00:12:00:12]

Jonas Trolle [00:12:00:14]
Ja som privatperson var vaksam på avvikelser i det offentliga rummet, alltså där du befinner dig. För att ytterst då om jag pratar om terrorhot och då är det ju att någonting då skulle det kunna inträffa och hellre larma en gång för mycket än en gång för lite. Det är en sån sak.[00:12:25:07]

Jonas Trolle [00:12:25:07]
Men det handlar också som privatperson att, för det tycker jag mig kunna se under de här åren som jag har jobbat med det här, hur vissa frågor kan få spinn och hur man som privatperson kan medverka till att spinnet blir ännu värre. Genom att sprida olika typer av budskap. I såna här tider så är informations.[00:12:50:10]

Ylfva Wistrand [00:12:50:12]
Det viktigt att vara källkritisk, kanske?[00:12:52:00]

Jonas Trolle [00:12:52:05]
Ja i såna här tider är det extremt viktigt att vara källkritisk.[00:12:59:19]

Ylfva Wistrand [00:12:59:21]
När man hör termer som radikalisering och extremism eller våldsbejakande extremism. Då kanske man i första hand inte tänker på så små orter som Strömsund med omnejd eller glesbygd generellt, liksom för den delen. Hur tänker du kring det? Behöver vi uppdatera oss generellt.[00:13:20:20]

Jonas Trolle [00:13:20:22]
Rent privat så har jag förmånen att bo både i glesbygd och i tätort. Jag bor periodvis i Jämtlands län även om det inte är en bra bit ifrån där ni sitter just nu och jag kan tycka att just glesbygd och norra Sverige är ju något som ofta glöms bort när man har en referens som pratar om våra storstäder eller åtminstone större städer och socialt utsatta områden.[00:13:52:23]

Jonas Trolle [00:13:53:00]
Den segregation som vi har i Sverige, den som finns här den är problematisk det tycker jag att vi kan se. Samtidigt har vi också skapat enklaver som ytterligare bidrar och spär på segregationen och den typen av enklaver är svårare i mindre lokalsamhällen. Det är också viktigt att lyfta de här frågorna kring våldsbejakande extremism och frågorna kring segregation och integration det är någonting som omfattar hela landet.[00:14:28:21]

Jonas Trolle [00:14:28:23]
Det är inte någonting som bara omfattar våra större städer, utan det är utmaningar som vi har över hela landet. Dessutom så är det ju så att när det omfattar kommuner som eran kommun. Då är det både en ekonomisk och en social utmaning som många gånger är tuffare och det tycker jag är viktigt att man man visar på.[00:14:54:04]

Ylfva Wistrand [00:14:54:06]
Du är in lite grann på det, att trots avfolkning och så vidare och färre, både kanske personella och ekonomiska resurser så ska ändå arbetet bedrivas.[00:15:08:04]

Jonas Trolle [00:15:08:04]
Ja för Sverige är ju geografiskt sätt, det är ju såklart att det är en utmaning att på 55 procent ungefär av landets yta. Så bor 880 000 människor och resten av alla människor de bor på den resterande 45 procenten och det ställer stora krav. Samtidigt så vore det fullständigt naivt att tro att det då skulle vara helt lika.[00:15:31:15]

Jonas Trolle [00:15:31:17]
Det går inte. Det gäller att alltid ha med dem där procenten för att det är stort och det är skillnad. Jag upplever att när jag reser i landet och när jag befinner mig som privatperson i landet att utmaningarna är minst lika stora, ibland mycket större i glesbygd. Framför allt är det ju så att tillgången till samhällets service, möjligheten till att kunna göra olika val är ju mycket mindre i glesbygd, när vi tittar på var de kan gå i skola och vad de kan få möjlighet till.[00:16:14:11]

Jonas Trolle [00:16:14:13]
Olika typer av stöd och hjälp. Alla de här olika alternativ som erbjuds i en storstad. Och så ställs det också krav på kommunerna och regionerna att de ska upprätthålla en service. Att de ska vara med och dela på det som är de gemensamma ansvaret och det kan jag se att det är tämligen utmanande och det är något som hela tiden behöver det lyftas ett sånt perspektiv.[00:16:47:05]

Ylfva Wistrand [00:16:47:07]
Vi har ju pratat mycket om radikalisering och våldsbejakande extremism. Vi har pratat mycket om begreppen radikalisering och våldsbejakande extremism. Hur skulle du förklara respektive begrepp på ett lättfattligt sätt?[00:17:05:02]

Jonas Trolle [00:17:05:04]
Om man ska definiera våldsbejakande extremism, den som hemfaller åt det. Det är personer som inte tycker att det som vi i demokratisk anda har kommit fram till är ett sätt samhälle ska inordnats på, att de med hjälp av våld eller på andra sätt andra medel, påverkan, hot och vad det nu kan vara. Är beredd och störta samman det som merparten i demokratins anda då har kommit fram till. Den typen av personer.[00:17:39:24]

Jonas Trolle [00:17:40:01]
Kan definieras som våldsbejakande extremister. Då infinner sig också ett dilemma för att du får vara extremist. Du får tycka att vi ska ha ett totalitärt samhällsskikt eller att det ska vara ett proletariatets diktatur och så vidare. Men du får inte bli våldsbejakande. Vi får inte ta till våld för att få tillstånden en sån samhälls förändring.[00:18:10:16]

Jonas Trolle [00:18:10:18]
Och det där är utmanande, jag och mina medarbetare och många andra på andra myndigheter,polisen, säkerhetspolisen och ute i kommunerna som jobbar med att möte de här människorna ska ju förhålla oss till människors fria rätt att ha åsikter samtidigt som de inte får bli våldsbejakande och liksom inspirera andra ytterligare att också försöka ta till våld. Så det är en balansgång det där hela tiden.[00:18:36:14]

Ylfva Wistrand [00:18:36:16]
Hur skulle du förklara begreppet radikalisering då?[00:18:40:00]

Jonas Trolle [00:18:40:02]
Ja, det är den här typen av personer som attackeras av den här miljön. De människor som jag upplever blir radikaliserade. Det är människor som har en önskan om att få världen mer lätt begriplig genom, de är mer svartvita argument som förklarar svåra komplexa problem på ett enkelt och kanske väldigt radikalt och brutalt sätt, men där man då också då finner en gemenskap och kanske i vissa fall och en trygghet i att vi delar någonting här.[00:19:22:18]

Jonas Trolle [00:19:22:21]
Vi har sett någonting som andra inte förstår och vi är villiga att mot ett gemensamt mål och mot andra sämre vetande. Ta över deras rättigheter i att kunna få bestämma under en bibehållen demokrati då ta över och bestämma sig för att nu går vi åt det här hållet istället. De har sett någonting, de har skådat någonting som andra inte enligt dem och kanske fullt ut förstår storheten i eller förtjänsterna med.[00:20:00:20]

Jonas Trolle [00:20:00:23]
Radikaliserade personer är väldigt, som jag upplever i alla fall i mötet med dem att det ändå är väldigt svartvita människor som har en önskan om att vilja på ett enkelt sätt förklara väldigt komplexa problem och också gärna peka ut andra grupper så att de skapar en yttre fiende för att ytterligare stärka den gemensamma tanken och den gemensamma kontexten. Och det där är farligt.[00:20:29:23]

Ylfva Wistrand [00:20:30:00]
Så också bidra till en ökad polarisering, kan man säga.[00:20:34:00]

Jonas Trolle [00:20:34:02]
Ja, det blir det och det är mycket med det här att de delar upp världen i svart och vit, ont och gott och olika grupper som är så att säga hot, de bygger upp dem här olika hoten och på det sättet radikalisera människor. Det är även nationer som gör så, det är även nationer som radikaliseras i syfte att få folket och att få medborgarna.[00:21:05:20]

Jonas Trolle [00:21:05:22]
Att tro på det som kanske då har som en nationell verksamhet i det.[00:21:14:06]

Ylfva Wistrand [00:21:14:08]
Om vi går tillbaka till din tidigare profession som polis så här i backspegeln, vad skulle du säga var den springande punkten i arbetet med att få fast kapten klänning?[00:21:31:10]

Jonas Trolle [00:21:31:12]
Det var ju ett ärende som vi skulle kunna prata länge om, men det var att vi kunde hålla det väldigt tajt och vi var en ganska liten grupp som jobbade med det där och vi fick tillfälle att göra det för det man ska ha klart för sig idag när det gäller polis arbete det är att möjligheterna att kunna arbeta med allting utanför det som är.[00:21:56:00]

Jonas Trolle [00:21:56:00]
Den här väldigt akuta krisen med gängkriminalitet och det. De är ganska små idag så såg det inte ut då, vi hade möjlighet att kunna jobba och det var ju oerhört viktigt i och med att det var en person som var involverad inom kåren så att säga. Det var en anställd inom kåren och då är det ännu viktigare att vi reder i det.[00:22:22:00]

Jonas Trolle [00:22:22:02]
Sen att vi var en tajt och dedikerad arbetsgrupp som också höll det för, vi höll det för varandra. Det vart liksom inget snack om det och det är ju också viktigt med tanke på om det hade visat sig vara fel och då är det ju verkligen illa om det sprids ut. Innan vi så att säga är klar.[00:22:43:06]

Jonas Trolle [00:22:43:08]
Och sen fanns det en hängivenhet, det fanns en stor vilja. Är det på det viset att det här är som det verkar, att den här personen är en brottsling, då ska vi göra allt för att lösa det. Det finns ju kanske många gånger en berättelse och en idé om man håller varandra om ryggen. Men där, det där har jag aldrig sett.[00:23:03:05]

Jonas Trolle [00:23:03:10]
Under alla mina år som jag har jobbat inom polisen så har jag ändå upplevt att är det så är galet och då gör vi allt vi kan för att lösa ut det. Det var många olika saker som krävs, samverkan.[pause] Sen måste man ha lite flax också. Det hade vi faktiskt vi hade lite tur. att vi hade och det får man faktiskt inte underskatta.[00:23:27:23]

Ylfva Wistrand [00:23:28:00]
Ni hade lite tur. Hur då menar du?[00:23:30:24]

Jonas Trolle [00:23:31:01]
Det var att det fanns ett antal eller han var ju åtminstone i det läge som vi befann oss där och då. Var de svårt att kunna identifiera just att han var han, vi hade ett namn eller vi hade inget namn. Vi hade en person, en omtalad person som skulle vara mellan 50-60 år, med en kraftig kroppsbyggnad och vara en polis chef.[00:23:55:23]

Jonas Trolle [00:23:55:23]
Det var det vi hade initialt och det går 13 på dussinet med halv feta polis chefer, män mellan 50-60 år. Men sen så fick vi då en del inspel här då från ett av målsägandena och vittnena som gjorde att du kunde lägga ett pussel. Där han då bland annat ringde till en medgärningsperson, då med ett polis nummer som vi sen då kunde hitta i telefonlistor och sen så kunde vi jämföra de med andra telefoner. De ringde från oregistrerade kontantkorts telefoner och så vidare.[00:24:35:00]

Jonas Trolle [00:24:35:02]
Men det var flax det får jag säga och hans namn fick vi genom att en vittnade om att hon hade hört om någon som hade läst i en tidning om den här personen och den här tidningen var Dagens industri och Dagens Industri är inte tidning som poliser är med i så ofta. Så det fanns en hel del grejer här som gjorde att det gick att lägga ett pussel och som de nog ändå kan betecknas som en del tur.[00:25:06:02]

Ylfva Wistrand [00:25:06:04]
Stort tack för att du ville gästa Resurscentrum kunskapspodd.[00:25:10:14]

Jonas Trolle [00:25:10:16]
Stort tack till er, vi ses igen i Strömsund.[00:25:12:13]

Ylfva Wistrand [00:25:12:18]
Super, toppen, kanon har jag hört att någon säger (skrattar).[00:25:16:04]

Jonas Trolle [00:25:16:06]
(Skrattar).Ja, fan vad du var påläst. Tack så mycket då.[00:25:23:19]

Ylfva Wistrand [00:25:23:21]
Resurscentrum är en del av Framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism. CVE. Om du vill kontakta oss skriv till rc@stro msund.se och märk mailet podden. Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack att du har lyssnat![00:26:29:17]

 

Träffa vår poddmaker

Ylfva Wistrand

Ylfva Wistrand är utbildad pedagog och har en bakgrund i att möta människor i utsatta situationer, såväl som att utbilda yrkesverksamma inom strategiskt förebyggande arbete mot hot och våld, samtalsmetod samt professionellt förhållningssätt och bemötande. Ylva har arbetat på Resurscentrum sedan 2017 och är projektledare för projektet STAD.

Nya avsnitt

Kommer i slutet av januari 2024.

Följ oss på Instagram

rc_stromsund

Kontakat podden:

Mejla till oss rc@stromsund.se

Kom ihåg att märka mailet med Podden.

Glöm inte att prenumerera!

Resurscentrum är den del av Framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun och verkar inom tre arbetsområden: brottsförebyggande arbete, arbetsmarknadsinsatser och Integration, migration och ett nytt liv i Sverige.

Ansvarig utgivare: Anneli Svensson, kommundirektör Strömsunds Kommun.

Till toppen av sidan!
Logotyp för Europeiska unionen
Tillgänglighetsredogörelse
Begripligt.nu drivs av Resurscentrum, en del av Framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun.

Framtids- och utvecklingsförvaltningen

Strömsunds kommun
Box 500
833 24 Strömsund

Telefon växel: 0670-161 00
E-post: begripligt@stromsund.se
Instagram: rc_stromsund