Hoppa till innehåll

Transkriberade avsnitt av Resurscentrums kunskapspodd.

Resurscentrums kunskapspodd består av olika serier vilka behandlar olika ämnesområden som brottsförebyggande arbete, arbetsmarknadsinsatser samt integration, migration och ett nytt liv i Sverige. Resurscentrum tillhör framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun.

Om våra poddserier

Välkommen till Resurscentrumskunskapspodd!

Här hittar du transkriberade avsnitt från Resurscentrums kunskapspodd. Podden lyfter olika ämnen och perspektiv som är relevanta för dig som möter barn, unga och vuxna i ditt arbete.

Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner

Den senaste poddserien tar ett förebyggande perspektiv på ensamkommande barn som försvinner eller riskerar att försvinna. I avsnitten pratar vi om hur man kan bygga tillit, bemöta barn på ett tryggt sätt, prata om svåra ämnen och uppmärksamma risker för att ett barn kan försvinna.

Serien har tagits fram inom projektet Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner, som finansierades av Länsstyrelserna.

Radikalisering och våldsbejakande extremism

Poddens första serie handlar om radikalisering och våldsbejakande extremism. Serien producerades inom projekt STAD – Strategiskt arbete för demokrati.

Projekt STAD finansierades av Center mot våldsbejakande extremism (CVE).

Senaste avsnittet

Transnationellt föräldraskap – Moa Irekvist

Alla avsnitt 

Transnationellt föräldraskap – Moa Irekvist

När ensamkommande barn försvinner – riskerna vi måste se – Jonna Åhlander

Att samtala med barn- Marcus Olsson

Intervju med Anneli Svensson, kommundirektör Strömsunds kommun

Intervju med Magnus Ranstorp, statsvetare, docent och forskningsledare på försvarshögskolan

Intervju med Richard Persson, säkerhetsskyddschef i Strömsunds kommun

Intervju Christer Matsson, lärare, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet.

Intervju med Elisabeth Lindholm, lokal samordnare mot VBE i Strömsunds kommun.

Intervju med Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund.

Intervju med Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism.

Transnationellt föräldraskap - Moa Irekvist

Elisabeth Lindholm [00:00:03:06]
Då kör vi![00:00:27:10]

Elisabeth Lindholm [00:00:27:12]
Välkomna till ett avsnitt i poddserien Förebygg och förbered om ensamkommande barn som försvinner. Jag heter Elisabeth Lindholm och i dagens avsnitt. Ska vi prata om transnationellt föräldraskap, Alltså om hur föräldrarelationer kan fortsätta och ta form när barn och föräldrar lever långt ifrån varandra. Det här är ju en erfarenhet som många ensamkommande barn bär med sig med mig idag.[00:00:55:17]

Elisabeth Lindholm [00:00:55:18]
Via länk så har jag Moa Ireqvist, doktorand som forskar om just det här. Hej Moa, varmt välkommen![00:01:03:18]

Moa Ireqvist [00:01:03:19]
Tack så mycket![00:01:05:04]

Elisabeth Lindholm [00:01:05:05]
Skulle du vilja börja med att berätta lite kort om dig själv och din bakgrund?[00:01:09:08]

Moa Ireqvist [00:01:09:14]
Ja, jag är socionom i grunden. Jag tog examen i januari 2013 och efter det så arbetade jag med ensamkommande barn i sex år på myndighet, socialtjänsten då som barnsekreterare eller socialsekreterare. Och sen så blev jag antagen då som doktorand på forskarutbildningen här på Göteborgs universitet på Institutionen för socialt arbete höstterminen 2019.[00:01:41:24]

Elisabeth Lindholm [00:01:42:01]
Kan du berätta lite grann om ditt forskningsprojekt? Föräldrar över gränser. Vad är det du har velat förstå och belysa med det forskningsprojektet?[00:01:51:04]

Moa Ireqvist [00:01:51:09]
Ja, jag är intresserad av just hur föräldraskap över gränser både förstås och formas, men också praktiseras och görs mellan föräldrar som bor kvar i ett annat land och barn som har kommit till Sverige av sina föräldrar. Här har jag varit intresserad av både hur statliga dokument konstruerar det här föräldraskapet, men också hur socialsekreterare förstår det här föräldraskapet. Och sen också hur både barn och föräldrar gör sånt här.[00:02:29:22]

Moa Ireqvist [00:02:29:23]
Föräldraskap. Så då har jag pratat med barn som har kommit till Sverige som ensamkommande barn och föräldrar då som fortfarande bor kvar utomlands men har sina barn i Sverige.[00:02:42:19]

Elisabeth Lindholm [00:02:42:21]
Jag tänker att du möter ju berättelser om relationer mellan barn och föräldrar som lever alltså i olika länder. Det är ett transnationellt föräldraskap. Kan du beskriva lite mer hur hur relationerna ser ut mellan mellan föräldrar och barn i en sån här situation?[00:03:01:09]

Moa Ireqvist [00:03:01:11]
Ja, nu vill jag bara poängtera att jag har också ett ganska litet underlag och mina resultat är fortfarande preliminära. Jag har ju fortfarande inte publicerat min avhandling och jag pratar bara med några barn och några föräldrar. Det jag får till mig, eller det jag har fått till av både föräldrar och barn. Nu ska jag också kanske säga att det faktiskt bara är mammor jag har pratat med och inga pappor.[00:03:21:15]

Moa Ireqvist [00:03:21:17]
Men de mammorna och barnen jag har pratat med. Så ska vi säga att föräldrarna kan vara väldigt göra väldigt mycket föräldraskap som vi tänker oss. Kanske klassiskt föräldraskap också, att man hjälper barnet till exempel om det har varit kompisrelationer som varit lite kluriga för barnet. Prata om det och hjälpa dem hur de ska gå till väga i de här relationerna, men också kanske stötta barnen i sin kosthållning, vad de ska äta eller inte äta, vad som är nyttigt för dem.[00:03:50:16]

Moa Ireqvist [00:03:50:18]
Prata om hur barnet ska klä sig för att de inte ska frysa eller så, så att det ska vara adekvat. Men också påminna om mer på framtiden. Om vikten för skolan, att man ska fokusera på att det ska bli bra och att fokusera på att ha goda kompisrelationer och inte umgås med människor som inte är bra för en.[00:04:09:08]

Moa Ireqvist [00:04:09:10]
Och att då liksom mer fokusera framåt och få en förutsättning för framtiden skulle jag säga. Men också skulle jag säga att för det är kanske något mer praktiska att man är med och liksom både ger omsorg och fostran i det vardagliga livet, men också rent bara att finnas där. Att vara en trygg och närvarande punkt som man kan få finnas hos och liksom gråta hos.[00:04:39:13]

Moa Ireqvist [00:04:39:15]
Eller bara få prata med och bli glad för och så. Och mammor som berättar om hur de direkt när barnet svarar, hör på barnets röst hur barnet mår. Att man läser av direkt i rösten. Och bara det tänker jag är viktigt för ett barn. Att det är någon som känner dig och som förstår dig. Och även om man kanske inte vill dela med sig av det svåra, för det är många barn som berättar om det.[00:05:01:05]

Moa Ireqvist [00:05:01:06]
Man vill inte dela med sig av det svårare, för man vill inte oroa sina föräldrar och föräldrar som i sin tur berättar att de vill inte dela med sig av det svåra till barnet. För de vill inte oroa barnet, så det blir en en sån aspekt där man hemlighåller för varandra till viss del. Och det kan ju också försvåra en viss del av omsorgen, för att man har svårt att förstå vad den andra sitter i helt och hållet, men att man ändå då kan ge viss typ av omsorg och kärlek.[00:05:25:23]

Moa Ireqvist [00:05:26:00]
Och mammor som ringer för att säga godnatt på kvällen och kan liksom göra barnet lugnt inför att de ska gå och lägga sig och så. Så jag tänker att det är väldigt många funktioner som de faktiskt fyller. Samtidigt så får jag också berättelser om hur den digitala närheten, som är jätteviktig trots allt inte kan helt ersätta den fysiska närheten. Att det är ju någonting skillnad att inte kunna ta i varandra, att inte kunna sitta bredvid varandra och att inte kunna kramas.[00:05:52:18]

Moa Ireqvist [00:05:52:20]
Och det saknar man ju också. Även om man tycker att den digitala närheten fyller en stor del så fyller den ju absolut inte allt.[00:06:02:02]

Elisabeth Lindholm [00:06:02:04]
När du har jobbat med de här frågorna, vad kan avståndet betyda, tror du känslomässigt för barnet i de här sammanhangen?[00:06:10:20]

Moa Ireqvist [00:06:10:22]
Ja. Alltså framför allt tänker jag att det. Vad jag får till mig. Så oavsett avståndet så är ju de här relationerna väldigt viktiga. Att föräldrarna fyller en funktion som man upplever att ingen annan kan fylla. Och att föräldrarna också pratar om det. Att de upplever att de har en funktion som man inte kan fylla på någon annan plats liksom än att vara just förälder, så att den här starka känslan är något barnen säger. Den här mamma känslan att det inte går att ersätta med någonting annat även om man då är långt ifrån. Men avståndet gör ju också saker svårare. Självklart. Och det är väldigt stor saknad. Självklart efter föräldrarna och saknad efter fysisk närhet att det är lättare att förstå varandra om man är på plats. Den saknar den närheten liksom. Men också stor sorg i att det har blivit som det blivit.[00:07:15:22]

Moa Ireqvist [00:07:15:24]
Men sen också en väldigt stor glädje i att man har kontakt och att man gör varandra glada när man pratar. Och man blir glad av att bara höra rösten av den andra. Framför allt kanske om man, om det har varit där man inte haft kontakt och det står glädje i när man väl får kontakt igen. Nästan euforisk. Skulle uppleva.[00:07:42:22]

Elisabeth Lindholm [00:07:42:24]
Vi vet ju att det kan finnas många olika skäl och anledningar till att barn skiljs från sina föräldrar, och att barn kommer hit som ensamkommande, utan vårdnadshavare eller övriga familjemedlemmar. Hur tänker du kring det, Moa?[00:08:01:07]

Moa Ireqvist [00:08:01:09]
Jag tänker att det är precis som du säger, att det varierar ju. Orsakerna varierar ju nästan med lika många barn som kommer. Men jag har inte tagit fasta på det i min text. Det, jag har inte. Det har ju kommit berättelser självklart om separationen till föräldrarna och så. Men jag har valt att fokusera på föräldraskapet i sig och hur föräldraskapet utövas och inte på hur själva separationen eller anledningen till separationen har sett ut.[00:08:32:02]

Elisabeth Lindholm [00:08:32:04]
För vi vet ju att i vissa fall kan det också finnas förväntningar hemifrån, eller förväntningar från föräldrar eller familj som inte är på plats här i landet. Det kan vara förväntningar om hur man ska klara sig, att kanske man behöver bidra tillbaka eller så. Vad tänker du om det utifrån ditt arbete?[00:08:54:21]

Moa Ireqvist [00:08:54:22]
Ja, jag tänker så kan det självklart vara.[00:09:00:03]

Moa Ireqvist [00:09:00:05]
Det är också någonting man mycket har hört och mycket man läser. Och det är ju liksom någonting som det förekommer mycket kring det gällande talet om ensamkommande barn. Jag skulle säga att det är ingenting som tydligt kommer upp i min studie. Det är ingenting som barn, barnen i allmänhet pratar om så mycket faktiskt. Det kan ju bero på att de kanske inte känner sig bekväma att prata med mig om det, eller att just de här barnen jag pratat med känner man inte så särskilt mycket.[00:09:30:12]

Moa Ireqvist [00:09:30:14]
Det är svårt att veta orsakerna till det, men jag tänker att i den frågan så tänker jag att det jag tror är viktigt att ha i åtanke är ju att.[00:09:44:18]

Moa Ireqvist [00:09:44:20]
Så som jag ser det, vad jag får till mig i samtalen med barnen och med föräldrarna för den delen, är ju att barnen. Många barn får till sig väldigt mycket omsorg och fostran från sina föräldrar som bor kvar någon annanstans, och att barnet i det ofta nog kan stå ganska ensam i hur barnet ska navigera mellan det de får till sig från föräldrarna och det man får till sig från sina viktiga vuxna i Sverige.[00:10:13:16]

Moa Ireqvist [00:10:13:18]
Och att jag tänker att det där är vi i Sverige har en viktig roll i att man hjälper barnet hur de ska navigera mellan de här världarna, vad som är viktigt och vad som barnet tänker är viktigt. Men också kanske släpper in föräldrarna i familjehemmet till exempel och har gemensamma videosamtal. Och att man hjälper föräldern att förstå vad barnet lever i och jag tror att om man kan hjälpa barnet att få ihop de här två världarna, så tror jag det underlättar.[00:10:45:01]

Moa Ireqvist [00:10:45:03]
Och att det här med att man har förväntning att föräldrarna har förväntningar på barnet, så tror jag att om man kan, om man som vuxna omkring barnet kan prata och ha mer samsyn så gott det går kring vad barnet står i, hur barnet har det, så tror jag att det är lättare att få ett bra och respektfullt sätt kanske möta de här frågorna. Vad det handlar om, tänker jag.[00:11:13:04]

Elisabeth Lindholm [00:11:13:06]
Ja för hur kan vi? Hur tänker du att vi skulle kunna prata med med familjen på ett sätt som känns respektfullt och stärkande för barnet? Vi andra vuxna som möter det här barnet.[00:11:26:12]

Moa Ireqvist [00:11:26:14]
Det jag nämnde här då liksom att är föräldrarna närvarande och har en stor roll i barnets liv. Så tänker jag, så behöver man ju också prata om dem på det sättet att man ska inte. Jag tänker att man inte kan prata med dem som att de är långt borta och att de inte är centrala, utan man får bekräfta barnet i att det här är väldigt viktiga och närvarande vuxna.[00:11:48:15]

Moa Ireqvist [00:11:48:17]
Och att det här geografiska avståndet behöver inte betyda att de är långt borta, utan de är bara geografiskt långt borta. Och att ge dem den roll som vi ger andra barns föräldrar för barn i Sverige, att det faktiskt kan vara riktigt viktiga föräldrar tänker jag. Också ge barnet. Och också att barnet kan förstå att vi också validerar dem som viktiga personer.[00:12:12:18]

Elisabeth Lindholm [00:12:12:20]
Och det här tänker du. Det gäller familjehemsföräldrar, det gäller socialtjänst, det gäller övriga funktioner eller aktörer som barnet möter.[00:12:22:09]

Moa Ireqvist [00:12:22:11]
Ja, jag tänker att jag tänker att det alla vuxna, att man ska ha, att man ska ha barnet som sådant i centrum. Det är väl det som är lite med det här transnationella perspektivet som jag utgår från också att man tänker att nu pratar vi om ett barn och det är det här barnet som är själva analyspunkten för liksom vår situation och det vi ser.[00:12:43:16]

Moa Ireqvist [00:12:43:22]
Och så tittar vi på men vilka viktiga personer finns omkring det här barnet. Då spelar det ingen roll vart de bor, utan att alla som vill ha ett barnperspektiv och förstå det här barnet behöver titta på vilka vuxna finns det? Och att inte titta på Sverige istället utan att titta på barnets hela perspektiv, oavsett vart vart föräldrarna bor och ta in det.[00:13:05:10]

Moa Ireqvist [00:13:05:13]
Och det behöver inte vara föräldrar bara. Det finns ju finnas helt andra viktiga vuxna eller viktiga barn också. Men ta in hela barnets kontext tänker jag är centralt för att förstå. Och framför allt nu. Alltså senaste tio åren när det är så himla lätt att prata med varandra på ett annat sätt än vad det varit förut för väldigt många människor.[00:13:26:05]

Moa Ireqvist [00:13:26:07]
Så tänker att man behöver ha det i åtanke. Sen tänker jag ska man inte glömma bort det, att jag tror ju att det finns barn som tycker att det är svårt att blanda samman den svenska kontexten och sin transnationella kontext. Man kanske inte vill att socialsekreterare eller familjehem pratar med föräldrarna, för man tycker att man kan inte förstå varandra. Man lever i olika kulturella världar.[00:13:57:05]

Moa Ireqvist [00:13:57:07]
Man är kanske rädd att det ska, att föräldrarna ska säga något eller socialsekreterare ska säga något till föräldrarna och man vill gärna hålla det åtskilt. Det förekommer också, och i de situationerna får man också självklart inte bara gå in och trampa över barnet, utan göra det på ett respektfullt sätt och fundera kring och prata med barnet om varför barnet känner så och hur man hur man ska göra det på ett bra sätt.[00:14:29:00]

Elisabeth Lindholm [00:14:29:02]
Har du sett några exempel när man har försökt i exempelvis ett familjehem att att närma sig familjen och på vilket sätt skulle det kunna. På vilket sätt har det skett i så fall?[00:14:41:10]

Moa Ireqvist [00:14:41:11]
Ja, men då kanske det. Du pratar om kulturella inslag i vardagen. Det är ingenting barnen pratat om i relation till sina föräldrar, men mer i hur. Exempel på när familjehem tar kontakt med föräldrarna. Hur det blir, det har jag fått på och hur det funkat jättefint.[00:14:57:17]

Elisabeth Lindholm [00:14:57:19]
Kan du berätta lite om det?[00:14:59:14]

Moa Ireqvist [00:14:59:16]
Absolut. Jag har fått exempel på till exempel när familjehemmet sitter och äter söndagsmiddagar tillsammans, och så sätter man upp den ena sidan av bordet. Så har man med föräldrarna och syskonen som sitter i ett annat land. Och så äter de middag tillsammans. Och så kan man prata tillsammans. Och ändå att barnet känner att såhär det barnet som berättade om det här pratade om att det är ganska normalt.[00:15:25:20]

Moa Ireqvist [00:15:25:20]
Det händer ganska ofta. För henne är det självklart att man kan umgås som hon säger så tillsammans. Och jag är också.[00:15:37:04]

Moa Ireqvist [00:15:37:06]
Någon mamma som berättar om hur hon och familjehemmet har regelbunden kontakt via messenger. Man översätter och kan inte varandras språk, men man översätter via Google translate och får uppdateringar om vad som händer i barnets liv och kan vara involverad i det. Och också att familjehem kan fråga föräldrarna när barnet mår dåligt, för att få lite stöd i hur man kan hjälpa barnet i det och vad som kan bli bra i det.[00:16:05:12]

Moa Ireqvist [00:16:05:14]
Jag tänker att den relationen tror jag kan vara jätteviktig för att barnet ska förstå att de vuxna omkring jobbar tillsammans för att det ska bli positivt. Det är också något barn som berättade om hur. Jag minns inte exakt kontexten, men jag tror att barnets telefon hade dött på kvällen eller hur det var, och då att familjehemmet hörde av sig till mamman i ursprungslandet och frågade om har du hört någonting om henne nu och vet när hon kommer hem?[00:16:30:11]

Moa Ireqvist [00:16:30:11]
För hon visste att de brukar ha så himla tät kontakt och att man kunde fråga om det. Nästan som om föräldern var närvarande. För man vet att den relationen är tajt. Så jag tänker. På så sätt kan man verkligen involvera föräldrarna i barnets vardag, och att det kan vara en blir naturligt för barnen. Sen funkar självklart inte det i alla familjer och det är olika hur föräldrarna är och hur socialsekreteraren är, hur barnet är och så.[00:16:56:14]

Moa Ireqvist [00:16:56:15]
Men det finns ju garanterat exempel på när det kan funka.[00:17:06:22]

Elisabeth Lindholm [00:17:06:24]
När du inledde det här arbetet, Moa, var det någonting som du känner att du nu har fått bekräftat, en bild eller en känsla du hade när du inledde det här?[00:17:18:13]

Moa Ireqvist [00:17:18:13]
Ja, alltså min tanke. När jag ville inleda det här arbetet så handlade det om att jag jobbade på socialtjänsten. Så kände jag att det var tydligt att man jobbar väldigt mycket med föräldrarelationerna till placerade barn när föräldrarna bor i Sverige, och det är ett helt annat sätt då när man jobbar med mot ensamkommande barn. Men jag tyckte mig ändå se i mina möten med barnen att det var många barn som ändå då hade kontinuerlig kontakt med sina föräldrar, blivit påverkade av dem.[00:17:52:07]

Moa Ireqvist [00:17:52:08]
Det var det som var grunden till varför jag vill göra det här arbetet. Och det har vi fått bekräftat genom samtal med både barn och föräldrar att det sker jättemycket omsorg och fostran.[00:18:08:10]

Moa Ireqvist [00:18:08:12]
Så har jag verkligen fått bekräftat, och kanske inte bland alla, de barnen som de barn och föräldrar som jag har med i min studie. Det är självklart barn och föräldrar som har velat vara med, som accepterat det här och ställa upp för intervju. Det finns en anledning till det. Det kanske. Det kanske inte är den gemene barnet eller gemene föräldern, det vet jag inte.[00:18:28:16]

Moa Ireqvist [00:18:28:18]
Men jag vet åtminstone att det sker.[00:18:31:21]

Elisabeth Lindholm [00:18:31:23]
Är det någonting som har förvånat dig då?[00:18:35:06]

Moa Ireqvist [00:18:35:08]
Det är ju egentligen samma sak som också förvånat mig, att det förvånat mig kanske hur väldigt, väldigt mycket omsorg som sker. Att det är den här väldigt, väldigt täta kontakten som kan ske i vissa fall och hur väldigt involverade föräldrarna kan vara i barnens liv.[00:18:55:20]

Moa Ireqvist [00:18:55:22]
Det kanske förvånade mig att det kan vara så himla tätt.[00:18:59:08]

Elisabeth Lindholm [00:18:59:10]
Har du sett att behovet av kontakt mellan föräldrar och barn kan variera över tid?[00:19:07:09]

Moa Ireqvist [00:19:07:11]
Ja, jag har fått berättelser till mig om hur det kan variera över tid. Till exempel så har jag hört berättelser om att precis efter ankomsten till Sverige så har jag hört berättelser om hur man vill ha en tätare kontakt med sina föräldrar, och dels kanske det handlar om att man inte har så stort socialt nätverk i Sverige, och att då fyller det transnationella nätverket en väldigt stor plats.[00:19:34:16]

Moa Ireqvist [00:19:34:17]
Men också att man kanske har ett behov av att försöka få föräldrarna att förstå hur det ser ut där man är och deras barnets kontext, och vill dela med sig av allt det som är nytt och spännande. Och det är något barn som pratar om hur hon inte kan härbärgera det, utan hon vill bara direkt få berätta om allt fantastiskt hon ser och allt som är så spännande.[00:19:52:17]

Moa Ireqvist [00:19:52:17]
Och det finns inget utrymme att vänta en minut liksom. Och att då vill man ha väldigt tät kontakt och sen kanske då ju mer tiden går, så kan det ju hända att man då har mer i skolan, man kanske har någon fritidssysselsättning, man kanske har pojk eller flickvän och man har kompisar och har ett mer kanske vanligt tonårsliv. Och att då kanske det inte heller finns utrymme att ha kontakt med föräldrarna.[00:20:15:00]

Moa Ireqvist [00:20:15:01]
Och man kanske inte har det behovet. Och det tänker jag egentligen är på samma sätt som vilken tonåring som helst, att i vissa perioder när man mår sämre, så har man kanske större behov av att ha kontakt med sina föräldrar och då stöder dem, medan i vissa situationer är man mer självständig och vill frigöra sig och så. Och att det. Det kan verkligen variera tror jag. Och sen kan det ju gå upp och ner såklart. Och jag, ett av de tonåringar jag intervjuat, berättar också om hur han upplever att han blir sämre och sämre på sitt modersmål för att han har erbjudits modersmålsundervisning, men det har varit förutsättningar som inte har varit de bästa, så att han har inte medverkat så mycket på modersmålsundervisningen, vilket gör att det är också så att ju mindre han kan tala samma modersmål som sina föräldrar.[00:21:05:23]

Moa Ireqvist [00:21:05:24]
Ju mindre kanske kontakten också ger, att det ger ju mycket ändå. Det kan vara jätteviktigt. Men att man kanske inte kan utbyta de djupaste samtalen så att det påverkar också, tänker jag.[00:21:22:23]

Elisabeth Lindholm [00:21:23:00]
Men om vi vuxna runt det här barnet här i Sverige skulle få en känsla av att det finns för barnet mycket ansvar, eller kanske till och med press kopplat till familjen. Hur kan vi? Hur kan vi närma oss det, tror du?[00:21:39:24]

Moa Ireqvist [00:21:40:01]
Jag tror att det är lite som också jag var inne på tidigare. Jag tror att det viktiga är att förstå hur det här ser ut för barnet. Förstå hur verkligheten i den transnationella familjen ser ut. Förstå var pressen kommer ifrån, vad barnet har med sig, hur det har sett ut tidigare, vad man har för lojalitetsband, vilken bild man har av omsorg, hur man ska ta hand om varandra.[00:22:06:06]

Moa Ireqvist [00:22:06:08]
För det kan också se olika ut beroende på var man kommer ifrån och att man ska tänka på just det här barnet. Hur ser det ut? Vad är det barnet tänker?[00:22:18:02]

Moa Ireqvist [00:22:18:04]
Och vad föräldrarna tänker för att försöka förstå situationen, istället för att kanske gå in och tänka att man, barnen, barnet mår dåligt av all den här pressen att gå till djupet med att förstå. Men vad kommer sig den här pressen av och vad står det för och vad är det egentligen? Och att börja där någonstans och kanske också försöka bygga band med barnet.[00:22:38:17]

Moa Ireqvist [00:22:38:17]
Att barnet faktiskt vågar berätta och inte känner sig dömd utifrån de kulturella olikheter som kanske finns också, tänker jag.[00:22:53:18]

Elisabeth Lindholm [00:22:53:20]
Jag tänker olika kulturella kontexter, för jag tänker att det kan ju. Barnet och föräldern kan befinna sig i i vitt skilda kulturer och sammanhang har. Har du fört någon sådan dialog eller pratat med föräldrar och barn kring det? Om det har uppstått, det vill säga några svårigheter i kommunikationen, eller om det har varit svårt att förstå varandra på grund av det?[00:23:26:20]

Moa Ireqvist [00:23:26:22]
Ja, jag har fått till mig av barn att. Att man inte upplever att föräldrarna till exempel kan ge råd om allt för att föräldern kanske inte förstår hur det ser ut. Så därför undviker man kanske också fråga om råd om de sakerna man kan ta till sig. Kanske att föräldrarna pratar om skolan och vikten av det och kompisar och så kan man ta till sig om det.[00:23:51:02]

Moa Ireqvist [00:23:51:04]
Men när det handlar om andra saker man gör på fritiden eller relationer som man har i vissa sammanhang, så kanske det är svårare att fråga om för att man upplever att man glider ifrån varandra mer.[00:24:03:12]

Moa Ireqvist [00:24:03:14]
Kulturellt, eller hur man ska benämna det. Att man kommer längre ifrån varandra och att det gör det svårt.[00:24:11:14]

Elisabeth Lindholm [00:24:11:16]
Men vad har. Vad har föräldrarna uttryckt att det har varit för svårigheter i kontakten med barnen?[00:24:19:07]

Moa Ireqvist [00:24:19:13]
Jag tycker att de föräldrar jag pratat med ger ganska olika uttryck för det.[00:24:28:03]

Moa Ireqvist [00:24:28:05]
Det har varit ganska olika berättelser så jag kan nog inte säga något övergripande. Men det har varit berättelser om till exempel hur den här.[00:24:38:11]

Moa Ireqvist [00:24:38:13]
Den här kärleken som en förälder känner till sitt barn, som också kan leda till att man känner en fullständig förtvivlan av att inte vara tillsammans med sitt barn. Den känslan kan ju också stå i vägen för viss del av föräldraskap. Att man känner så. Det är så fruktansvärt jobbigt.[00:24:57:17]

Moa Ireqvist [00:24:57:19]
Det har jag fått till mig, men också fått till mig Kanske att just att avståndet kan också göra det svårt att förstå vad den andra står i, att man kanske har svårare att prata med varandra och så att det kan finnas sådana svårigheter och att man måste när man inte. När man inte ses dagligen och har ett naturligt sätt att checka in på varandra i vardagen, så kan det också vara så att man.[00:25:29:02]

Moa Ireqvist [00:25:29:04]
Man måste börja prata med varandra på riktigt för att förstå varandra och för att kunna hjälpa varandra och stötta. Att föräldrar ska kunna stötta sitt barn. Att man behöver ha ett väldigt stort föräldrararbete. Att vara förälder utan att ses i vardagen. Att det kräver väldigt stor insats och att bara att vara medveten om det och engagera sig i det.[00:25:51:19]

Moa Ireqvist [00:25:51:19]
Och att försöka förstå vad barnet befinner sig i och så att det är ett stort arbete som kräver väldigt mycket.[00:25:59:21]

Elisabeth Lindholm [00:25:59:23]
Men om du skulle lämna ett råd Moa, till de som lyssnar någonting och ta med sig in i möten med ensamkommande barn utifrån de här frågorna vi har pratat om idag, vad skulle det vara?[00:26:15:10]

Moa Ireqvist [00:26:15:12]
Det skulle vara att inte gå in med en föreställning om att föräldrarna inte finns, utan att gå in med en föreställning, att vara utforskande och nyfiken på hur barnets föräldrarelationer ser ut och fråga de barnen om det, hur det ser ut och hur de mår i det, hur de tänker kring det och försöka utforska vilken roll föräldrarna har för att hjälpa barnen navigera mellan de här världarna.[00:26:41:23]

Moa Ireqvist [00:26:42:00]
Och också fundera på om man kan involvera föräldrarna på något sätt i arbetet, ifall det är så att barnet och föräldrarna också verkar vilja det.[00:26:50:02]

Elisabeth Lindholm [00:26:50:04]
Stort tack! Moa Ireqvist, doktorand vid Göteborgs universitet, för att du har ställt upp i vår podd.[00:26:59:19]

Moa Ireqvist [00:26:59:21]
Tack så jättemycket för att jag fick vara med! Det har varit väldigt kul att få prata om avhandlingen, om mina erfarenheter av det här.[00:27:06:19]

Elisabeth Lindholm [00:27:06:21]
Vi ser fram emot att få ta del av den också när den är klar. När kommer den förresten?[00:27:13:13]

Moa Ireqvist [00:27:13:15]
Ja, inte helt färdigt än, men någonstans kring årsskiftet. Om ett år ungefär. Kommer jag nog vara färdig[00:27:22:09]

Elisabeth Lindholm [00:27:22:11]
Det ser vi fram emot. Tack så mycket och tack till dig som har lyssnat.[00:27:29:09]

Elisabeth Lindholm [00:27:29:11]
Resurscentrum är en del av Framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun. Det här avsnittet är en del av projektet Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner. Projektet drivs med stöd av länsstyrelserna. Om du vill kontakta oss. Skriv gärna till RC@stromsund.se och märk mejlet podden. Vår vinjett är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack för att du har lyssnat![00:27:57:16]

När ensamkommande barn försvinner - riskerna vi måste se - Jonna Åhlander

00:00:03:13 – 00:00:04:06
Elisabeth Lindholm
Är du redo?

00:00:04:06 – 00:00:04:18
Jonna Åhlander
Mm

00:00:04:18 – 00:00:28:15
Elisabeth Lindholm
Då kör vi!

00:00:28:17 – 00:01:04:10
Elisabeth Lindholm
Välkommen till ett nytt avsnitt i poddserien Förebygg och förbered om ensamkommande barn som försvinner. Jag heter Elisabeth Lindholm och i dagens avsnitt ska vi prata om riskfaktorer. Alltså saker som finns runt ett barn som gör att de riskerar att avvika eller i övrigt befinner sig i en väldigt utsatt situation. Vi ska också prata om vad som kan hända när ett barn försvinner, och om de risker som finns kopplade till människohandel.

00:01:04:12 – 00:01:25:04
Elisabeth Lindholm
För i vissa fall kan ett barn faktiskt redan vara utsatt för människohandel redan när de kommer till Sverige. Och det är någonting som är väldigt viktigt för oss vuxna och förstå och faktiskt våga prata om. Så med mig i studion idag så har jag en person som kan väldigt mycket om det här och som har jobbat med de här frågorna varje dag.

00:01:25:06 – 00:01:30:12
Elisabeth Lindholm
Hej och välkommen Jonna! Vill du börja med att presentera dig?

00:01:30:14 – 00:01:57:09
Jonna Åhlander
Tack Elisabeth och tack för att jag får vara med idag som sagt. Jag heter Jonna Olander och jobbar som regionkoordinator mot människohandel och prostitution. Och jag har precis som du säger, jobbat med de här frågorna varje dag i några år, men har också en lång erfarenhet av socialt arbete. Jag har tidigare jobbat inom socialtjänsten och inom flera olika områden. Så

00:01:57:11 – 00:02:01:21
Elisabeth Lindholm
Vad innebär ditt uppdrag som regionkoordinator?

00:02:01:21 – 00:02:32:08
Jonna Åhlander
Vi jobbar utifrån upptagningsområde. Så jobbar vi under polisregion så det är därför vi heter regionkoordinator. Vi jobbar på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten och samordnas, samordnas utav den nationella samordningen då mot prostitution och människohandel och vår huvudsakliga roll är att sprida kunskap om området människohandel och prostitution.

00:02:32:10 – 00:03:06:07
Jonna Åhlander
Utbilda metodutvecklare. Ge yrkesverksamma vägledning i det här området, så oss kan man alltid konsultera i de här frågorna. Vi jobbar också till viss del operativt, uppsökande tillsammans med andra myndigheter. Vanligast är polisen men även andra myndigheter, så att jag kommer också i kontakt, i direktkontakt med personer som är utsatta i människohandel och eller exploatering.

00:03:06:07 – 00:03:24:19
Elisabeth Lindholm
Men Jonna, kan du beskriva för någon som inte har hört begreppet, eller kanske inte har har mött just frågan människohandel tidigare? Kan du beskriva vad det betyder och vad innebär det? Och vad kan det innebära hos oss i Sverige idag?

00:03:24:21 – 00:04:05:07
Jonna Åhlander
Oftast så handlar det om att man rekryterar en person i ett särskilt syfte. När det gäller barn så kan det ju ofta vara att man avser att kanske använda det här barnet i sexuell exploatering, men man rekryterar barnet oftast med falska så att säga. Man kanske syftet man säger någonting annat att du ska komma och jobba hos mig eller liknande och man kommer att tjäna väldigt mycket pengar och att man även transporterar det här barnet och att man inhyser det sedan i syfte att exploatera det.

00:04:05:08 – 00:04:30:04
Jonna Åhlander
Att utnyttja det till exempel. Det kan vara i arbete, men det kan också vara i sexuell exploatering, eller det kan till exempel vara i kriminalitet. Det som är viktigt att ha med sig skillnaden mellan vuxna och barn i människohandel. Det är att när det gäller barn så är ju de extra sårbara och man behöver liksom inte vilseleda det här barnet.

00:04:30:05 – 00:04:57:24
Jonna Åhlander
Man behöver inte ljuga för barnet, för barn är just barn. De ska inte förväntas förstå att man kanske blir utnyttjad, när det gäller vuxna. Då är vilseledandet en stor del i liksom människohandelsprocessen. Men just barn så spelar det ingen roll om man har blivit lurad eller inte. Så för att ett barn ska inte förväntas kunna förstå det här. Man är extra sårbar

00:04:57:24 – 00:05:04:00
Elisabeth Lindholm
Man är man extra sårbar man kanske inte är tillräckligt mogen för att förstå

00:05:04:02 – 00:05:31:16
Jonna Åhlander
Att det kanske är liksom falska löften eller liknande. Men rent generellt och det här behöver inte ske mellan landsgränser. Det här kan också ske liksom inom till exempel Sverige och liknande. Men vanligt är ju att man transporterar människor runt om i världen liksom så. Men att man även kan transportera och inhysa människor inom ett land så att säga, i det här fallet då Sverige.

00:05:31:16 – 00:05:38:03
Elisabeth Lindholm
Har du något konkret exempel som du eller någon av dina kollegor har har mött?

00:05:38:05 – 00:06:05:09
Jonna Åhlander
Jag tänker att det det som man såg när vi hade väldigt mycket ensamkommande i Sverige. Det var ju just de som avvek från sina placeringar, som då också vart rekryterade i syfte att till exempel begå kriminella aktiviteter och liknande, eller till exempel sälja droger och så. Så att i lever man i en väldigt utsatt och sårbar situation så blir man också ett väldigt.

00:06:05:11 – 00:06:10:23
Jonna Åhlander
Vad ska man säga? Man blir väldigt enkel att rekrytera så att säga i det här

00:06:10:24 – 00:06:18:07
Elisabeth Lindholm
Mm, och de här sårbarheterna som som du pratar om, vilka kan de vara? i det här fallet.

00:06:18:09 – 00:06:40:10
Jonna Åhlander
Skulle kunna vara bostadslöshet, att man inte har någonstans att bo, att man har kanske väldigt dålig ekonomisk situation. Att man kanske har en skuld som man måste betala av, Att man lever i ett missbruk eller liknande. Några exempel så att säga.

00:06:40:12 – 00:06:48:03
Elisabeth Lindholm
Och det är vad vi kan se att att de här barnen riskerar om de avviker från boendet.

00:06:48:08 – 00:07:22:17
Jonna Åhlander
Ja, jag tror att man just som människohandlare. Om, om vi benämner dem så, gärningspersoner så blir de här barnet väldigt enkla byten så att säga. För oftast så kommer man ju med löften om att man så att säga ska kunna tjäna pengar och man vet vilka löften man ska komma med, så att säga. Som som gärningsperson i det här fallet då.

00:07:22:19 – 00:07:28:07
Elisabeth Lindholm
Vad är det som driver dig i det här arbetet?

00:07:28:09 – 00:08:02:12
Jonna Åhlander
Framför allt att det här är människor som kanske ofta saknar en egen röst. Det är en målgrupp som oftast inte söker egna kontakter, alltså hjälpkontakter. De kanske oftast är vilseledda i vad till exempel vi har för rättigheter här i Sverige, varför de blir en otroligt utsatt grupp och jag tror att det är främst det och den otroliga liksom orättvisa som finns inom det här området.

00:08:02:14 – 00:08:15:01
Jonna Åhlander
Det är otroligt tragiska människoöden man man möter. Så att jag skulle nog vilja säga hjälp till upprättelse för de här människorna faktiskt.

00:08:15:01 – 00:08:34:12
Elisabeth Lindholm
Hjälp till upprättelse. Temat idag är ju riskfaktorer. Om du skulle beskriva vad riskfaktorer är när vi pratar om ensamkommande barn kopplat till människohandel.

00:08:34:13 – 00:09:02:18
Jonna Åhlander
Precis, som du sa inledningsvis här så tror jag liksom den största riskfaktorn är att man redan kanske är utsatt innan man kommer till Sverige, för då är det kanske också så att man har personer som kontrollerar en och kanske också har hotat det här barnet redan innan de kommer till Sverige, varför det också kan vara svår upptäckt för oss professionella eller familjehem.

00:09:02:19 – 00:09:33:02
Jonna Åhlander
Men men, så behöver det inte vara i alla fall. Men jag tänker att att att hitta sätt i barnets beteende, förändringar i beteendet. Kanske att man avviker från det normala beteendet. Man kanske börjar och är ute tider som man normalt kanske tidigare inte har varit ute. Att man börjar umgås med personer som man heller inte känner till eller som barnet tidigare kanske inte har pratat om.

00:09:33:04 – 00:10:07:04
Jonna Åhlander
Jag tror att saker i i barnets nät eller i barnets vardagliga situation som som avviker, alltså mående och liknande. För det här är ju, tänker jag, saker som verkligen påverkar barnen. Om man blir utsatt för påtryckningar eller att man kanske har blivit tvingad till att göra saker som man man kanske egentligen inte vill. Jag tänker att det påverkar ett barn väldigt mycket, framför allt i måendet kanske.

00:10:07:06 – 00:10:23:20
Elisabeth Lindholm
Tror du att man kan liksom se på på vissa av de här riskfaktorerna, eller med hjälp av att kunna kartlägga eller se riskfaktorer kan man undvika då, tror du att ett barn försvinner från sitt boende?

00:10:23:22 – 00:10:38:18
Jonna Åhlander
Jag tror att är vi många som lägger de här pusslena runt barnen, för att i det här fallet så tänker jag att barnet kanske träffar personer både på skola, man kanske träffar någon på socialtjänst som du nämnde också att man bor i ett familjehem.

00:10:38:20 – 00:11:07:15
Jonna Åhlander
Så jag tror att även små riskfaktorer kan ju bli flera. Och lägger man dem lägger man det pusslet så kanske det är en stor risk. Jag tror absolut att man kan se, och framför allt beteendeförändringar, så att man kanske ter sig mer oroligt, stressat och liknande och att jag brukar alltid säga det, oavsett om vi är professionella eller om vi är anhöriga eller nätverkspersoner.

00:11:07:16 – 00:11:26:01
Jonna Åhlander
Så det här att alltid våga fråga, att alltid visa att jag kan, jag kan ta emot svaret. Sluta aldrig att fråga.

00:11:26:03 – 00:11:40:01
Elisabeth Lindholm
Kan du ge exempel på vad man i familjehemmet skulle kunna vara uppmärksam på, som skulle kunna vara signaler på att man är utsatt för exploatering?

00:11:40:03 – 00:12:19:06
Jonna Åhlander
En ganska tydlig indikator kan ju vara att man kanske kommer hem med väldigt mycket. Låt säga. Det kan vara nya kläder, man har en ny väska, saker som kanske barnet normalt inte skulle ha råd med. Alltså att man har fått pengar eller andra saker. Det är. Framför allt så vet vi att väldigt många unga som är utsatt i sexuell exploatering får ju så kallade nu gör jag situationstecken, gåvor som betalning, betalning mot att man säljer sex behöver ju inte vara pengar.

00:12:19:08 – 00:13:02:10
Jonna Åhlander
Det kan ju vara alltifrån cigaretter, alkohol, det kan vara väskor, kläder och liknande. Och vi vet att det är väldigt vanligt bland unga idag att man att man hamnar i den här utsattheten. Och just ensamkommande barn är ju en extra utsatt grupp så att säga, så att man kommer hem med saker. Men sen, som jag sa tidigare, också förändringar i beteendet, att man drar sig undan, att man kanske måste till vissa tider sent på kvällen eller som inte stämmer i barnens vanliga aktivitetsscheman om man säger så.

00:13:02:12 – 00:13:29:21
Jonna Åhlander
Det tror jag man ska vara uppmärksam på. Eller att man inte vill berätta vart man ska eller vem man ska träffa och så. Så jag tror att man ska vara nyfiken förälder, oavsett om det här barnet är ensamkommande eller inte. Att återigen våga fråga och vara nyfiken på barnens liv. Och ej att förglömma nätliv. Vad man har för liv på nätet.

00:13:29:23 – 00:13:57:05
Jonna Åhlander
Så är det för alla våra unga och barn. Idag tänker jag att vi som föräldrar, vuxna runt barnen måste vara väldigt nyfikna i vilka har du träffat idag på nätet? Och för är det någonting som våra barn får där så är det bekräftelse och de får inviter om att kunna tjäna pengar på olika sätt. Så är man. Lever man i en ekonomisk situation också till det så är det risksituationer.

00:13:57:07 – 00:14:04:15
Elisabeth Lindholm
Vad kan det innebära? Kan du ge exempel på? Du pratar om nätet, men kan du ge mer tydliga exempel på vad kan det vara?

00:14:04:16 – 00:14:24:16
Jonna Åhlander
Låt säga att barnen är på på plattformar där de kanske spelar. Eller sociala plattformar som Snapchat, Instagram eller andra vanliga spel plattformar så är det inte ovanligt att man så att säga blir kontaktad av personer som kanske ber en, att att skicka en bild eller någonting sånt.

00:14:24:17 – 00:14:55:20
Jonna Åhlander
Det kan börja väldigt oskyldigt och kanske en bild från en badstrand eller någonting. Och så ska man få den. Man kanske får 1 000 kr för den bilden, vilket kan vara väldigt lockande. Det är ju ändå bara en bild från semesterresan. Men därifrån så kan det eskalera. Det är ett exempel utav många men men personer alltså som groomar som det heter, att förövare tar kontakt med barn på nätet i syfte att exploatera dem sexuellt.

00:14:55:22 – 00:15:23:00
Jonna Åhlander
Så att man man lurar i barnen in i situationer som de sedan inte kan ta sig ur eller direkt. Ibland behöver de inte ens lura. Ibland går de direkt med hot, oftast hot om att deras familj eller en nära kommer att utsättas för någonting hemskt om de inte gör det här.

00:15:23:02 – 00:15:41:13
Elisabeth Lindholm
Hur vågar man prata med barnet om det här? Om de här riskerna, om människohandel utan att kanske vara, skuldbelägga eller eller skrämmas? Kan man prata om det på ett naturligt sätt tror du?

00:15:41:15 – 00:16:17:14
Jonna Åhlander
Ja, men det tror jag. Man kan ju alltid inleda ett samtal med att att vi vet att det är vanligt att det förekommer framför allt rörande personer på flykt, vilket många av de ensamkommande barnen är, och att faktiskt benämna saker för det de är. Jag tror inte att man ska linda in det för mycket, utan jag tror att man ska vara ganska rak i sina frågor och väldigt tydligt kanske för barnet förklara vad det är man ställer för frågor och varför man ställer dem.

00:16:17:16 – 00:16:49:02
Jonna Åhlander
Sen kanske man får vara ärlig med det. Jag vet inte om det har hänt dig, men vi vet att det händer många som till exempel har varit på flykt. Men som sagt, jag tror att det är jätteviktigt att vi inte försöker, liksom linda in det i någonting utan att vi hellre är ganska rak och ärliga. Min erfarenhet är att barn förstår väldigt mycket mer än vad vi tror att de gör, och framför allt de här barnen.

00:16:49:03 – 00:17:07:16
Jonna Åhlander
De ensamkommande har ju med sig ganska mycket erfarenheter och de har sett ganska mycket på sin resa. Så jag tror, jag tror att de allra flesta kan hantera det. Sen måste man naturligtvis ställa frågor åldersadekvat beroende på vem man har framför sig,

00:17:07:18 – 00:17:18:08
Elisabeth Lindholm
Men just resan i sig och att man har flytt och vad som eventuellt har hänt under resan, som du nämnde tidigare, är också en riskfaktor i det här.

00:17:18:10 – 00:17:50:20
Jonna Åhlander
Jag skulle vilja säga att det är en stor riskfaktor för det här barnet, för det är också många gånger under resan som de blir så att säga rekryterade, och att man sen kommer till destinationslandet och kanske får fortsätta då under hot och liknande att utföra. Om det då är sexuell exploatering eller att man till exempel är i kriminalitet för att det är någon så att säga som kontrollerar en med hot och liknande då, Eller att man kanske har en skuld som man måste betala av.

00:17:50:24 – 00:18:17:01
Jonna Åhlander
De här skulderna är oftast omöjlig att betala av. Men just det här med att fråga och prata med barnen om man tror att det kan ha varit utsatt. Så det är väldigt viktigt att förmedla att att barnet har inte gjort någonting fel. Även om barnet har sagt ja, den har gått med på saker, så är det alltid den vuxne förövaren som bär ansvaret för den, för det här utnyttjandet.

00:18:17:02 – 00:18:42:15
Jonna Åhlander
Men det är inte alltid att barnen vet att de är utsatt för ett brott, För det här är ju ett allvarligt brott som vi pratar om. Vi har pratat om människohandel och människoexploatering och det är väldigt allvarliga brott, vilket gör det här barnet till ett brottsoffer. Och ibland behöver man kanske förstå det själv för att man också ska kunna avlasta all den här kanske skulden som också finns hos barnet.

00:18:42:16 – 00:19:08:19
Jonna Åhlander
Och för att det på sikt ska våga och berätta varför jag sa tidigare också sluta inte att fråga. Man kanske inte får berättelsen första gången, utan det kanske kräver att barnet känner sig tryggt innan den vågar berätta så att. Men just det här med att avlasta skuld och skam, för det vet vi är väldigt vanligt förekommande. Att avlasta det kanske barnet också bär på.

00:19:08:21 – 00:19:30:13
Jonna Åhlander
För om vi då potentiellt tänker att det här också blir barnet blir utsatt för ganska mycket, kanske hot och påtryckningar. Om vi också kan förklara för barnet att det här är ett brott. Vi kan skydda dig. Du har rättigheter utifrån det du har blivit utsatt för, och att man också verkligen visar att man kan stötta upp barnet i det här.

00:19:30:18 – 00:20:03:14
Jonna Åhlander
För vi har ju ingen aning vad det här barnet har fått berättat för sig. Vad händer om jag berättar? Det kanske föreligger hot mot anhöriga i hemlandet, hot mot mig själv så att vi verkligen visar det här barnet i delaktighet och att man kanske frågar om förslag. Hur kan vi hjälpa dig på bästa sätt? Men jag tror att vi behöver också visa det, både genom att vi ställer frågor men också i handling att vi verkligen kan ta emot det barnet berättar och att vi verkligen lyssnar.

00:20:03:18 – 00:20:15:22
Jonna Åhlander
Ställer vi de här frågorna som jag har sagt flera gånger, då behöver vi också kunna ta emot det.

00:20:15:24 – 00:20:41:21
Elisabeth Lindholm
Men om man uppmärksammar det här som en familjehemsförälder, eller om om barnet är placerat i ett nätverkshem. Du nämnde innan. Det här med att det är många som behöver bygga ett pussel. Om jag då, om jag är en familjehemsförälder, hur ska jag då kunna bygga det här pusslet? Vilka ska jag bygga pusslet med? Hur börjar jag?

00:20:41:23 – 00:21:09:14
Jonna Åhlander
Jag tror den initiala kontakten är nog barnets socialsekreterare, och ibland kan det vara så att barnet har en socialsekreterare och familjehemmet har en annan. Och man kanske börjar med den som handhar barnet. Men socialtjänsten skulle jag vilja säga, en initial av viktigaste aktören och den i sin tur Kanske du också ska samordna och göra bedömningen tillsammans med familjehemmet.

00:21:09:14 – 00:21:35:00
Jonna Åhlander
Och man behöver även samverka med polis om riskerna är så pass stora, men skola likväl. Och sen finns det naturligtvis gode män och särskilt förordnad vårdnadshavare som också är är viktiga personer runt barnet. Med risk att jag missar någon nu. Men men. Jag tänker att socialtjänsten är jätteviktig också.

00:21:35:02 – 00:22:02:01
Jonna Åhlander
Kanske den som är spindeln i nätet många gånger. Men jag vill för den skull inte förringa familjehemmet liksom iakttagelser. För jag tror att det man som ibland känns. Känns någonting i magen så att det är någonting som oroar mig så tror jag man ska ta det på allvar. Det är de som ser barnet allra mest. Viktiga personer. Väldigt viktiga personer.

00:22:02:03 – 00:22:19:21
Elisabeth Lindholm
Många gånger pratar man om tidiga insatser, inte minst nu när vi har en ny socialtjänstlag, tänker jag. Man ska arbeta mer förebyggande och man ska ha tidiga insatser. Hur tänker du kring kring det i just den här kontexten som vi diskuterar idag?

00:22:19:21 – 00:23:10:17
Jonna Åhlander
Jag tänker att alla vi runt barnet, oavsett om vi är socialtjänst, om vi är familjehem eller skola så tänker jag att vi alla är oerhört viktiga i att upptäcka. Och ju tidigare upptäckt, ju större möjligheter har vi att att motverka att det här barnet så att säga hamnar i farliga situationer eller i att avvika som vi faktiskt, är syfte till att vi pratar om det här idag. Så att, att lita på den där magkänslan. Att förstå vad det är vi ser och lägga pusslet tillsammans med andra. Så där tänker jag att det är viktigt att vi signalerar har vi fel? Jättebra! Men har vi rätt så är det också viktigt att vi agerar.

00:23:10:17 – 00:23:24:10
Elisabeth Lindholm
Så du tycker inte att man behöver vara orolig för att vara alarmistisk eller? Eller. Nämen nu drar vi igång någon jättestor process här bara för att vi tror att. Hänger du med i hur jag menar?

00:23:24:13 – 00:23:52:19
Jonna Åhlander
Jag förstår absolut hur du menar. Nej, jag tror att vi behöver vara. Mina erfarenheter är att vi behöver vara oroliga en gång för mycket, än en gång för lite. Jag tror inte att att det skadar någon, att vi är lite extra oroliga att vi visar omsorg av barnet. Vi vet att de far oerhört illa om de är kvar i den här utsattheten. Så att nej, här tänker jag att vi behöver agera i tid och snabbt.

00:23:52:21 – 00:24:23:09
Elisabeth Lindholm
Vi vet att under 2015-2016 kom det väldigt många ensamkommande barn till Sverige. Jag tror att under 2015 var ungefär 34000-35000 ensamkommande barn. Idag kommer det några hundra per år. Varför tycker du att det är viktigt att vi vi pratar om det här på det här sättet idag?

00:24:23:11 – 00:24:57:05
Jonna Åhlander
Jag tänker att oavsett om vi pratar tusen eller några hundra eller ett tiotal, så tänker jag att det här är barn och de är extremt utsatta och det är så viktigt att uppmärksamma den här utsattheten. Nu är det inte så att alla ensamkommande barn är utsatta i människohandel, men vi vet att det är en stor risk att vara ensamkommande och är det också sällan ärenden om man säger så.

00:24:57:06 – 00:25:29:00
Jonna Åhlander
Nu är det hemskt att kalla en människa för ett ärende. Men på socialtjänsten, hos polisen i familjehem så är det ännu viktigare, tänker jag, att vi behöver uppmärksamma de här barnen och att vi har rutiner. Att vi har kunskapsunderlag så att man faktiskt kan läsa in sig på det här. Vi ser ju rent generellt hos myndigheter att det är stora kunskapsluckor inom just människohandel och människors exploatering.

00:25:29:01 – 00:25:41:01
Jonna Åhlander
Så att att ha ett bra kunskapsunderlag och faktaunderlag till de som kan komma att jobba med de här barnen känns väldigt, väldigt viktigt.

00:25:41:03 – 00:25:49:01
Elisabeth Lindholm
Du nämner en kunskapsgrund här. Vad är det för kunskapsgrund som vi är i behov av?

00:25:49:01 – 00:26:37:14
Jonna Åhlander
Har vi det vi har pratat om idag? Vad är liksom människohandel och människoexploatering? Hur kan det se ut? Hur kan det te sig? Genom att vi har en liten bas av kunskap att stå på. I det här så tänker jag att vi bättre kan förstå, Oavsett om vi jobbar i socialtjänsten eller polisen eller i ett familjehem, så kan vi bättre förstå vad det är vi ser. Jag tror jag sa det tidigare också, den här magkänslan ibland som kan infinna sig i att något inte står rätt till, så kanske det enklare också att se. Hm, det kanske är det här det handlar om. Jag tror att vi vi får ett par extra glasögon på oss och vi blir mycket bättre på att identifiera de här personerna eller den här typen utav utsatthet.

00:26:37:16 – 00:26:46:17
Elisabeth Lindholm
Men om man som yrkesverksam tänker jag, för man är ju faktiskt yrkesverksam om man är ett familjehem också, eller hur?

00:26:46:18 – 00:26:57:09
Jonna Åhlander
Det tänker jag absolut att man är. Och just utifrån och med den målgruppen vi pratar om nu. Men överlag så tänker jag att man bör betraktas som yrkesverksam.

00:26:57:11 – 00:27:09:10
Elisabeth Lindholm
Om man då har en oro och känner att det är någonting som inte riktigt stämmer. Har man en möjlighet och då vända sig till er regionkoordinatorer?

00:27:09:10 – 00:27:53:24
Jonna Åhlander
Ja, det tycker jag absolut. Och vi som regionkoordinatorer finns ju runt om i Sverige och vi kan absolut vara ett konsultativt stöd till familjehem. Det är viktigt att veta att vi har ingen möjlighet att påverka beslut och liknande. Men om man bara liksom stämmer min oro. Vad ska jag titta efter? Eller så, så tycker jag absolut att man kan använda sig av oss. Våra kontaktuppgifter finner man på Jämställdhetsmyndighetens hemsida. Så man bara går in där så hittar man en underrubrik som heter Regionkoordinatorer och där hittar man kontaktuppgifter till till den regionkoordinator som jobbar i i området där de befinner sig.

00:27:54:00 – 00:27:57:06
Elisabeth Lindholm
Och då är det viktigt att understryka att det är just för att konsultera.

00:27:57:07 – 00:28:16:18
Jonna Åhlander
Ja precis. Och skulle man inte få kontakt med någon regionkoordinator som kan, så finns det även en nationell stödtelefon som också Jämställdhetsmyndigheten håller i, som man också kan ringa till för att konsultera i de här frågorna som rör människohandel människoexploatering.

00:28:16:19 – 00:28:17:13
Elisabeth Lindholm
Jättebra!

00:28:17:14 – 00:28:25:12
Jonna Åhlander
Ja.

00:28:25:14 – 00:28:51:23
Elisabeth Lindholm
Vi har pratat om många viktiga frågor idag, inte minst kopplat till ditt uppdrag, Jonna som regionkoordinator mot människohandel och prostitution. Men finns det någonting du skulle vilja skicka med särskilt till dem som lyssnar på det här avsnittet?

00:28:52:00 – 00:29:40:01
Jonna Åhlander
Att våga fråga har jag sagt flera gånger, men att också det här att stå kvar, skapa trygghet, ta emot det som du får och det kanske ibland är väldigt svåra saker man får till sig. Men att ändå stå kvar och verkligen visa det här barnet att jag finns här och jag tar emot det du berättar. Jag tror också att det är jätteviktigt att man har en känsla av att vilja lösa saker, oavsett om man jobbar inom socialtjänsten eller om man är ett familjehem. En annan sak tror jag också att att inte lova någonting. Att inte lova något som man inte kan hålla. Lova bara sådant som du vet att du kan hålla.

00:29:40:03 – 00:29:43:15
Elisabeth Lindholm
Men att alltid visa att man man finns där.

00:29:43:15 – 00:30:07:03
Jonna Åhlander
Att man finns där. Och att man faktiskt liksom bara tar emot och ibland bekräftar att det här var ju jättesvåra saker som du berättade för mig och faktiskt visa att jag behöver också kanske processa det här. Men men, jag tar emot det och var tacksam för du är en väldigt viktig person om du får den här berättelsen av barnet.

00:30:07:05 – 00:30:10:15
Elisabeth Lindholm
De visar det förtroendet för dig,

00:30:10:17 – 00:30:24:15
Jonna Åhlander
För det tror jag verkligen att det är. När man när man får den här berättelsen, då har man vunnit ett förtroende hos barnet, att man vågar berätta.

00:30:24:17 – 00:30:56:10
Elisabeth Lindholm
Tack för att du har gästat Resurscentrums Kunskapspodd och också ett varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun, och det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av projektet. Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner. Som drivs med stöd av länsstyrelserna. Om du vill kontakta oss. Skriv till rc@stromsund.se och märk mejlet Podden.

00:30:56:12 – 00:31:01:17
Elisabeth Lindholm
Vår vinjetten den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack för att du har lyssnat!

 

Att samtal med barn - Marcus Olsson

Elisabeth Lindholm [00:00:03:14]
Redo?[00:00:04:12]

Marcus Olsson [00:00:04:14]
Ja, nu kör vi![00:00:27:09]

Elisabeth Lindholm [00:00:27:11]
Välkomna till ett avsnitt i poddserien Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner. Jag heter Elisabeth Lindholm och i det här avsnittet ska vi prata om samtal med barn i asylprocess. Man brukar ju säga trygg vuxen betyder trygga barn och du verkar ju rätt trygg. Marcus Olsson som är gäst i det här programmet. Är du det?[00:00:52:22]

Marcus Olsson [00:00:52:22]
Ja, det känns som att jag är trygg.[00:00:56:08]Elisabeth Lindholm [00:00:56:10]
Vad har du för erfarenheter av att samtala med barn?[00:01:00:15]

Marcus Olsson [00:01:00:17]
Mina erfarenheter började 2015 när jag började på ett HVB hem med ensamkommande barn, och under den tiden så började jag ha samtal om asylprocess och mycket samtal med med barn. Sen så har jag även varit delaktig i ett projekt, Barnets bästa vid återvändande. Där utbildar vi i samtal och hade utbildningsinsatser i hela Sverige. Och i dagens läge så jobbar jag med barn och ungdomar och har mycket samtal med dem.[ 00:01:36:08]

Elisabeth Lindholm [00:01:36:10]
Vad för typ av samtal? [00:01:38:16]

Marcus Olsson [00:01:38:18]
Det är ju för att stötta och motivera liksom. Att komma ut till någon aktivitet helt enkelt. Det är arbete, praktik eller studier. Så där sker det ju olika samtal i omgångar.[00:01:55:11]

Elisabeth Lindholm [00:01:55:13]
Du har ju jobbat med både barn och unga i svåra samtal ganska länge. Vad har varit några av de mest lärorika delarna i ditt jobb?[00:02:08:13]

Marcus Olsson [00:02:08:15]
Det vi är inne på i inledningen. Att vara trygg vuxen men även relationsskapande. Hur jag lärt mig genom åren. Hur vi läser av varandra helt enkelt. Både jag som har samtal men även barnen jag har samtal med, läser av mig, hur jag fungerar eller liksom läser av mitt kroppsspråk. [00:02:39:13]

Elisabeth Lindholm [00:02:39:15]
Är det någonting som är viktigt? Tycker du att man ska kunna läsa av varandra?[00:02:45:11]

Marcus Olsson [00:02:45:13]
Det är ju en svår. Det är svårt. Svår aspekt helt enkelt. Men jag tycker de samtal jag har haft är ganska viktigt. Att kunna se hur de, hur barnen mår när man har de här samtalen.[00:03:00:11]

Elisabeth Lindholm [00:03:00:13]
De här barnen som du har haft samtal med. Vad har de lärt dig genom åren?[00:03:05:01]

Marcus Olsson [00:03:05:03]
De har lärt mig att man ska vara trygg, inlyssnande, bekräfta. Använder mycket MI metoden.[00:03:15:13]

Elisabeth Lindholm [00:03:15:15]
Vad är MI för någonting?[00:03:16:19]

Marcus Olsson [00:03:16:19]
Motiverande samtal som jag har som jag använder mycket av. Vad mer, våga fråga. Vågar stå kvar. Det tycker jag är en viktig aspekt också.[00:03:34:00]

Elisabeth Lindholm [00:03:34:02]
Men varför? Varför tror du att det är många som upplever att det är svårt att prata om asylprocessen?[00:03:41:20]

Marcus Olsson [00:03:41:22]
Jag kan bara berätta från min egen erfarenhet. Det var väl från början när jag pratade var det. Vad kan jag om asylprocessen? Det är Migrationsverkets liksom frågor och sånt som de ställer. Jag började prata om asylprocessen. Jag hade inte svar på allting, men jag skulle återkomma med svaren. Och det är nog där farhågan att börja, våga börja bara. Som jag gjorde då jag började. Och sen lärde jag mig efter visst antal samtal jag hade kanske över 100 samtal eller mer.[00:04:19:05]

Elisabeth Lindholm [00:04:19:06]
Just kring asylprocessen?[00:04:21:13]

Marcus Olsson [00:04:21:15]
Ja. Och det är ju startskedet från från när barnet kom till boendet och tills de återvänder som jag hade samtal.[00:04:31:07]

Elisabeth Lindholm [00:04:31:09]
Men det här med att lova återkomma. Det är någonting som är viktigt att våga säga att man inte vet eller?[00:04:39:21]

Marcus Olsson [00:04:40:00]
Precis. Man måste ändå återkomma annars. Vi var inne på det i början, relationsskapande är ju jätteviktigt och återkommer jag inte med något svar. Då tappar man relationen lite grann och tilliten helt enkelt. Så jag tyckte det var viktigt att återkomma med svar.[00:04:59:18]

Elisabeth Lindholm [00:04:59:20]
Ja, men ändå. Våga säga att man inte vet.[00:05:02:21]

Marcus Olsson [00:05:02:22]
Ja, absolut. För det hade det var jättesvårt. Det var under den perioden så var det många olika lagar som ändrades, så det var jättesvårt att hålla koll på allting.[00:05:14:24]

Elisabeth Lindholm [00:05:15:01]
Och det är ju så idag också att det är ju på väg att förändras. Vår lagstiftning. Utifrån EU lagstiftning så kommer det per automatik att ändras även för oss i Sverige. Så det är ju någonting som är viktigt att ta med sig, gissar jag, att även om man inte har ett svar så får man. Man måste lyssna och finnas där. Det är det jag hör att du säger.[00:05:15:01]

Marcus Olsson [00:05:36:15]
Ja precis. Precis.[00:05:36:15]

Elisabeth Lindholm [00:05:38:13]
Men att man återkommer när man har svar. Om man får ett svar på den fråga som en ett barn eller en ungdom har ställt.[00:05:38:13]

Marcus Olsson [00:21:20:07]
Exakt.[00:05:46:12]

Elisabeth Lindholm [00:05:46:14]
Du har pratat om Macke att man behöver bygga relation till barnet. Jag tänker att man kanske inte bygger relation med ett barn genom att direkt börja prata om det som är allra svårast. Vad, Hur tänker du att man behöver bygga relation?[00:05:46:14]

Marcus Olsson [00:06:07:06]
Som jag brukar göra när jag bygger relation. Relationsskapande tar olika lång tid och när jag bygger relation, då försöker jag hitta intressen, vad de är intresserade av. Jag kan till exempel, ett exempel. En tjej som jag har ett samtal med är intresserad av hästar och då liksom då åkte vi förbi ridhuset och sen så så lossnade allting. Och den tjejen pratar jättemycket. Men det handlar om olika intressen. Det är allt ifrån fotboll, tv spel. Försök att hitta en ingång så försöker jag bygga relation och jag tycker att det funkar bra för min del.
Sen tar det olika tid och beroende på olika. De har ju olika mående än de jag möter idag och som jag har mött tidigare än under mina samtal. Så det tar ju olika tid med olika individer.[00:07:08:21]

Elisabeth Lindholm [00:07:08:23]
Men vad är det viktigt att du gör då? Förutom att du liksom engagerar dig i barnens intressen eller försöker lyfta det som barn är intresserad av? Vad är viktigt för dig att att göra mer?[00:07:08:23]

Marcus Olsson [00:07:08:23]
Det är att det inlyssnande, jag är intresserad av. De berättar eventuellt ibland bekräftad där de berättar också. Men just det här intresserad för det tror jag är jätteviktig aspekt. För att liksom barn och ungdomar läser av när man sitter där och lyssnar. Och då tror jag är viktigt att vara intresserad.[00:07:08:23]

Elisabeth Lindholm [00:07:49:04]
Att de läser av om du, du finns där på riktigt eller inte.[00:07:52:24]

Marcus Olsson [00:07:53:00]
Ja precis. Om jag, om de ser, Om jag svävar iväg i mina tankar eller när jag, Om jag antecknar jättemycket eller någonting. Men att. att jag, att jag är intresserad och ställer kanske några extra frågor kring det de berättar om. Men just det här intresserad tror jag är jätteviktigt. Ja, det tycker jag.[00:07:53:00]

Elisabeth Lindholm [00:08:22:04]
En del av det vi pratar om och det är ju att att som som titeln också på det här projektet och på den här podden, att vi ska förebygga och förbered – om ensamkommande barn som försvinner. Det handlar ju om också då att kanske hjälpa barn att förstå de risker som finns om de väljer att avvika. Hur ser du på hur vi kan göra ett barn medvetet om de risker som faktiskt finns med att avvika?[00:08:55:11]

Marcus Olsson [00:08:55:13]
Jag mötte det under min period när jag jobbade med ensamkommande barn. Det var många som hade plan B, plan C. Vad kan jag göra? Och det är att informera. Vilka konsekvenser kan det bli? Vad kan hända? Vad händer om du avviker till ett annat land till exempel? Då får man prata om de riskerna. Ge dem så mycket information som möjligt. Jag pratar mycket om människohandel och att man kan bli utnyttjad. Man kan få jobba svart och sådana bitar liksom det. Jag hade mycket samtal och ge information som under hela processen. Det handlar om att ge information och sen hur de tar emot den informationen, hoppas jag gjort om någonting att att vägleda någonting.[00:09:50:07]

Elisabeth Lindholm [00:09:50:09]
Men Marcus jag undrar då. Har du något barn, Något samtal med något barn som du, som du känner har fastnat extra mycket hos dig som du kan berätta om?[00:10:01:15]

Marcus Olsson [00:10:01:17]
Ja, jag tänker på en kille som jag hade, som jag hade väldigt mycket samtal med under asylprocessen. Både både med måendet och asylprocessen gång. Den killen fick ju ett avslag och. Ja, han han avvek från från våran kommun då. Men under perioden så efter bara ett halvår-år så kom han tillbaka till vår kommun och vi hade jättemycket samtal. Både liksom han kom till mig, men vi stöttes på ute i samhället också och han ville boka in samtal. Han var hemma. Han var i Sverige. Ganska många år, men hade utvisningsbeslut. Efter ett visst antal år så bestämde han sig att jag måste återvända, för det var jättesvårt att liksom leva. Leva ett liv här i Sverige liksom just här och då med tanke på att han har ett utvisningsbeslut på sig.[00:11:10:15]

Elisabeth Lindholm [00:11:10:15]
Så han levde under under jord alltså.[00:11:13:03]

Marcus Olsson [00:11:13:06]
Ja, det kan man säga. Så han stöttar väldigt mycket i och har de här samtalen vi vi har satt upp och ansöka om åter etableringsstöd. De här stöden som fanns då och. Och han återvände till slut till sitt hemland.[00:11:31:23]

Elisabeth Lindholm [00:11:32:00]
Men vad pratade ni om liksom?[00:11:32:00]

Marcus Olsson [00:11:34:17]
Vi pratar vad som händer, händer, under, under. Ja, men för att förbereda sig inför resan det. Sen så stöttade jag upp han fick. Han fick prata med Frontex, söka till Frontex om de här stöden och jag trodde han var kände sig mer lättare för han hade kontakt med sitt hemland och prata med dem där. Han där han skulle få sitt stöd. Så vi har. Vi har väldigt mycket kontakt liksom. Vi har lite kontakt även idag.[00:12:09:21]

Elisabeth Lindholm [00:12:09:22]
Fortfarande.[00:12:12:00]

Marcus Olsson [00:12:12:02]
Ja. Så det är väl en kille som har fastnat lite grann. Sen har jag ett exempel till och bara lite snabbt. Det är väl. Han, Det är en kille som jag hade samtalet från han kom till vårt boende men även som jag gav information löpande, men som jag även följde med till hans hemland och fick möta upp hans bemötande där av sina anhöriga. Det är också en grej som har fastnat väldigt mycket.[00:12:12:02]

Elisabeth Lindholm [00:12:41:15]
Men hur tror du att vi genom att våga prata om process och avslag, eller om man får ett bifall, kan förebygga att ensamkommande barn försvinner, väljer eller väljer att avvika?[00:12:41:15]

Marcus Olsson [00:12:58:18]
Sen jag började börja med de här, informera om asylprocessen. Vi hade jättemånga barn i vår kommun som som avvek. Så under min period när jag jobbade med ensamkommande barn. Så då. Då såg vi hur mycket information de. När de fick information. Ju färre avvek från våran kommun. Och jag, jag tror att de äger sin egen process, desto bättre är det. Jag såg det till exempel den här som jag följde med till sitt hemland. Han var med förberedd för ett återvändande. Han hade fått informationen löpande, så jag tror han var med förberedd än de andra som återvänder i samma, samma flight eller vad man ska säga. De var mer nervös. De var inte. De hade nog säkert inte fått samma information.[00:12:58:18]

Elisabeth Lindholm [00:14:01:21]
Det var alltså fler ungdomar som skulle återvända till samma land som var med på samma plan.[00:14:01:21]

Marcus Olsson [00:14:07:15]
Ja precis. Så jag tyckte ändå det är jätteviktigt att de får rätt information och det. Det är viktigt för alla att man får den informationen i sin egen process.[00:14:07:15]

Elisabeth Lindholm [00:14:20:00]
Tänka de här tankarna i förväg.[00:14:22:13]

Marcus Olsson [00:14:22:15]
Då tror jag. Då tror jag man undviker att barn försvinner.[00:14:22:15]

Elisabeth Lindholm [00:14:27:04]
Tror du att det leder till ett bättre mående också?[00:14:27:04]

Marcus Olsson [00:14:29:19]
Det tror jag definitivt, att när de har förståelse, när de får information under deras process, då mår de bättre. De kan ställa de här frågorna och man kan bemöta frågorna. Vad händer? För det är svårt att veta vad som händer under deras process. Men definitivt att de pratar om prata med barn och även om måendet också.[00:14:29:19]

Elisabeth Lindholm [00:15:01:05]
Vi pratar mycket om samtalen naturligtvis här då, men du säger också att man prata, prata tidigt och att du har haft samtal med ungdomar under kanske hela deras asylprocess. Men varför är det viktigt?[00:15:01:05]

Marcus Olsson [00:15:14:05]
Det är ju viktigt liksom. När jag hade samtal om asylprocessen då var ju 2015-2016. Då tog ju, då var processen väldigt lång tid innan man fick beslut. Det kunde ta över två år om inte mer, under deras process. Så där hade jag jättemycket samtal. Idag så är processen mycket kortare och då är det ju väldigt viktigt att man pratar i tidigt skede om asylprocessen för och gör barnen delaktig i deras process. Och det är det är förståelsen hur deras process går till. Vad händer i nästa steg? Det är så många olika steg som händer i en sylprocess process så det är jätteviktigt tycker jag. Och prata i tidigt skede.[00:15:14:05]

Elisabeth Lindholm [00:16:05:10]
Men vilka tycker du ska prata om det här då?[00:16:05:10]

Marcus Olsson [00:16:09:12]
Jag tycker det spelar ingen roll vem som pratar barnet. Oftast har de ju någon någon relation med någon vuxen, trygg vuxen som vi var inne på tidigare och det är nog viktigast. Bara att prata om processen och vem det är. Det är ju den som är barnet närmast och som har tillit och förtroende för.[00:16:34:02]

Elisabeth Lindholm [00:16:34:04]
Sen har vi pratat om barn som har återvänt och fått avslag. Men, men är det inte minst lika viktigt att prata om man får ett bifall på sin asylansökan?[00:16:34:04]

Marcus Olsson [00:16:47:08]
Jo, absolut så är det ju minst lika viktigt för det händer någonting med dem. Jag har haft samtal med att bifall. Då mår de minst lika dåligt, om inte ännu sämre när de har fått ett bifall. För då det händer någonting, då kommer nästa, nästa krav, liksom. Det kan ha varit att de ska få i familjen eller vad de har för någonting som de ska hitta ett jobb eller utbildning, pengar. Det var mycket samtal kring pengar.[00:16:47:08]

Elisabeth Lindholm [00:17:20:20]
Hur då tänker du?[00:17:20:20]

Marcus Olsson [00:17:21:19]
Jag tänker på smugglarna. Det var mycket många som som har kommit till Sverige via smugglare och är skyldig pengar även i deras hemland. de kanske hade lånat pengar, så de har ett litet krav på sig om press som de hade med sig under hela processen. Och då är det ett krav som de har även fast de fått bifall. Så det är jätteviktigt att prata även när de har fått ett bifall. De mådde jättedåligt då.[00:17:54:01]

Elisabeth Lindholm [00:17:54:02]
Kan tänka att man, det också var någonting som var ett slutgiltigt besked, att man får stanna i landet. Man kanske inte kan återvända. [00:17:54:02]

Marcus Olsson [00:18:08:14]
Precis. De hade nått sitt mål. De skulle komma till Sverige, de hade fått uppehållstillstånd och beroende på vilket tillstånd de fick också lite grann vissa jag hade samtal med. De kunde inte återvända till sitt hemland. Det stod i deras tillstånd liksom. Och det de hade större krav på sig. Eller de hade krav, inte större, det ska jag inte säga. Men de hade krav på sig. Så det är mycket som händer med barn som jag har mött och deras mående. Det är därför vi pratade om att våga ta de här samtalen, tordas våga fråga just om deras mående och allting. Men jätteviktigt som du som du ställer frågan att man pratar även när de har fått bifall. Vi får inte glömma dem heller.[00:18:08:14]

Elisabeth Lindholm [00:18:55:08]
Nej, om du skulle skicka med till våra lyssnare några viktiga saker som man måste ha med sig när man ska ha svåra samtal med barn och unga som befinner sig i asylprocess, vad skulle det vara då?[00:18:55:08]

Marcus Olsson [00:19:14:16]
Det skulle nog vara att man vågar ta de här samtalen. Våga fråga även om det är tuffa frågor kanske och stå kvar liksom och lyssna. Även om det är tyst och det tar lång tid. Att det är tyst, att de inte säger någonting sitt kvar ändå och och vänta tills de har svara och var inlyssnande. Det tror jag är den viktigaste och trygg att du är trygg i själv också. Det är väl också en bit. Men men, det tror jag kommer av sig självt när man när man pratar med barn.[00:19:14:16]

Elisabeth Lindholm [00:19:50:10]
Kommer av sig självt. Tänker du att man var trygg i sig själv? Kommer det sig självt eller måste man jobba med det?[00:19:50:10]

Marcus Olsson [00:19:57:22]
Absolut. Man kan ju jobba med sig själv. Men även om man väljer att ta de här samtalen, då går man in och då har man bestämt sig där och då. Och då får man ju liksom försöka ställa in sig att man är lugn och trygg och sitter och lyssnar när barn berättar. Eller om du ger information att du när de. När du berättar och de tar till sig informationen för dig handlar det om mogna också när man ger information, liksom vilket ålder barnet är och i mognad fas. Och det är också jätteviktigt att en aspekt att ta med sig, men att man väver in även det. Så tänker jag.[00:19:57:22]

Elisabeth Lindholm [00:20:41:05]
Tack för att du har gästat Resurscentrum Kunskapspodd och också ett varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtid och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av projektet Förebygg och förbered – om ensamkommande barn som försvinner. Projektet drivs med stöd av länsstyrelserna. Om du vill kontakta oss. Skriv till RC att stromsund.se och märk mejlet Förebygg och förbered

Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack för att du har lyssnat![00:21:20:07]

 

Intervju med Anneli Svensson, kommundirektör Strömsunds kommun

Ylfva Wistrand [00:00:27:13]
Hej och välkommen du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av Projekt Stad, strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism, även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske? Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet har vi fokus på hur man som kommundirektör bär det övergripande ansvaret för att föra kommunen framåt och därför också behöver ha en bred kompetens och förmågan att hovra över sin organisation.[00:01:36:16]

Ylfva Wistrand [00:01:36:18]
Jag hoppas att det här avsnittet ska ge dig en inblick i hur en kommundirektör behöver manövrera sin tjänst och hur hon anpassar sitt arbete till samtidens utmaningar. Hej Anneli! Varmt välkommen! [00:01:50:04]

Anneli Svensson [00:01:50:11]
Men tack så mycket![00:01:52:00]

Ylfva Wistrand [00:01:52:02]
Du bor ju väldigt nära ditt jobb kan man säga. I Tullingsås med vy över Strömsund. Vad är det bästa med att bo där?[00:01:59:23]

Anneli Svensson [00:02:00:00]
Ja men det är just det du säger att man har den här fina vyn man ser vattudalen. Man har öppna fält nära till skogen.[00:02:07:01]

Ylfva Wistrand [00:02:07:03]
Säkert också trevligt för hundarna gissar jag.[00:02:10:12]

Anneli Svensson [00:02:10:14]
Mm, dem får ju springa lös på gården, springa i skogen varje dag.[00:02:14:18]

Ylfva Wistrand [00:02:14:20]
Anneli du har ju ett ganska digert CV tycker jag. Fram till 2011 var du ekonomichef och förvaltningschef i vår kommun. Sedan sökte du dig vidare och fick tjänsten som ekonomidirektör och biträdande kommundirektör i Östersunds kommun. Du har också arbetat som strateg på Region Jämtland Härjedalen och sedan från 2017 så sökte du dig tillbaka hit. Hur kom det sig?[00:02:46:04]

Anneli Svensson [00:02:46:06]
Nämen, jag fick chansen. Jag såg annonsen, jag fick lite uppmuntrande ord [skrattar] att söka så var det ingen tvekan. Det kändes jätteroligt att få möjlighet att komma tillbaka till Strömsunds kommun. Jag tycker att det alltid var en rolig kommun att jobba i. Lagom stor förvaltning och jag hade många fina arbetskamrater som jag tyckte skulle bli roligt att träffa igen så att, sammantaget var inget svårt beslut.[00:03:14:17]

Ylfva Wistrand [00:03:14:19]
Det är klart det här med arbetskamrater. Det väger ju väldigt tungt tänker jag också.[00:03:20:12]

Anneli Svensson [00:03:20:14]
Ja men visst är det så. Och samtidigt när man byter jobb. Det är spännande, man får nya kamrater. Men samtidigt är det ju många som man har byggt upp en långvarig relation med. Som är jätteroligt att få återknyta.[00:03:33:07]

Ylfva Wistrand [00:03:33:09]
I en intervju från 2017 då sa du att det skulle bli kul att börja i kommunen. Vi har en god ekonomi. Det är en välfärds kommun med bra verksamheter och en god skola för framtida arbetskraft. Hur tänker du om det i dag?[00:03:50:20]

Anneli Svensson [00:03:50:22]
Nej, men jag tycker att det stämmer bra. Vi har många möjligheter att ha en fin välfärd i våran kommun. Ekonomin, där har vi utmaningar överallt i dag, i alla kommuner i Sverige. Men Strömsund har i grunden en god ekonomi. Vi har en stark ekonomi i botten.[00:04:09:20]

Ylfva Wistrand [00:04:09:22]
Men berätta, både jag och lyssnarna vill väl veta mer om vad som ingår i en kommundirektörs arbetsvardag. Vad är en kommundirektörs huvudsakliga uppgifter?[00:04:22:20]

Anneli Svensson [00:04:23:21]
Oj, hur lång tid har vi på oss? [dem båda skrattar]. Nä, men om man säger så här att jag är ansvarig för att vi ska ha en välskött kommun. Jag högste ansvarige för den kommunala organisationen som helhet och jag jobbar på uppdrag av kommunstyrelsen, ska se till att allt de beslutar ska verkställas. Jag ska se till att vi jobbar smart mellan förvaltningarna, samverkar ja och tar initiativ till olika utvecklingsområden.00:04:57:24]

Ylfva Wistrand [00:04:58:01]
I Sverige i dag så kan vi ju faktiskt uppleva att det finns tydliga socioekonomiska skillnader och det i sig är en riskfaktor för bland annat utanförskap och det bidrar ju också till ett större behov av förebyggande arbete generellt. Och från och med juli 2023 så fick vi också en ny lag kring kommuners ansvar för förebyggande arbete. Hur ser du på det?[00:05:24:15]

Ylfva Wistrand [00:05:24:15]
Är vi hjälpta av den nya lagstiftningen?[00:05:27:12]

Anneli Svensson [00:05:27:14]
Jag tänker att det är en bra intention att man har en lagstiftning kring det här. För mig är det självklart att brottsförebyggande arbetet måste bedrivas lokalt. Det är där det händer. I Strömsund har vi också haft ett brottsförbyggande arbete inom olika områden länge, så jag tycker att för oss så är det inte jättestor konkret skillnad, faktiskt.[00:05:49:05]

Ylfva Wistrand[00:05:49:12]
Näe, det kanske mer ett kvitto på att det vi har gjort över tid är rätt ute.[00:05:55:01]

Anneli Svensson [00:05:55:03]
Nämen, så kan man absolut säga, för det är nödvändigt för, ja om man säger invånarna i Strömsunds kommun att vi jobbar med de här frågorna.[00:06:03:14]

Ylfva Wistrand [00:06:03:16]
Som jag förstått det så genomför man någonting som kallas för en risk och sårbarhetsanalys en gång per mandatperiod i kommunerna. Vad är en sådan?[00:06:14:06]

Anneli Svensson [00:06:14:08]
Det är ju då en analys av vilka risker vi kan se i Strömsunds kommun. Vilka risker kan våra invånare drabbas av? Det kan vara väldigt brett spektrum där det kan handla om klimatrelaterade saker. Det kan vara gängkriminalitet. Det kan vara cyberattack, precis vad som helst. Vi inventerar och nästa steg är ju då att man gör en risk och konsekvensanalys av det som man har hittat där man tittar.[00:06:43:17]

Anneli Svensson [00:06:43:23]
Hur stor sannolikhet är det att det här kan hända och hur allvarlig konsekvens blir om det här kan hända? Och utifrån det då bestämmer man vilka åtgärder man ska prioritera och jobba med framåt.[00:06:58:00]

Ylfva Wistrand [00:06:58:02]
Hur har arbetet sett ut? Är det någonting som många funktioner inblandade i?[00:07:03:22]

Anneli Svensson [00:07:03:24]
Ja, det är ju många personer inblandade i det här. Det är säkerhetssamordnare som leder arbetet och sedan är utsedda personer från alla förvaltningar och från många olika verksamheter så att det är en jättebra grupp som kan klura verkligen på vad som finns i samhället som kan bli en risk.[00:07:23:23]

Ylfva Wistrand [00:07:24:00]
På vilket sätt kan den här risk och sårbarhetsanalyser bidra till ett förebyggande arbete mot exempelvis radikalisering och VBE som vi fokuserar på?[00:07:35:16]

Anneli Svensson [00:07:35:18]
Om vi gör en risk analys och bedömer att det här kan finnas i vårt samhälle, då ökar vi kunskapen kring det. Vi kan ju då fundera på vilka åtgärder kan vi då göra? Hur ska vi mobilisera i den här frågan? Och genom att det lyfts upp i en så här analys blir ju väldigt tydligt för många, både förtroendevalda.[00:07:55:00]

Anneli Svensson [00:07:55:02]
Vi kan medvetande göra våra invånare och hela vår organisation.[00:08:01:02]

Ylfva Wistrand [00:08:01:04]
Det nationella säkerhetsläget, alltså terrorhotnivån i Sverige, den förhöjdes ju i höstas från en trea till en fyra. Påverkar det kommunen på något sätt?[00:08:11:23]

Anneli Svensson [00:08:12:00]
Ja, det blir ju ett ytterligare incitament att vi måste jobba på det här sättet med de här frågorna. Vi måste öka kunskap. Vi måste vara vaksamma, uppmärksamma. Vi måste se till att alla personer som vistas på olika platser är uppmärksamma på olika saker som kanske avviker från det normala. Det är lite nytt sätt vi tingas att tänka på och det är viktigt att vi kan göra det så många som möjligt.[00:08:40:09]

Ylfva Wistrand [00:08:40:11]
Påverkade dig i din roll som kommundirektör.[00:08:46:03]

Anneli Svensson [00:08:46:05]
Det påverkar väl mig på det sättet att jag inser att det här är en fråga som vi måste jobba med i kommunen. Personligen så tycker jag att jag själv också har lite mera koll på vad som händer runtomkring mig än vad jag kanske hade för några år sedan.[00:09:01:21]

Ylfva Wistrand [00:09:01:23]
Hur viktigt är det att omvärldsbevaka för din del? Sett till både din roll som kommundirektör men också vad gäller radikalisering och våldsbejakande extremism?[00:09:14:11]

Anneli Svensson [00:09:14:13]
Ja, om man inte omvärldsbevaka då vet man inte heller hur man ligger till och hur man ligger till i relation till andra. Man vet inte heller att man prioriterar sina resurser rätt, lägger ner arbete på rätt saker. Så det är otroligt viktigt och värdefullt att det görs ett sånt här arbete.[00:09:34:10]

Ylfva Wistrand [00:09:34:12]
Utöver denna risk och sårbarhetsanalyser så har vi också i Strömsunds kommun en ganska färsk förvaltningsövergripande strategi mot radikalisering och VBE. Hur ser du på den? Hur fungerar det?[00:09:50:10]

Anneli Svensson [00:09:50:12]
Nej, jag tycker att det är ju jättebra för det lyfts ju då till politiken. Det är ju kommunstyrelsen som beslutar om den och i den enas man ju också om en handlingsplan. För vi måste prioritera. Vi har ju inte oändliga resurser. Vi har väldigt många verksamheter som ska drivas utan då får man verkligen prioritera. Vilka insatser tror vi är viktiga att göra?[00:10:13:19]

Anneli Svensson [00:10:13:21]
Ja, under här året då 2024 inom VBE området och det tar ju då kommunstyrelsen beslut om.[00:10:20:14]

Ylfva Wistrand [00:10:20:16]
Strömsunds kommun har ju sedan flera år tillbaka ett väldigt nära samarbete med polisen vad gäller att frekvent uppdatera vår lägesbild. Och så har vi jobbat långt innan den här nya lagstiftningen om kommunens ansvar kom nu i somras. Vilken användning ser du att vi har av lägesbild arbetet i kommunen?[00:10:41:09]

Anneli Svensson [00:10:41:11]
Ja, man kan väl säga utan spaning? Ingen aning. Det är väl kanske lite slitet uttryck, men det är precis så det är. Det är guld värt för oss att få den här lägesbilden vi får när det gäller våldsbejakande extremism. Vi får polisens del, vi får fler olika bitar i det här som sammantaget ger en jättebra bild av hur det ser ut i Strömsund.[00:11:04:10]

Anneli Svensson [00:11:04:12]
Det kan gälla droganvändning eller ja, diverse saker. Vi får en jättebra bild och vi kan jobba sedan utifrån det. Och det här kommer ju också upp i vårt lokala brottsförebyggande råd så att man medvetandegör ju väldigt många genom det här.[00:11:19:18]

Ylfva Wistrand [00:11:19:20]
Vilka ser du som de största utmaningarna i ett förebyggande mot radikalisering och VBE i vår kommun?[00:11:29:20]

Anneli Svensson [00:11:29:22]
Jag tror att det är de här, just med kunskap och information, att man har kunskap, att man når ut med den information till så många som möjligt. Vi har ju valt att göra det genom att ta olika informationsinsatser. Genom det här projektet så har vi haft möjlighet att göra den här nano-utbildningen, med små korta avsnitt, utbildningsavsnitt via datorn. Så då når vi ju alla våra i princip alla våra anställda.[00:12:03:10]

Anneli Svensson [00:12:03:12]
Och jag tänker att det är ju många av våra invånare som faktiskt är anställd i kommunen eller som har en familjemedlem så att det når vi våra medarbetare når vi många i samhället. Sen gäller det också att man vågar signalera när man ser sådant som inte man tror är riktigt normalt. Att man lär sig att man ska reagera på udda beteenden men att man också vågar reagera och föra det vidare om man ser någonting.[00:12:32:18]

Ylfva Wistrand [00:12:32:20]
Strömsunds kommun blev ju faktiskt också utsedd till årets förebyggare under 2023 av Center mot våldsbejakande extremism och brottsförebyggande rådet. Hur känns det?[00:12:47:02]

Anneli Svensson [00:12:47:04]
Jag är jättestolt. Vi har ju otroliga medarbetare som har gjort det här arbetet och jag är så glad att vi i Strömsund då kan vara så… ha så högt anseende i de här frågorna. Och jag tror också att vi kan hjälpa många andra som inte riktigt har påbörjat arbetet än. Så det känns jättebra.[00:13:09:20]

Ylfva Wistrand [00:13:09:22]
Ja, jag tror att det är lite ogreppbart att tänka tanken att någonting sådant kan förekomma i en så liten glesbygdskommun i Norrlands inland. Och det ger väl en tydlig signal om att vi faktiskt ligger i framkant. 2022 så fick Borås kommun priset av CVE och Brå. Men vad ser du att vi behöver göra framåt?[00:13:39:06]

Anneli Svensson [00:13:39:08]
Ja, det är väl att hålla i det här arbetet och fortsätta jobba i dialog med både kommunledning med övriga medarbetare, få med politiker i de här diskussionerna och helt enkelt fortsätta jobba med frågan. Finns inget tydligt tydlig början eller tydligt slut i sånt här arbete.[00:13:57:16]

Ylfva Wistrand [00:13:57:18]
Hur ser du på Resurscentrums arbete just i den här frågan vad gäller radikalisering och våldsbejakande extremism?[00:14:06:11]

Anneli Svensson [00:14:06:13]
Ja, vi har ju Resurscentrum som är precis en resurs som då ingår i framtids- och utvecklings förvaltningen och framtids- och utvecklings förvaltningen har i uppdrag att utveckla kommunen och dess invånare och via är Resurscentrum, då så erbjuds möjligheter till att delta i föreläsningar till exempel som brukar finnas då länkar på externa webben vi har. Man lägger ut mycket information på vårt intranät.[00:14:36:14]

Anneli Svensson [00:14:36:21]
Ja det finns en bra möjlighet för oss att följa de här frågorna som medarbetare eller invånare. Helt enkelt.[00:14:45:21]

Ylfva Wistrand [00:14:45:23]
Anneli du har ju ganska nyligen meddelat att du tänker sluta som kommundirektör när du tittar i backspegeln. Hur känns det då? Känner du dig nöjd med ditt arbete här?[00:15:00:15]

Anneli Svensson [00:15:00:17]
Ja, men det får jag göra. Jag känner mig nöjd. Åh, jag har ju då jobbat sju och ett halvt år med här uppdraget och jag kan tycka att det är lite lagom. Det har varit jätteroligt, spännande dagar. När jag ibland tänker på saker som jag uträttat så känner jag mig faktiskt väldigt nöjd. Så att ja, det har varit ett fint yrkesliv.[00:15:24:01]

Ylfva Wistrand [00:15:24:03]
Det låter fint. Vad är siktet inställt på framåt?[00:15:29:11]

Anneli Svensson [00:15:29:13]
Jag vill inte planera så mycket utan främst så vill jag ha lite tid att göra andra saker helt enkelt.[00:15:36:19]

Ylfva Wistrand [00:15:36:21]
Det tar vi med oss. Och önskar dig varmt lycka till när det väl är dags att avsluta tjänsten till sommaren här i kommunen. Och vi vill naturligtvis ge dig ett stort tack för att du ville gästa Resurscentrums kunskapspodd.[00:15:54:10]

Anneli Svensson [00:15:54:12]
Tack så mycket.[00:15:56:19]

Ylfva Wistrand [00:15:56:21]
Och också ett varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt Stad som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE. Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden Vår vinjett.[00:16:26:20]

Ylfva Wistrand [00:16:26:22]
Den är producerad av Marcus Ernehed.[00:16:30:11]

Ylfva Wistrand [00:16:30:13]
Stort tack att du har lyssnat![00:16:52:19]

 

Intervju med Magnus Ranstorp, statsvetare, docent och forskningsledare på försvarshögskolan 

Ylfva Wistrand [00:00:28:22[
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projekt Stad, Strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism, även benämnt VBE radikalism och våldsbejakande extremism. Kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till, men ämnet har relevans inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå för dig och mig.[00:01:05:13]

Ylfva Wistrand [00:01:05:15]
Men hur då, undrar du kanske? Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. Det här avsnittet hoppas vi ska ge dig en mer global överblick över radikaliseringens och extremismens utbredelse. Idag samtalar jag med Magnus Ranstorp, statsvetaren och docenten som också är forskningsledare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan.[00:01:46:04]

Ylfva Wistrand [00:01:46:06]
I över 30 år har hans forskning bidragit till mer kunskap och förståelse för radikalisering, terrorism och extremism. Magnus var också en viktig del i uppstarten av RAN, radicalisation awareness network. Ett nätverk som lyder under Europakommissionen med uppdrag att motverka radikalisering, terrorism och extremism. Han har publicerat ett flertal rapporter där han inte minst lyfter påverkan mot och utmaningar för det svenska demokratiska samhället, där desinformation, konspirationsteorier och kopplingar mellan det inhemska och det internationella är en naturlig del.[00:02:30:01]

Ylfva Wistrand [00:02:30:03]
Magnus är också aktuell som författare och släppte nyligen sin bok, Från terrorns frontlinje. Nu senast belönades han och kollegan Linda Ahlerup för sin LVU rapport om dessinformationskampanjen mot Sveriges socialtjänst. Med årets gyllene förstoring glas, källkritikpriset som ges ut av källkritikbyrån och Internetstiftelsen. Hej Magnus! Varmt välkommen till Resurscentrums kunskapspodd![00:03:04:00]

Magnus Ranstorp [00:03:04:02]
Stort tack! Kul att vara här![00:03:05:14]

Ylfva Wistrand [00:03:05:16]
Hur står det till? Hur ser din vardag ut nu efter senaste boksläppet? Har det blivit mer uppståndelse än vad du tänkte?[00:03:14:17]

Magnus Ranstorp [00:03:14:19]
Jag tror att… för mig var det viktigt att skriva den här boken… Jag har varit med ganska länge och också med ganska mycket i media och jag… Jag får ju ofta liksom presentationen, här är Magnus Ranstorp känd från TV och jag tänkte lite grann är det allt jag har gjort? Är det det jag ska vara känd för? [Ylfva skrattar][00:03:39:03]

Magnus Ranstorp [00:03:39:05]
Och jag hade verkligen många spännande berättelser varje årtionde. Jag har hållt på i tre årtionden. Varför inte ta med läsare och lotsa in dem i min värld och få dem att känna liksom tyngden och kraften av hur terrorism kan påverka inte bara samhället men också enskilda individer. Jag är ganska mycket fokus på just offren, för de glöms ofta bort.[00:04:06:23]

Magnus Ranstorp [00:04:06:24]
Vi går vidare i våra liv. Men men, offren är viktiga och den lyfter lite olika former för terror och extremism. Inte bara. Inte bara den radikal islamistiska delen. För jag minns ju liksom kanske några andra som blev lite äldre, att det fanns en tid före 11 september, dvs. Det var inte så stor fokus på religiösa kopplingar eller polarisering i samhället som det är just nu.[00:04:34:20]

Ylfva Wistrand [00:04:35:01]
Precis det det skedde i något slags inte paradigmskifte, men ett begrepps skifte kanske… Där någonstans där man inte, när man inte längre bara pratade om ren terror utan där radikalisering och extremism. Skulle du säga att det är förknippat just med den händelsen 2001?[00:04:58:09]

Magnus Ranstorp [00:04:58:11]
Det utlöste ju väldigt starka krafter och det var ju ett enormt omfång på det här terrordådet där 3000 personer dog den dagen. Och sen var ju syftet också att locka in USA och väst och andra in i Mellanöstern. Det vill säga, gå in i olika länder, Afghanistan, Irak och så vidare. Och det mobiliserade ytterligare. Det ändrade mycket i vår värld just då.[00:05:22:00]

Magnus Ranstorp [00:05:22:02]
Men vi hade ju haft olika former av terrorism genom historien och det var faktiskt med terrorism på 70-talet. När det gäller flygplans kapningar, när det gäller vänsterextremism. När det gäller liksom andra former för terror i samhället. Det har ju ändrats också genom åren och vi hade ju viss form för vad ska jag säga, radikal islamism. Men det var ju mer kopplat till de grupper vi hör idag, Hamas, Hezbollah. Grupper som har en politisk social verksamhet men också militär och terrorverksamhet.[00:05:57:20]

Ylfva Wistrand [00:05:57:22]
Du… Om vi ska göra en liten omvärldsbevakning så vet vi ju redan att det pågår oroligheter nära vårt land och då tänker jag ju närmast på Ukraina såklart. Men om vi blickar lite längre bort så skedde det ju terror… terrorattentat i Moskva nyligen. Men också så arresterades det ju faktiskt två personer i Tyskland som man tror har koppling till IS och de var då misstänkta för planering av terrordåd mot Sveriges riksdag.[00:06:29:14]

Ylfva Wistrand [00:06:29:16]
Den här listan går att göra väldigt lång egentligen. Hur ska vi? Hur ska vi tolka allt som sker i världen och hur? Hur kan det här påverka Sverige som nation?[00:06:39:24]

Magnus Ranstorp [00:06:40:01]
Det är ju så här att terrorn finns ju alltid i vår närhet och ibland är det mycket aktiviteter, ibland är det lite aktivitet. Det finns alltid individer som vill, vill försöka destabilisera grundvanorna i vårt samhälle eller att injaga en fruktan i en befolkningsgrupp eller befolkningen som helhet. Vi…vi har ju varit. Traditionellt sett Sverige idag en skyddad vik i en stormig värld och det innebär att vi har inte varit prioriterat som måltavla.[00:07:15:01]

Magnus Ranstorp [00:07:15:03]
Men efter då LVU-kampanjen och efter Koran bränningarna så har Sverigebilden tagit sig en rejäl törn. Vi… de här kampanjerna har då bidragit till att Sverige utmålas som islam fientlig, muslim, fientlig och vi är nu på grund av. Framför allt Koran bränningarna ett prioriterat mål.[00:07:39:04]

Ylfva Wistrand [00:07:39:06]
Tänker du på Rasmus Paludan?[00:07:41:18]

00:07:41:20 – 00:08:10:06
Magnus Ranstorp
Jag tänker på Rasmus Paludan, jag tänker på även Salwan Momika. De här Koran bränningarna och det började idag riktigt rejält i januari 2023, med den här gruppen faktiskt. IS Khorasan det vill säga IS i Afghanistan. De började rikta in specifika hot just mot Sverige. Att man uppmanar sina följare att slå mot Sverige på grund utav Koran bränningarna sen.

Magnus Ranstorp [00:08:10:07]
Sedan blev det under sommaren 2023 väldigt många olika konkreta hot från olika grupperingar. Vi hade I.S.. Vi hade al-qaida, vi hade al-Shabab, vi hade andra grupper som riktade väldigt specifika hot. Man riktade hot emot Koran brännarna, man även riktade hot mot poliser eftersom man ansåg då att polisen skyddade de här Koran brännarna. Man riktade hotet mot våra diplomatiska beskickningar och vi såg vad som hände i Irak med vår ambassad där som blev stormad. [00:08:49:09] Ylfva Wistrand [00:08:49:13] Precis. [00:08:49:24]

Magnus Ranstorp [00:08:53:00]
Och i de här kommunikérna så uppmanar man följarna till att slå mot Sverige och även väst generellt sett. Men också att det, ja, vi ska vara prioriterade måltavlor och att en meningen man ofta liksom upprepar det är framför allt från al-Qaidas håll är att vi har inte förstått Charlie Hebdo. Att säga att Charlie Hebdo attacken i Paris och därför behöver vi disciplineras ytterligare, så det föreligger väldigt allvarliga, väldigt konkreta hot, vilket det har då gjort att det har påverkat väldigt mycket vår verksamhet och vår aktivitet.[00:09:36:13]

Magnus Ranstorp [00:09:36:13]
Generellt sett och det är ju oroväckande. Det märks när man reser utanför Sveriges gränser faktiskt att det.. [00:09:46:11]

Ylfva Wistrand [00:09:46:22]På vilket sätt?[00:09:48:08]

Magnus Ranstorp [00:09:48:10]
Ja, för individer som jobbar inom bistånds världen, våra diplomater utomlands. I vissa regioner kanske man inte vill visa att man är svensk för då blir man liksom en måltavla. Så de här kampanjerna som skedde då LVU-kampanjen och även också Koran bränningarna. De har haft en jättestor effekt, vilket man inte ska underskatta och det får effekter på vår säkerhet med våra ambassader beskickningar ute i världen det får effekter på på andra områden när det gäller att röra sig i omvärlden.[00:10:25:07]

Magnus Ranstorp [00:10:25:07]
Det har blivit mycket farligare för Sverige och svenskar helt enkelt och vi måste vända den här bilden och det är mycket arbete som pågår för att försöka få ner den typen av narrativ. Om Sverige och inom Sverige så pågår det också arbete till att försöka stärka tilliten mellan mellan medborgare och myndigheter. Framför allt en stor lärdom från LVU- kampanjen och att bemöta desinformation har ju varit att socialtjänsten har ju fått flytta ut sina positioner mer från kontoren till fältet och kunna arbeta för att stärka och för att bemöta och för att diskutera och och stärka den här tilliten som ibland kan saknas för att konfrontera felaktigheter i relation till till de här frågorna. Men det är inte lätt.[00:11:23:05]

Ylfva Wistrand [00:11:23:11]
Nej, det du beskriver är ju ett tydligt relationellt arbete på många nivåer.[00:11:28:16]

Magnus Ranstorp [00:11:28:20]
Det är på många nivåer och jag tror att man har idag erkänt exempelvis ifrån socialtjänst, att det behövs mer kunskap. Det behövs mer. Man behöver klä på socialsekreterare, även andra med de här olika typer av liksom perspektiv. Det handlar dels om att hantera gängkriminalitet eller att det finns i närheten, tror jag fortfarande ett stort arbete med att jämna ut det här, liksom sekretess hindren också mellan myndigheter mellan polis och socialtjänst och så vidare.[00:12:03:14]

Magnus Ranstorp [00:12:03:16]
Det finns liksom att det här flyter för det. Det funkar lite bättre kanske i andra länder, exempelvis i Danmark. Då har dem någonting som heter paragraf 115 och där det innebär att om det finns risk för brottslighet så kan myndigheten lätta på sekretessen och så sitter man runt och så får man liksom en 360 graders bild över vad har den här individen för sårbarhet och var den för behov för att förhindra att de dras in i kriminalitet.[00:12:32:13]

Magnus Ranstorp [00:12:32:13]
Och så skräddarsyr man ett litet program kring den här personen. Det gör vi ju också till viss del, men den processen. Det finns många bromsklossar med sekretess hinder och uppfattningar om sekretess mellan myndigheter som vi har. Vi har ett stycke arbete och göra där också.[00:12:56:23]

Ylfva Wistrand [00:12:57:00]
Odemokratiska krafter bubblar hela tiden under ytan också långt bort ifrån vårt synfält. Vi ser ju och hör inte allt som pågår. Vad tänker du kring det? Jag tänker så här att ju mer vi vet, desto större kan också mörkertalet vara.[00:13:17:00]

Magnus Ranstorp [00:13:17:02]
Ja, det är ju så. Det är kanske bra att vi inte vet om det, för då hade vi kanske legat sömnlösa hela nätterna med alla hot som finns och allt vad som finns. Det är ju inte, det här med extremism och så vidare är ju bara en liten del. Eller också det här med kriminalitet är bara en liten del av vad det är som sker. [00:13:34:06]

Magnus Ranstorp [00:13:34:08]
Vi lever ju också i en gränslös värld. Vi tänker ofta i små samhällen. Strömsund vad finns utanför Strömsund, vad finns utanför Jämtland? Kanske gränsdragningar där hela Sverige Ja, men det brukar ofta vakuumförpackare våra geografiska områden. Men det är ju så att vi kommer ju från olika platser. Vi reser mycket. Det finns internationella transnationella tentakler, det är ett flöde, ett ständigt flöde och i och med globalisering i och med social media å så vidare, så blir vi liksom det här Global Village.[00:14:12:22]

Magnus Ranstorp [00:14:12:24]
Det som händer lokalt kan få globala proportioner och det måste vi också tänka på i relation till att försöka förstå andra från olika bakgrunder och där tycker jag att det är jätteviktigt att det att man är. Man behöver inte alltid hålla med varandra, men man måste vara nyfiken på olika kulturer. Man måste vara nyfiken på olika religioner eller olika sätt att se på tillvaron och kanske det viktigaste av allt när det är så mycket fokus på interaktioner på social media.[00:14:48:16]

Magnus Ranstorp [00:14:48:16]
Våra barn sitter och spelar och har interaktioner på kanske ett helt annat sätt än vad vi hade. När… i alla fall där jag växte upp. Då är det också viktigt att man träffas fysiskt. Det är ju ofta så. Det kan ju vara väldigt hård ton på social media. [00:15:04:07]
Ylfva Wistrand [00:15:04:16] Mm.[00:15:04:24]
Magnus Ranstorp [00:15:05:05] Åh sådana här konflikter kan ju ofta lösas genom att man sitter ned och dricker en kopp kaffe.[00:15:09:22]

Magnus Ranstorp [00:15:10:00]
Att bara möta någon annan med ett helt annat perspektiv, även om man har varit oense. För vi får ju vara oense i en demokrati. Men det är viktigt att kunna sitta ner och dricka kaffe, lyssna, inte bara projicera sina egna åsikter utan även lyssna in och ta in. Det var intressant perspektiv, det tar jag med mig. Jag håller inte med om vad du har sagt, men jag tar med mig det och så vet jag kanske lite mer framöver.[00:15:38:03]

Magnus Ranstorp [00:15:38:05]
Och det är det som har skett med social media, att det blir liksom algoritmer som förstärker de åsikter vi har. Vi lever i filterbubblor, vi interagerar vi får nyheter bara liksom som förstärker det vi intresserade av. Då måste man också göra insatser. Inte bara på sociala media men också på i verkligheten. Och det är ju liksom en jätteutmaning.[00:16:00:20]

Magnus Ranstorp [00:16:00:21]
Hur når man ut till olika segment i samhället? Hur kan vi tänka in hur vi interagerar med med andra? Det räcker inte bara exempelvis under LVU-kampanjen att Socialstyrelsen gick ut och så översatte man hur LVU processen funkar rent liksom process mässigt på olika språk. Då måste vi också föra ut informationen. Det är ju många som kanske inte kan svenska som inte förstår det svenska samhället fungerar.[00:16:33:02]

Ylfva Wistrand [00:16:33:07]
Eller kanske ens vart man hittar informationen?[00:16:36:10]

Magnus Ranstorp [00:16:36:12]
Nej, jag vet inte. Jag. Man går ju inte in på Socialstyrelsens hemsida för att leta själv efter den informationen.[00:16:44:09]

Ylfva Wistrand [00:16:44:10]
Inte varje vecka.[00:16:45:04]

Magnus Ranstorp [00:16:45:04]
Får man tänka… inte varje vecka, näe. Då måste man få ut den på något sätt. Och där tror jag vi kan vara mycket mer innovativa i. Hur sänker man trösklar för myndigheter och även också för kommunen kanske för att liksom nå medborgare också på den digitala arenan. Och det tycker jag det finns exempel på där andra har varit.[00:17:10:12]

Magnus Ranstorp [00:17:10:14]
Varit väldigt innovativa exempelvis polisen och polisen… har i relation till att nå ungdomar. Och det handlar inte bara om. Det handlar om allt ifrån grooming till att informera om. Droger och andra faror i samhället, extremism. Polisen i våra nordiska grannländer har haft ett gediget arbete med att skapa vad man kallar för webbpoliser som sitter i Norge.[00:17:48:00]

Magnus Ranstorp [00:17:48:00]
Sitter man och gejmar med ungdomar. Man gör små videos som appellerar till ungdomar som de tycker är roliga, kanske intressanta, men bara för att fånga deras uppmärksamhet och dem. Man kan ju tänka sig i Norge ett mycket mindre land än Sverige. Som i vissa distrikt, exempelvis i västra Norge, så har de ju 500 000 följare på Instagram… Dem når enormt i sin kommunikation och vi är väl det enda…[00:18:20:19]

Ylfva Wistrand [00:18:20:19]
Vi har inte riktigt kommit lika långt.[00:18:21:18]

Magnus Ranstorp [00:18:21:18]
Nej det finns vissa juridiska hinder det är det som har liksom stoppat arbetet. Men jag tror vi kommer kanske kunna lösa det men det handlar inte bara om polisen. Att polisen måste vara liksom i de här plattformarna. Men också andra myndigheter bör tänka in, hur kan vi och även också kommuner. Hur kan vi liksom tänka innovativt, i hur ska vi informera våra medborgare på ett intressant sätt?[00:18:45:23]

Magnus Ranstorp [00:18:45:23]
Det kan vara genom videos, det kan vara genom olika sätt för att sänka den här tröskeln att ta kontakt med, med kommunen, med myndigheter och med andra. Det tror jag är jätteviktigt. Och det här var mycket jobbigare.[00:18:59:16]

Ylfva Wistrand [00:18:59:17]
Nu pratar vi egentligen om strategisk kommunikation och då vet ju vi att till exempel så är terrorgruppen IS mycket duktiga på att kommunicera. Vilken betydelse har det tänker för att nå ut? För att värva fler anhängare till rörelsen, så vidare.[00:19:21:23]

Magnus Ranstorp [00:19:22:00]
Ja, men det är strategisk kommunikation är det helt avgörande. Det vill säga de har väloljade plattformar som de använder. De använder först och främst många plattformar. Vi kan ta ett exempel. IS Khorasan den gruppen som verkar vara ansvarig för Moskva attacken. Den har en tidskrift som heter Voice of Khorasan, det vill säga Khorasan det är…[00:19:49:03]

Magnus Ranstorp [00:19:49:04]
De är ett område, kalifat område vid Afghanistan, Centralasien, Pakistan et cetera. De har sin publikation, har de på tolv språk. De använder kanalen, den krypterade kanalen Telegram för att nå ut med, liksom instruktioner de är väldigt attraktiva, rent layoutmässigt ointressanta. De är intressanta. De är kortfattade. Kärnfulla.[00:20:21:24]

Ylfva Wistrand [00:20:22:01]
Oh ja, duktiga och budskap. Korta budskap.[00:20:25:05]

Magnus Ranstorp [00:20:25:20]
De är duktiga på korta budskap och de liksom väcker det här engagemanget, den moraliska chocken. De kan ge instruktionsvideos… Förlåt instruktions recept på hur man bygger bomber, var du ska attackera et cetera, så att liksom de förstärker den här världen.[00:20:45:22]

Ylfva Wistrand [00:20:45:22]
Lite de här, do what you can were you are.[00:20:48:18]

Magnus Ranstorp [00:20:48:20]
Do what you can were you are. Hur bygger du en bomb hemma i mammas kök? De har mycket, mycket aktiviteter. Det innebär då att de appellerar till en viss specifik målgrupp och de har väldigt, väldigt tydliga fiender. Det är jätteviktigt för dem och de kan ju också överleva om myndigheter och andra slår ned på dem ganska kraftigt.[00:21:11:21]

Magnus Ranstorp [00:21:11:21]
Då kan och kan de återuppstår eller de kan fortfarande… [00:21:15:11] Ylfva Wistrand [00:21:15:13] Hur då? [00:21:16:04] Magnus Ranstorp [00:21:16:10]
Nej men när myndigheterna slår ned på de här olika grupperna så kan man överleva. Och det vill säga man kan också fortsätta trots att man har decimerats som organisation virtuellt och skapa liksom en. Man kan skapa en image att man är mycket mycket större än vad man är och man kan också sprida skräck i… hos fienden genom att visa de här olika hemska videos.[00:21:44:13]

Magnus Ranstorp [00:21:44:13]
Det i de här videos vi kom ihåg, IS videos om avrättningar och så vidare. Det handlar ju också om att det visa för fienden. Titta vad som kommer hända om jag får tag i dig. Men det skapar också en moralisk chock. Oj, det här är ju extremt bestialiska grupper och så vidare.[00:22:05:18]

Ylfva Wistrand [00:22:05:18]
Polariseringen förstärks även genom det, tänker jag.[00:22:10:00]

Magnus Ranstorp [00:22:10:02]
Polariseringen förstärks även genom det. Jag kan ju säga om vi då tar… nu har vi pratat mycket om liksom radikal islamismen, vita höger, höger, radikal nationalism, hög extremism så vi gjorde ju en rapport också om det. Med NMR och även också alternativhögern och om man bara kortfattat ska säga vad är liksom strategin i allt det här så NMR vill ju försöka normalisera national socialismen, det vill säga att använda ett språkbruk som gör att nazism eller nynazism inte verkar vara så farligt.[00:22:51:04]

Ylfva Wistrand [00:22:51:06]
Gör det mindre avvikande helt enkelt.[00:22:52:19]

Magnus Ranstorp [00:22:53:00]
Mindre avvikande om man vill bygga. Liksom lokala platser eller man vill hyra lokala platser som gör att man kan gå in. Och det verkar inte vara så farligt att besöka de här, precis som ett politiskt, lokalt politiskt parti. När det gäller alternativhögern så handlar det om att de försöker göra det oacceptabla acceptabelt genom memes, genom humor, genom att vara grov i relation till olika etniska grupper och så vidare.[00:23:29:00]

Magnus Ranstorp [00:23:29:02]
Och det skapar idag en effekt framför allt på social media. Om du konsumerar den här typen av alternativa högern light så förstärks det successivt, det vill säga att du blir mer och mer liksom det kommer mer och mer information till dig som gör att det det förstärker budskapen…[00:23:51:15]

Ylfva Wistrand [00:23:51:15]
Min tolerans kommer öka också över tid. Är det de du menar?[00:23:54:22]

Magnus Ranstorp [00:23:54:24]
Ja eller intoleransen kommer öka mot vissa grupper, kommer öka över tid och det är det som är. Det är det som gör också att det de försöker liksom använda ett grepp som gör att det blir det blir mindre. Kanske farligt att engagera sig som här och då är det mycket av mycket desinformation, mycket påverkan men också med att man försöker internationalisera sig.[00:24:19:13]

Magnus Ranstorp [00:24:19:15]
Man försöker koppla upp sig till andra grupper i Frankrike, i USA, i Tyskland, i Ungern, i Italien och så vidare. Och det finns liksom en. Den här internationella delen är inte oväsentlig. Den är viktig.[00:24:39:22]

Ylfva Wistrand [00:24:39:24]
Du sa tidigare att det har blivit något slags global village, alltså att med människans möjligheter så krymper världen. Och det är väl också en del av problematiken när du pratar om det här. Den gränslösa terrorismen i andemeningen att det blir så mycket enklare över tid att sprida sina åsikter och sitt budskap.[00:25:02:16]

Magnus Ranstorp [00:25:02:18]
Ja det stämmer, men om vi då tittar på liksom de skarpa delen, konflikterna och så vidare som vi ser de… terror dimensionen och så vidare. Vad handlar det om? Jo, det handlar ofta om de konfliktytor där olika Vad ska vi säga, värderingar krockar rejält. Jag brukar ofta säga då brukar folk bli jätte nervösa när jag säger det vår religion i Sverige och då tittar alla på mig.[00:25:33:06]

Ylfva Wistrand [00:25:33:08]
Vilken av dem eller? [00:25:34:19]

Magnus Ranstorp[00:25:34:24]
Ja, exakt. Så brukar jag säga att vår religion i Sverige brukar ofta vara demokrati, rättsstaten, respekt för individuella mänskliga fri och rättigheter, jämställdhet det vill säga alla människors lika värde. Så vidare. Vi brukar ju liksom alltid formulera dessa och de krockar ibland med religiösa normsystem där patriarkala strukturer med olika sätt, hur man organiserar sig i samhället, det vill säga genom klan struktur, genom släkt baserade nätverk och så vidare.[00:26:06:19]

Magnus Ranstorp [00:26:06:21]
Och ibland så krockar dem och tittar man på, liksom terrorhotet och på de här stora konflikterna vi haft som riktar sig mot våra samhällen så har det varit. Vi kan börja med Salman Rushdie, Satansverserna. Vi kan fortsätta till Jyllandsposten och Mohammed karikatyrerna. Vi kan fortsätta till Lars Vilks, vi kan fortsätta till Charlie Hebdo. Ja, vi kan fortsätta till Koran bränningarna.[00:26:33:16]

Magnus Ranstorp [00:26:33:21]
Vi kan fortsätta till LVU där det handlar egentligen om att barnuppfostran och så vidare är en inre liksom familje angelägenhet för vissa, för vissa kulturer och för vissa religiösa grupper. Och vi ska ju då veta att vi, vi är ju egentligen… extrema om man tittar på Engelhardt World value survey som mäter individualism, kollektivism och religiositet.[00:27:07:06]

Magnus Ranstorp [00:27:07:08]
Vi är liksom vi är en outlier… i Norden. Vi är extremt individualistiska.[00:27:14:20]

Ylfva Wistrand [00:27:14:22]
Vi har sprängt gränserna vi ligger utanför, hela statistiken. [00:27:19:07]

Magnus Ranstorp[00:27:18:12]
Vi ligger utanför resten av omvärlden och att bara ha med sig det synsättet och tankesättet så innebär det, ja men vi kan kanske inte ändra på alla, men vi måste också samtidigt när vi ser de här krockarna och så vidare ja att vi ska stå upp för våra värderingar. Men vi måste också förstå att alla tänker inte likadant som oss heller.[00:27:40:22]

Magnus Ranstorp [00:27:40:24]
Och då handlar det om nyfikenhet att se, att bryta, att samtala om olika typer av värderingar man har i samhället.[00:27:52:03]

Ylfva Wistrand [00:27:52:05]
Magnus, du jobbar just nu på en ny rapport. Vad är fokus där? Vill du berätta lite om det? [00:28:01:04]

Magnus Ranstorp [00:28:02:01]
Vi vill ta ett litet grepp om vad… vi har ju tittat på hur exempelvis salafism och salafistiska jihadism och det utmaningarna på samhället. Det behöver inte vara. Det behöver inte vara genom våld. Men men. Men där där man kanske begränsar andra människors mänskliga fri och rättigheter. Vad är skillnaden mellan större städer och mindre orter?[00:28:24:09]

Magnus Ranstorp [00:28:24:15]
Och så vidare och det här är en mycket, mycket mindre rapport som vi som vi tittar på och ganska generell. Vi tittar inte på hur hur miljöerna ser ut utan snarare bara vilka utmaningar finns att jobba med de här olika olika frågeställningarna. Så jobbar jag också mycket just nu, framförallt med Mellanöstern i relation också till det som skedde 7 oktober, vilket var en omfattning på terrordåd som Israel aldrig sett.[00:29:01:08]

Magnus Ranstorp [00:29:01:08]
Och i västvärlden så tror jag efter elfte september kanske ett av de mest dödliga. Det har jag också utläst. En annan problematik i samhället. Dels det sättet att förstå detta och så vidare. Det utlöste också kriget mellan Israel, Hamas och just liksom omfånget påverkan av den krigföring som Israel bedriver på lokal på… i Gaza har ju också lett till enorm polarisering och enorma liksom spänningar på olika sätt som är svåra att hantera.[00:29:38:20]

Magnus Ranstorp [00:29:38:22]
De är demokratiska et cetera och det är jättebra att det inte har skett våldsamheter och så vidare. Men det skapar väldigt mycket känslor och väldigt mycket reaktion. Och det ska vi ha med oss också. De kommer ha OS i Frankrike i Paris i sommar.[00:29:55:08]

Ylfva Wistrand [00:29:55:11]
Ser du det som en utmaning?[00:29:56:21]

Magnus Ranstorp [00:29:56:24]
Det är en utmaning, säkerhets utmaning och det har man från Frankrikes sida. Det är därför också man har höjt varningarna. De är höjd hotnivå i Frankrike, Dels för att det har funnits celler där som man har velat skapa terror som man har upptäckt och man har avvärjt men också men också för att man ska ha en öppning cermoni kan du tänka dig på river Seine… hundra tusentals människor som kommer att samlas.[00:30:24:23]

Ylfva Wistrand [00:30:24:24]
Hur ska detta gå till?[00:30:26:19]

Magnus Ranstorp [00:30:26:21]
Ja, de har… Jag såg här nyligen att de uppskattar att 600 000 människor skulle se det här, liksom längs floden och på publika liksom platser. Nu har man begränsat det ner till strax under 200 000, men du kan tänka dig säkerhetsarbete till att liksom skydda… i ett land som har upplevt så mycket terror och så vidare. Hur säkrar du detta?[00:30:56:09]

Magnus Ranstorp [00:30:56:11]
Ja, jag tror också de kommer klara det. Men nu har de kallat in, liksom militären också som kommer att vara… ut positionerad och liksom se till att säkerheten.[00:31:05:09]

Ylfva Wistrand [00:31:05:11]
Men det är väl också ett sätt, tänker jag, att visa omvärlden att man inte låter sig kuvas av odemokratiska krafter.[00:31:14:21]

Magnus Ranstorp [00:31:14:23]
Det är viktigt att inte lägga sig ner för de krafterna utan att det är bara köra på och att göra det bästa det man kan. Och om någonting sker, de viktigaste man kan göra är att visa sammanhållning, att inte man polarisera så att det inte skapar skapa främlingsfientlighet eller andra krafter som vill sätta sätter samhället ur balans. [00:31:39:06]

Ylfva Wistrand[00:31:39:11]
Men Magnus sammantaget, nu när vi gjort nedslag på olika ställen i världen efter vår lilla omvärldsbevakning här. Vad tänker du? Vad behöver vi i Sverige fokusera på vad gäller just strategiskt förebyggande arbete? Vad är det som behöver hända nationellt eller lokalt? Också till exempelvis här i Strömsund?[00:32:00:18]

Magnus Ranstorp [00:32:00:20]
Ja, först och främst vill jag liksom lyfta Strömsund och Strömsunds arbete generellt sett brottsförebyggande för Strömsund är det är stjärnan. Det har ni visat. De har till och med fått pris ifrån CVE centrum mot våldsbejakande extremism och i Strömsund finns det unika personer och det är ju ganska unikt för en ganska liten kommun. Att ha så många engagerade och arbetet görs på ett så gediget sätt.[00:32:35:03]

Magnus Ranstorp [00:32:35:05]
Så jag tror för Strömsund. Gör bara fortsätt bara göra vad ni gör. Men jag tror.[00:32:43:17]

Ylfva Wistrand [00:32:43:19]
På nationell nivå, ja. [00:32:44:09]

Magnus Ranstorp [00:32:44:11]
Ja, nationellt nivå tänker jag att det är viktigt att… alltså problemet är att de här problemen med våldsbejakande extremism och kriminalitet och så vidare det de det ofta är i större städer eller i utsatta områden. Det är svårt liksom att skifta hela… det är svårt att jobba där du har dem förutsättningar. För myndigheterna kanske, eller ja olika myndigheter. De flesta drar sig ur de här områdena.[00:33:10:13]

Magnus Ranstorp [00:33:10:13]
Det är polisen, socialtjänsten kvar. Näringslivet och privata sektorn kanske också dra sig ur. Jag vill inte vara i de här områdena, men vi måste liksom skifta de här områdena. Varför accepterar vi 59 utsatta eller särskilt utsatta områden i Sverige? Vad är den nationella planen som jackar ihop nationell nivå och regional nivå lokal nivå Det är att jobba tillsammans, tillsammans med näringsliv tillsammans med bostadsbolag för att vända börja vända vissa områden där det går att vända så det inte blir fler av de här områdena.[00:33:44:08]

Magnus Ranstorp [00:33:44:10]
Och det arbetet måste accelerera. Det måste prioriteras. Och det är någonting som jag faktiskt skrev om i Svenska Dagbladet i min kolumn där man där jag sa att vi kan lära mycket från Danmark i relation till att bygga det underifrån, Att det förebyggande arbetet är minst lika viktigt som det represiva.[00:34:05:22]

Ylfva Wistrand [00:34:05:23]
Åtgärdande, ja. [Ylfva skrattar] [00:34:06:18]

Magnus Ranstorp [00:34:06:18]
Eller hårda åtgärder vi kan inte bara ha hårda. Det handlar om det relationella och det handlar om att skapa bra kontakter lokalt sett. Och det kan man göra genom kommunala bostadsbolag, civila allmännyttan.[00:34:21:00]

Ylfva Wistrand [00:34:21:02]
Till sist Magnus. 2019 var du faktiskt aktuell som sommarpratare i P1. Det var ett avsnitt som berörde många lyssnare och jag tror att fler än jag är väldigt nyfiken på hur det var att få producera sitt eget sommarprat.[00:34:42:22]

Magnus Ranstorp [00:34:42:24]
Ja, det var ju… det var en ynnest att få göra det prata… få så lång tid.[00:34:49:03]

Ylfva Wistrand [00:34:49:04]
Hur väljer man ut vad man vill prata om?[00:34:52:02]

Magnus Ranstorp [00:34:52:03]
Alltså, jag tänkte så här när jag de är inte så intresserade mig som person [Ylfva skrattar]. Jag tänkte ja, jag är liksom alla andra. Men jag har gjort massa spännande saker och jag skrev ju liksom den nästan. Jag skrev nästan en bok [Ylfva skrattar]. Jag skrev nästan min bok. Det var ju alldeles för långt så att jag fick ofta mina manus tillbaka, för korta ner, korta ned.[00:35:13:23]

Magnus Ranstorp [00:35:14:00]
Och när jag faktiskt spelade in själva sommarpratet så pratar ju skånska. Jag ber om ursäkt för det. Jag pratar för långsamt så jag fick skära ett helt kapitel för jag var så långsam när jag pratade.[00:35:27:00]

Ylfva Wistrand [00:35:27:05]
Näe? Jaha, kul också att du sa det var nästan där du började skriva din bok från terrorns frontlinje.[00:35:33:12]

Magnus Ranstorp [00:35:33:17]
Jag hade kapitlen själv i huvudet och utan det handlar mycket om att försöka tillgängliggöra det och göra det spännande för allmänheten. Kan varmt rekommendera den och vill du lyssna på… orkar ni inte läsa en bok så kan du ju alltid lyssna på den, då kan ni kanske somna till min skånska.[00:35:51:14]

Ylfva Wistrand [00:35:51:18]
Ah, det är du som läser in den.[00:35:53:17]

Magnus Ranstorp [00:35:53:19]
11 timmar och 30 minuter med mig i lurarna.[00:35:57:01]

Ylfva Wistrand [00:35:57:03]
Det rekommenderar vi och det tar vi med oss. Du Magnus Ranstorp. Stort tack för att du ville gästa Resurscentrums kunskapspodd.[00:36:08:06]

Magnus Ranstorp [00:36:08:08]
Tack själv för att jag fick vara med.[00:36:10:15]

Ylfva Wistrand [00:36:10:17]
Och naturligtvis riktar vi ett lika varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt Stad som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism, CVE. Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden med vår vinjett.[00:36:42:01]

Ylfva Wistrand [00:36:42:04]
Den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack att du har lyssnat![00:36:51:16]

Intervju med Richard Persson, säkerhetsskyddschef i Strömsunds Kommun

Ylfva Wistrand [00:00:18:17]
Hej och välkommen du lyssnar till Resurscentrum kunskapspodd. Den här serien är en del av Projekt Stad Strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism, även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:00:53:07]

Ylfva Wistrand [00:00:53:09]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske? Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylva Wistrand och är din guide och programledare. Alla kommuner ska ha en säkerhetsskyddschef och alla kommuner och regioner ska ha de förutsättningar som behövs och som följer av säkerhetsskyddslagen.[00:01:23:00]

Ylfva Wistrand [00:01:23:02]
För att kunna arbeta med uppgifterna enligt lagen om extraordinära händelser. Vi hoppas att det här avsnittet ger dig mer kunskap kring kommunens säkerhetsskyddsarbete som handlar om att skydda information och verksamheter som är av betydelse för Sveriges säkerhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och vissa andra hot. Arbetet med säkerhetsskydd regleras i säkerhetsskyddslagen som omfattar kommuner och regioner. I dag samtalar jag med Rickard Persson, säkerhetsskyddschef och förvaltningschef för teknik och service i vår kommun.[00:02:04:22]

Ylfva Wistrand [00:02:04:24]
Rickard är också en eldsjäl av rang vad gäller att driva föreningsliv i glesbygd. Han har också roddat ordförandeposten för vårt ÖFK. Hej Rickard, Varmt välkommen![00:02:18:22]

Rickard Persson [00:02:18:24]
Tusen tack![00:02:20:13]

Ylfva Wistrand [00:02:20:15]
Hur är läget? Pumpar hjärtat fortfarande rött och svart?[00:02:24:12]

Rickard Persson [00:02:24:14]
Otroligt mycket. Det kommer aldrig gå ur en. Det pumpar hela tiden.[00:02:28:05]

Ylfva Wistrand [00:02:28:09]
Det gör det va? Som jag förstod det så var det faktiskt geografin och logistiken som gjorde att du valde att kliva av posten som ordförande för ÖFK i våras.[00:02:37:19]

Rickard Persson [00:02:37:21]
Ja, det var lite tråkigt jag satt som ordförande i ett år. Jag var i styrelsen i två år, men att sitta 20 mil ifrån föreningen det kände på lite grann. Så det var inte trist. Jag hade jätte gärna suttit med längre som ordförande där. Det var otroligt roligt.[00:02:56:03]

Ylfva Wistrand [00:02:56:05]
Men berätta lite grann Rickard, du har ju ett enormt engagemang i föreningslivet rent generellt. Varifrån kommer den här drivkraften?[00:03:04:15]

Rickard Persson [00:03:04:17]
Drivkraften i sig. Det kanske är mer än bara föreningsliv, men föreningslivet i sig en helt otrolig form att engagera sig i. Om det då är fotboll eller om det är dans eller vad det kan vara. Så förenings formen i sig, det är det som driver. Det är så roligt att vara med i den typen av organisationer. Sen har det blivit mer idrott för min del, det är där jag har mitt största engagemang och har själv utövat många idrotter.[00:03:30:11]

Rickard Persson [00:03:30:12]
Och sen när man får barn så vill man ju att dom ska ha samma möjligheter och då föds drivkraften på ett nytt sätt för att kunna ge dom möjligheter. Sina egna barn och deras kompisar ute i glesbygd som du sa nu då.[00:03:41:21]

Ylfva Wistrand [00:03:41:23]
I kommunen så är du dels förvaltningschef för teknik och service men också säkerhetsskyddschef. När tog du dig an det här? Finns det någon naturlig koppling mellan de här olika funktionerna?[00:03:54:24]

Rickard Persson [00:03:55:01]
Ja, det gör det ju faktiskt. 2018 klev jag på rollen som säkerhetsskyddschef. Jag hade förvaltningschef uppdraget innan men sedan fick jag fråga då. Vi hade ju resonerat i koncernen också hur vi ska lösa det här. För säkerhetsskyddslagen pekar ju på att det måste vara en säkerhetschef om man inte utsett någon annan där automatik organisationens högsta chef, i vårt fall kommundirektör i så fall.[00:04:19:10]

Rickard Persson [00:04:19:12]
Men då kan man utse en säkerhetsskyddschef och den ska vara direkt underställd kommundirektör. Så det är per automatik bli någon av förvaltningscheferna i och med, att då jag i min förvaltningschefs roll har sedan tidigare både brottsförebyggande och säkerhets samordning och de bitarna i min förvaltning. Så, så föll det sig lämpligt att den kopplingen som vi såg då är lämplig.[00:04:40:15]

Ylfva Wistrand [00:04:40:17]
Det var ganska naturligt att det landade på dig. Ja, men jag undrar lite hur. Hur blir man, eller… Hur ser utbildningen ut för en säkerhetsskyddschef? Det är ingen vanlig gymnasieutbildning eller universitetsutbildning?[00:04:56:02]

Rickard Persson [00:04:56:05]
Nej, det är inte utan ofta skulle jag säga att man blir… utbildad under tiden. Man går i utbildningar i SKR och MSB gemensamt i länet kanske. Vi har ju säkerhetsskydds nätverk i länet. Då så man får den utbildning som behövs under tiden. Sen är det många som kanske har i grunden en utbildning inom säkerhetssamordning kanske. [00:05:21:02]

Ylfva Wistrand [00:05:21:08]
Just det[00:05:21:15]

Rickard Persson [00:05:21:17]
Och sen går man upp till en chefsnivå så kommer man i den stegen då. Men annars just säkerhetsskyddslagstiftning det de utbildar man sig under tiden.[00:05:30:11]

Ylfva Wistrand [00:05:30:13]
Men du, vad gör du då? Vad gör en säkerhetsskyddschef till vardags. Behöver vi en sådan?[00:05:37:02]

Rickard Persson [00:05:37:04]
Absolut, det behöver vi. Och inte minst med tanke på omvärlden hur det ser ut nu så har det gått upp för alla absolut att det här är en viktig punkt och en säkerhetsskyddschef både före det här oroliga läget i världen och … nu så bygger den stora delen på att en säkerhetsskyddschef måste säkerställa att organisationen har analyserat sin organisation.[00:06:00:18]

Rickard Persson [00:06:00:20]
Har vi några säkerhets känsliga verksamheter, uppgifter i kommunen som behöver skyddas på ett visst sätt? Så allting i säkerhetsskydd bygger på att man har gjort en ordentlig analys i början och det säkerhetsskyddschefens uppdrag och ansvar som sedan ska följas av en plan. Och sen kommer det faktiska arbetet igång. Vad är det vi faktiskt måste göra och se? [00:06:23:22]

Rickard Persson [00:06:23:22]
Och då ska jag se till att alla gör det som berörs av det.[00:06:27:01]

Ylfva Wistrand [00:06:27:03]
Men när man gör den här analysen, då? Då funderar jag genast på hur. Hur görs den? Delar man in säkerhets skyddet i olika områden eller hur funkar det?[00:06:40:08]

Rickard Persson [00:06:40:10]
Ja, den görs ju på så sätt att man måste involvera stora delar av hela organisationen så det är inte ett arbete som säkerhetsskyddschefen sitter och analyserar utan man har en grupp som jag leder med representanter från alla förvaltningar och så börjar man analysera och se Vad gör ni? Vad gör ni i er förvaltning? Vad sysslar ni med för uppgifter?[00:07:03:00]

Rickard Persson [00:07:03:00]
Vad har ni för typ av dokumentation? Vad kan ni har för ärenden? Och så försöker man analysera och se. Kan det lyda under säkerhetsskyddslagstiftning , alltså beröra rikets säkerhet. Och då kan det finnas punkter där som poppar upp, som måste in i en analys och sedan en plan.[00:07:21:10]

Ylfva Wistrand [00:07:21:12]
För hur det ska liksom skyddas då?[00:07:23:05]

Rickard Persson [00:07:23:05]
Hur det ska hanteras, ja.[00:07:24:05]

Ylfva Wistrand [00:07:24:05]
Ja…[00:07:25:02]

Rickard Persson [00:07:25:04]
Och då följer det mycket uppgifter efter det. Och när man väl har kommit så långt.[00:07:29:24]

Ylfva Wistrand [00:07:30:01]
Och då är vi lite inne på det här med informationssäkerhet exempelvis. Vad kan man i kommunen ha för information som man behöver skydda till exempel? Vi kanske inte har så mycket med spionage att göra just i kommunen, men det kan ju finnas andra saker som är viktiga för att någonting ska funka och så. Vad kan det vara?[00:07:52:16]

Rickard Persson [00:07:52:18]
Det kan vara så här att kommunen i sig har otroligt mycket samhällsviktig verksamhet. Nästan allt vi gör är samhällsviktig och då måste man försöka särskilja det samhällsviktiga uppdraget mot det som faktiskt är säkerhetsskydds känsligt av det. Och det är kanske inte jättemycket uppgifter, men de uppgifterna måste skyddas med det skydd som krävs och det kan vara dokument som du är inne på.[00:08:18:06]

Rickard Persson [00:08:18:06]
Det kan vara information som sitter hos medarbetare, det kan vara material av olika slag och allt sånt kan förändras med tid. Så att vi har gjort en analys nu så kommer vi att måste revidera en sån här analys för, vissa verksamheter kan få nya uppdrag och då måste man jobba ständigt med de här frågorna för det förändras. Informationssäkerhet är otroligt uppe i media nu med tanke på det som har hänt i Härjedalen till exempel.[00:08:47:06]

Rickard Persson [00:08:47:09]
Vad otroligt sårbart det är om någon kommer åt och kan påverka den information som vi faktiskt har och kan förhindra oss själva att komma åt den. Och det gäller att jobba stenhårt i alla förvaltningar med det här.[00:09:00:11]

Ylfva Wistrand [00:09:00:13]
Du är duktig på att ändra dina lösenord också kanske?[00:09:03:05]

Rickard Persson [00:09:03:10]
Ja, det har jag blivit bättre på. Det tror jag alla har blivit bättre på tack vare Kalix händelsen. Kalix kommun och Härjedalens kommun. Vi vet att gör vi inte det här, då är vi risigt ute. Så jag tror att alla har blivit bättre på det.[00:09:16:21]

Ylfva Wistrand [00:09:16:23]
Men berätta, vad var det som hände i Kalix? När vi ändå pratar om det?[00:09:21:22]

Rickard Persson [00:09:21:24]
Ja, både Kalix kommun och Härjedalens kommun vart utsatta för en cyberattack och riktigt på vilket sätt de har blivit utsatta, det är jag inte kunde jag svara på, men det förhindrar det. Låste upp alla deras system, till exempel man som medarbetare inom vården till exempel. När man kom på sitt jobb så kom man inte åt sina datorer. Allting låses ned och det är där sårbarheten för oss är i denna.[00:09:47:08]

Ylfva Wistrand [00:09:47:10]
Allt digitalt.[00:09:48:06]

Rickard Persson [00:09:48:06]
Allt digitalt. Och vi alla kommuner, alla offentliga, privatpersoner också har ju så otroligt mycket digitalt i dag och leva med den vetskapen att det kan hända även oss, då blir man lite skakig. Vad gör jag på mitt jobb? På måndag om vi inte ens kan öppna datorn? Vad är det jag kan göra? Och där börjar vi ju också, med tanke på det här och lära organisationen att sprida ut budskapet att vet du att du har någonting i datorn som du inte kan vara utan i morgon, se till att dra ut det papperet i alla fall och sätt i en pärm om det är så pass viktigt så vi inte står där när cyber- [00:10:22:08]

Rickard Persson [00:10:22:08]
attackerna har kommit. Och så har vi inte det absolut viktigaste.[00:10:28:05]

Ylfva Wistrand [00:10:28:07]
Utifrån det du har berättat nu Rickard och pratar om, då tänker jag genast på vad eller vilken verksamhet kan räknas som säkerhetskänslig eller i behov av något slags skydd i en kommun? [00:10:40:14]

Rickard Persson [00:10:40:16]
Ja, det finns ju vissa naturliga grejer som kanske man har lättare och koppla till att det behövs ett säkerhetsskydd om man behöver koppla kanske tjänster till viss personal säkerhet till exempel min funktion som säkerhetsskyddschef. Det anses vara en säkerhetsskydds klassad…[00:10:58:10]

Ylfva Wistrand [00:10:58:12]
Vad är det?[00:10:59:06]

Rickard Persson [00:10:59:08]
Då ska man då göra en kontroll av personerna. Det har man gjort på mig. Man har kontrollerat att jag är pålitlig ur säkerhets hänseende. Att jag är inte kanske är lätt att påverka. Man kan kanske muta mig för att få tag på information att jag är… en pålitlig person helt enkelt. Och min roll som säkerhetsskyddschef innebär att jag får mycket information från övriga organisationer också, som i ett helhetsgrepp kan vara väldigt känslig för för rikets säkerhet och då krävs det att man har kontroll på mig.[00:11:39:00]

Rickard Persson [00:11:39:02]
Om man har uppföljande samtal med mig en gång per år kontrollerar man ett samtal med mig och se har mina levnadsförhållanden förändrats? Har jag hamnat i något annat läge i livet som gör att man tänker sig att det kanske inte är säkert att ha Rickard på den här tjänsten längre? Och sådana tjänster, funktioner finns det ju flera av i kommunen som vi då säkerhets prövar och gör då en säkerhetsklass på och dom också följs upp en gång per år med uppföljande samtal för att se att det här fortfarande är en pålitlig person och har på just den här tjänsten som vi anser är så pass känslig då.[00:12:13:16]

Ylfva Wistrand [00:12:13:18]
Det handlar om att ha rätt lämplighet grad egentligen.[00:12:17:10]

Rickard Persson [00:12:17:10]
Absolut, så är det, för det är mycket av det. Om vi då är inne på informationssäkerhet, informationen sitter mycket inne, personens huvud, det man har ett dokument som man kanske har låst in säkert i ett kassaskåp. Den informationen sitter ju kanske till delar också i personens minne och inte inlåst nånstans och då måste man säkra upp att den personen går att lita på så den personen inte sprider informationen vidare.[00:12:44:00]

Ylfva Wistrand [00:12:44:02]
Men kopplat till radikalisera och eller VBE för den delen. Vad ser du som den eller de största säkerhets utmaningarna i en liten glesbygdskommun som vår då?[00:12:55:21]

Rickard Persson [00:12:55:23]
Jag tror kopplat till det så är det både i mitt jag kan säga i… det vi var inne på i början, mitt föreningsengagemang. Det är otroligt viktigt tror jag, att få in dom barn och ungdomar som vi har i vår kommun, i vår glesbygd som du nämner, att dom verkligen har en vettig uppgift att sysselsätta sig med för att slippa få möjligheten att komma in i fel gäng kanske eller få fel typ av umgänge.[00:13:26:24]

Rickard Persson [00:13:27:01]
Och då tror jag att vi som kommun måste se till att det finns möjligheter för föreningslivet att ta emot dom här. För det jag upplevt själv att får vi in dem i föreningslivet då gör de någonting dom verkligen gillar och dom har någonting som är vettigt. För den dagen jag slutar på mitt kontor klockan fyra. Du slutar, alla skolor stänger klockan fyra.[00:13:47:04]

Rickard Persson [00:13:47:04]
Det är den tiden på dygnet som de ideella måste komma in och ta sin roll och se till att ungdomarna har en vettig uppgift. En vettig sysselsättning som du säger. Så det är otroligt viktigt.[00:13:59:19]

Ylfva Wistrand [00:13:59:21]
Då pratar du om förebyggande arbete. [00:14:01:19]

Rickard Persson [00:14:02:03]
Ja. [00:14:02:08]
Ylfva Wistrand [00:14:02:13]
Verkligen i dess linda egentligen? Men är det också den största utmaningen? Tänker du?[00:14:08:24]

Rickard Persson [00:14:09:0]
Ja, en av de större skulle jag vilja säga. För jag tror på dagtid när barn och ungdomar går i skola. Då har samhället och det offentliga hyfsat bra koll på att kunna styra upp om det händer någonting konstigt. Men när skoldörren stängs och eleverna går hem när ungdomarna går hem. Då måste det finnas någonting i samhället som fångar upp dessa individer och då tror jag att föreningslivet har en otroligt stor roll. [00:14:35:12]

Ylfva Wistrand [00:14:35:14]
Så egentligen både någon schysst sysselsättning och trygga vuxna som tar vid där där exempelvis skolan slutar innan man kommer hem och så. [00:14:44:22]

Rickard Persson [00:14:44:24]
Yes, de trygga vuxna som du säger. Det är nog a och o.[00:14:49:00]

Ylfva Wistrand [00:14:49:02]
Och som säkerhetsskyddschef då. Vad tycker du att den största utmaningen är där vad gäller radikalisering och VBE?[00:14:57:17]

Rickard Persson [00:14:57:19]
Den största utmaningen, jag tror det viktiga är att vi i en kommun i det offentliga har samverkan i alla dessa frågor. För jag har min roll som säkerhetsskyddschef i kommunen. Vi har andra funktioner i kommunen, Resurscentrum, vi har skola, sen har vi polis, vi har länsstyrelser. Vi måste försöka samordna all vår kunskap och all vår information och det tror jag vi har blivit väldigt duktig på.[00:15:25:10]

Rickard Persson [00:15:25:12]
Så vi har kommit väldigt långt fram i det här i Strömsunds kommun. Sen finns det säkert jättemycket mer att göra, men vi kommer att genom det här goda samarbetet och samverkan vi har med andra att kunna lyckas ganska bra, det tror jag. Så vi vi är nog ganska bra på samverkan som är nog nyckeln till det här.[00:15:47:17]

Ylfva Wistrand [00:15:47:19]
Det jag har är att vi är duktiga på att undvika stuprör, kanske utan den ena handen vet vad den andra gör.Åh att det är en fördel [00:15:55:19]

Rickard Persson [00:15:56:01]
Ja, visst.[00:15:57:05]

Rickard Persson [00:15:57:05]
Och det är inte bara Strömsunds kommun som är duktig på det här utan polisen är duktig på det här. Länsstyrelsen är duktig på det här, Säpo är duktig på det här och vi är duktig på det här. Så vi har ju lärt upp oss genom åren också på att samverkan det är både vår nyckel till det här men också glesbygden i sig måste samverka mer.[00:16:13:12]

Rickard Persson [00:16:13:12]
Vi måste samverka i länet med andra kommuner för det som händer i Dorotea kommun. Det är inte långt bort härifrån. Vi måste ha koll på andra sidan länsgränsen och det blir vi bättre och bättre på.[00:16:23:21]

Ylfva Wistrand [00:16:23:23]
Men vad ser du för förbättringsområden då? För nu har vi pratade en del om vad vi är bra på. Vad tycker du vi behöver jobba mer på just nu? Vad kan vi förbättra?[00:16:32:03]

Rickard Persson [00:16:32:05]
Vi måste utbilda oss själva, utbilda organisationen mer. Vi har ju påbörjat det här genom till exempel nano utbildningar, att alla anställda ska gå en utbildning i it-säkerhet till exempel, som har med informationssäkerheten att göra. Det är en del. Men sen måste man kanske ut mer och träffa personalen. Det kan vara en utmaning för det kräver resurser sånt här.[00:16:52:17]

Rickard Persson [00:16:52:17]
Vi ska ha personal som kan ut och träffa samtliga arbetsgrupper, kanske informera. Hur ser läget ut idag? Vad är det vi hör på media och försöka omsätta det till så det blir begripligt för våra arbetare i Strömsunds kommun.[00:17:06:16]

Ylfva Wistrand [00:17:06:18]
Att det landar nära att landa nära mig.[00:17:09:16]

Rickard Persson [00:17:09:18]
Ja, exakt. Det kan vara en utmaning för vi är en liten kommun. Vi har inte oändliga resurser med personal heller. Så det är ett pussel och försöka få ihop det här. Men det är där jag tror att den här samverkan är bra. Så det inte bara säkerhetsskyddschefen som jobbar med det här utan det är Resurscentrum. Det är polisen. Det är säker samordnare, det är andra förvaltningschefer.[00:17:27:17]

Rickard Persson [00:17:27:17]
Då kan man nå ut på ett hyfsat bra sätt. Men det kan bli bättre. Det tror jag.[00:17:33:00]

Ylfva Wistrand [00:17:33:02]
Men det är på ett sätt skönt också, tänker jag. Just där. Tankesättet att vi kan alltid bli bättre. För mig så betyder det att man är medveten om att vi behöver bli bättre och att vi är på väg också. Därav.[00:17:45:18]

Rickard Persson [00:17:45:20]
Det tror jag att vi få in det här mindset som vi ibland kallar det för. Att man man landar i tanken som kommunanställd och medborgare oavsett vilken roll man har. Att man landar i en tanke, att det här är någonting som faktiskt är verklighet nu. Vi ser i media, vi ser det på TV varje kväll att det händer saker i vår omvärld.[00:18:06:16]

Rickard Persson [00:18:06:18]
Men det kanske stannar där. Men då behöver vi ta vår roll och se. Kanske informera mer vad som händer här. Det händer saker i Strömsunds kommun av mer eller mindre dignitet och vi kan prata om vissa saker och vissa kan vi inte prata om. Men man måste komma in i det här mindset att det här måste vi alla tänka på.[00:18:23:16]

Rickard Persson [00:18:23:20]
Vi måste var kanske lite mer vaksamma. Vi kanske måste vara lite mer uppmärksamma och mer noga kanske och berätta när vi har sett någonting som vi inte tycker hör till det normala och faktiskt flagga för det.[00:18:36:21]

Ylfva Wistrand [00:18:36:23]
Om vi tittar lite just på om världshändelser vi har krig i Europa, det händer saker i Gaza. Vi hade terrorattentat i Bryssel för inte så längesedan. Hur påverkar omvärlds händelser ditt och kommunens arbete? [00:18:54:04]

Rickard Persson [00:18:54:06]
Det påverkar oss på det sättet att vi blir väldigt mer engagerade i de här nätverken, i de här frågorna för allt som händer i vår omvärld, det måste vi fånga upp på något sätt och se. Hur ska vi hantera det i Strömsunds kommun? Och det har vi i länet, kommunen gemensamt med länsstyrelsen förstått att vi är så pass små så det kan vi inte göra själva utan vi jobbar gemensamt i att det kallas för säkerhetsskydds-[00:19:22:05]

Rickard Persson [00:19:22:06]
Nätverket i länet där vi har funktioner som kan fånga upp allt som rör omvärlden. Vi kan delge varandra information. Har det hänt nånting i Strömsunds kommun med personer som kan ha besökt ett vattenverk till exempel, och inte har någonting där att göra. Då delger vi den typen av information till varandra som man kan ha lite extra vaksamhet med polis och Säpo och så vidare.[00:19:45:07]

Rickard Persson [00:19:45:09]
För sådana saker sker dagligen och det tror jag och vi är en effekt av att det är stökigt i omvärlden och då blir det stökigt även i Sverige och i Strömsunds kommun. Och det måste vi, det måste vi fånga upp och vi lär oss hela tiden och skaffar dem här nätverken den här samverkan plattformarna för att hjälpas åt.[00:20:05:11]

Rickard Persson [00:20:05:13]
För en enskild säkerhetsskyddschef i Strömsunds kommun kommer aldrig klara det här själv, utan det här gör man tillsammans. Det är läns laget, det är rikets lag. Så vi måste göra det här allihop.[00:20:17:12]

Ylfva Wistrand [00:20:17:14]
Ja, jag tycker du adresserar något väldigt viktigt här. Utöver det så nämner du till exempel om någon har besökt ett vattenverk, sa du. Och det tycker jag är viktigt att tänka på att när vi pratar om radikalisering eller extremism av något slag så handlar det ju faktiskt inte bara om exempelvis skjutningar eller den typen av våld. Det kan lika väl handla om att man angriper en samhällsviktig funktion som ett vattenverk.[00:20:50:00]

Ylfva Wistrand [00:20:50:02]
Och det är väl också en stor del av ditt arbete att tänka på de sakerna.[00:20:56:00]

Rickard Persson [00:20:56:02]
Precis så är det vi måste tänka på för vattenverket i sig. Det tillhör den här samhällsviktiga funktionen. Vi måste ha vissa funktioner i samhället som bara ska fungera. Det är vatten, det är el, det är sophämtning alla de här funktionerna måste fungera så att vi ska kunna ha vård, omsorg, skola för att personer ska kunna bo i glesbygd och känna sig trygga.[00:21:17:10]

Rickard Persson [00:21:17:12]
Och då är det hela den här biten som då faller kanske lite grann över på mitt bord i samverkan med andra. Ja, men hur säkerställer vi det? Ska vi öka skalskyddet? Ska vi öka kunskapen kring informationssäkerhet? Ska vi vara ute på arbetsplatsträffar och säga att ni måste faktiskt vara vaksamma och rapportera till mig när någonting händer?[00:21:36:23]

Ylfva Wistrand [00:21:37:00]
Vad är ett skalskydd? För det är inte säkert att man vet vad det är.[00:21:41:18]

Rickard Persson [00:21:41:20]
Skalskyddet. Det är allt ifrån låset på dörren in till kontoret till att man har ett staket runt en byggnad. Det är alltså ett skydd som gör det svårare för någon obehörig att komma in i till exempel en byggnad eller att komma in i och komma åt information. Ett kassaskåp. Det är ett skalskydd, en dörr är ett skalskydd, ett staket-[00:22:05:08]

Rickard Persson [00:22:05:08]
Det är skalskydd, alltså hur många lager, hur många skydd lägger man på någonting som är känsligt? Så man kan bygga ut ett skalskydd i många lager till att i slutändan kanske ha en vakt utanför.[00:22:18:24]

Ylfva Wistrand [00:22:19:04]
Exempelvis vid det här vattenverket som vi inte vill att någon ska forcera och sabotera. För då är det en samhällsviktig funktion som inte funkar.[00:22:28:08]
Rickard Persson [00:22:28:18]
Exakt så är det. [00:22:29:23]


Ylfva Wistrand [00:22:31:02]
Jaha, ett skalskydd kan vara många saker.[00:22:37:12]

Ylfva Wistrand [00:22:37:14]
Till sist Rickard, Jag tror att många med mig undrar hur du ser på ÖFK´s framtid. Tror du att vi kommer att komma tillbaka till den här guld nivån vi hade då Potter var tränare för laget?[00:22:50:22]

Rickard Persson [00:22:50:24]
Utan tvekan. Det går i betydligt raskare takt än vi faktiskt hade…tänkte. Vi ser nu säsongen 2023. Vi hamnar på topp fem. Planen var att stabilisera sig i Superettan och nästa år var topp fem. Men nu är vi redan där och med det arbete som Powell gör nu med sin stab, det är helt fantastiskt. Det är helt fantastiskt på vilka sätt de jobbar och lägger ner hela sin själ i det här laget så vet tillbaka till det faktiskt.[00:23:20:14]

Rickard Persson [00:23:20:16]
Styrkan hos ÖFK det är det ÖFK är duktig på. Det är det som kommer skapa. Att vi står där på toppen igen. Så det är ingen tvekan. Vi kommer vara i Europa igen.[00:23:29:18]

Ylfva Wistrand [00:23:29:20]
Stort tack för att du ville gästa Resurscentrum kunskapspodd.[00:23:34:13]

Rickard Persson [00:23:34:15]
Tack så mycket.[00:23:35:12]

Ylfva Wistrand [00:23:35:14]
Och ett lika varmt tack till dig som lyssnar. Vi hoppas att du har fått mera grepp om det kommunala säkerhetsskydds arbetet och om du har några funderingar efter det här avsnittet, hör gärna av dig till oss. Vi hörs nästa gång![00:23:54:19]

Ylfva Wistrand [00:23:54:21]
Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av projektet Stad som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE. Om du vill kontakta oss. Skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed.[00:24:23:13]

Ylfva Wistrand [00:24:23:15]
Stort tack att du har lyssnat![00:24:55:19]

 

Intervju Christer Matsson, lärare, forskare och föreståndare för Segerstedtinstitutet

Ylfva Wistrand [00:00:27:13]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projektet STAD Strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske? Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet ska vi prata bland annat om högerextremism och riskfaktorer och vad vi kan göra för att höja skyddsfaktorer. Det här avsnittet hoppas vi ska ge dig en inblick i en forskares syn på radikalisering och extremism, men kanske också en del tips att tänka på om du möter någon med extrema åsikter. [00:01:45:00]

Ylfva Wistrand [00:01:45:02]
I dag samtalar jag med Christer Mattsson, läraren som doktorerade i pedagogik. Numer är han forskare och föreståndare för Segerstedt institutet som hör till Göteborgs universitet. I sin socialpsykologiska forskning följer han bland annat Nordiska motståndsrörelsen, allt i sin strävan att hitta och utveckla strategier för att skolelever eller barn och unga inte ska dras in i rasistiska miljöer. Hej Christer, varmt välkommen![00:02:16:18]

Christer Mattsson [00:02:16:20]
Tack så mycket![00:02:17:19]

Ylfva Wistrand [00:02:17:21]
Om du skulle introducera dig själv för någon som inte känner dig. Hur skulle du göra det då?[00:02:24:24]

Christer Mattsson [00:02:25:01]
I det här sammanhanget så får jag väl lyfta fram det du redan har sagt. Att jag är lärare, har väldigt långa erfarenhet som lärare och under min lärargärning så kommer jag tidigt att arbeta med unga människor i risk miljöer i risk för missbruk, risk för kriminalitet, i risk för att radikaliseras som vi säger i dag till våldsbejakande extremism.[00:02:52:12]

Christer Mattsson [00:02:52:14]
Och det ledde mig att för ganska många år sedan nu att fördjupa mig i detta genom att forska och det har jag hållt på med i tio år nu och förstå vad det är som gör att en människa går in i miljöer där man redan på förhand kan förutse att jag kommer bli illa omtyckt om jag går in i den miljön.[00:03:16:09]

Ylfva Wistrand [00:03:16:11]
Men vad skulle du säga påverkar en människa att söka sig till en viss tillhörighet eller grupp? Vad är det vi behöver veta för att förstå någons livsval av den kalibern?[00:03:29:23]

Christer Mattsson [00:03:30:00]
Jag tror att vi måste skilja mellan människor som radikaliseras helt och hållet online, för det finns naturligtvis onlinevärlden och sociala medier och sociala forum och sådant har förändrat mänsklig socialitet i grunden i alla avseenden. Med dem som går in i grupper som också träffas IRL så att säga. En avgörande faktor där är att det finns en sådan grupp nära där du bor.[00:04:06:19]

Christer Mattsson [00:04:06:21]
Det finns ett väldigt starkt geografiskt reproduktions mönster, de platser i Sverige idag där vi har högerextrema grupperingar i de platser som vi under 90-talet och 80-talet och runt millennieskiftet hade skinnskalle grupper och de platserna i väldigt stor utsträckning samma platser där den nationella rörelsen var stor under mellankrigstiden. Så den främsta faktorn så att säga är ett generations överlämnande.[00:04:36:09]

Christer Mattsson [00:04:36:11]
Att det finns ett högt rasistiskt och antisemitiskt bakgrundsbrus på vissa orter och som omfattar många fler än de som går in i organisationer eller miljöer. Och det är bakgrundsbruset. En nödvändig, inte ensam, men en nödvändig faktor för för den geografiska reproduktionen.[00:05:00:01]

Ylfva Wistrand [00:05:00:03]
Man får ju ha egentligen vilka tankar och åsikter man vill. Men utöver den geografiska reproduktionen som du pratar om, va, vad tror du då,det som gör att man tippar över kanten? Från sina tankar och åsikter och hoppar ner i det här kaninhålet till förmån för både konspirationsteorier och extremism?[00:05:25:01]

Christer Mattsson [00:05:25:03]
Ja, då tror jag man behöver skilja mellan transportsträckan fram och ögonblicket man trillar ner. Transportsträckan fram består av i allmänhet av att man växer upp i ett sammanhang, ofta i en familj som jag brukar säga, där man inte talar demokratiska. Man växer upp i ett sammanhang där rasism, misogyna idéer, antisemitiska idéer, homofoba idéer kommer med språkbruket så att säga man talar om minoriteter och grupper och värderingar på ett visst sätt.[00:06:10:13]

Christer Mattsson [00:06:10:15]
Egentligen är man då uppvuxen i vad jag skulle säga ett demokratiskt utanförskap. Och det här är någonting som finns tidigt i familjen och blir ett språk och ett sätt att tänka som, som man växer upp i. De intervjuer jag har gjort med människor som så att säga har gått hela vägen, de har detta gemensamt. De allra flesta är uppvuxna i de här miljöerna och väldigt auktoritära ofta.[ 00:06:40:21]

Christer Mattsson [00:06:40:23]
Men sedan så behövs det ändå någonting mer för att du ska ner i det där kaninhålet eller för den delen gå in i en organisation. Och det brukar vi inom sociologin kalla för faithfull moment, alltså ett avgörande ögonblick det händer någonting som antingen knuffar individen i en riktning som den inte har tänkt eller möjliggör för individen att göra någonting som den kanske inte hade tänkt.[00:07:09:12]

Christer Mattsson [00:07:09:12]
Och knuffa kan vara en en konfrontation. Jag har åtskilliga exempel på hur sådana konfrontationer ägt rum i skolan. En är elev som så att säga i bildlig mening blir intryckt i ett hörn, få och stå till svars för sina värderingar och känner sig förminskad och provocerad utav detta och har ett behov av att försvara sig och stärka sig.[00:07:39:15]

Christer Mattsson [00:07:39:15]
Och rent faktiskt som en direkt åtgärd. Jag tänkte att nu, nu går jag och då går jag in i den här gruppen. Nu ska jag visa vad det är som gäller eller att man kommer i kontakt med en gruppering. Man blir inte knuffad men man kommer i kontakt med någon som man litar på och som man tycker har sunda värderingar och som visar att man kan så att säga gå från ord till till handling.[00:08:09:20]

Christer Mattsson [00:08:09:22]
Det här är faithfull moments som äger rum väldigt plötsligt, både för dem som är föremål för dem men också för dem som står runt omkring. När jag intervjuat anhöriga så talar de ofta om hur det var som att hen ofta en han faktiskt blev som ombytt över en natt, men i själva verket har det aldrig skett över en natt.[00:08:35:17]

Christer Mattsson [00:08:35:17]
Men ett visst avgörande steg kan mycket väl ha skett på ett väldigt kort ögonblick. Och det är korta ögonblicket är naturligtvis väldigt viktigt, men det måste förstås mot bakgrund av den långa transportsträckan.[00:08:49:13]

Ylfva Wistrand [00:08:49:15]
Och det här begreppet faithfull moments är att egentligen likställa då med pusch- and pullfaktorer som man ofta pratar om.[00:08:58:17]

Christer Mattsson [00:08:58:19]
Ja, inte helt och hållet, alltså pusch- and pullfaktorer blir ofta en alldeles för enkel förklaringsmodell för att förstå vad som gör att den enskilda individen gör det ena eller det andra. Jag skulle snarare använda mig av en en sociolog som heter Russ Bolt som pratade om ett socialt investeringskapital. Det som är en pushfaktor och för dig behöver inte vara en pushfaktor för mig.[00:09:33:15]

Christer Mattsson [00:09:33:19]
Vi kan ha nästan samma fram körsträcka medan du blir pushad utav någonting som jag inte blev pushad av eller du blir attraherad av någonting som inte jag blev attraherade av. Så faktorerna kan vara densamma,
men responsen är annorlunda och det beror helt och hållet på vad du har för resurser att investera
i olika typer av miljöer och relationer. Om vi för ett ögonblick tänker utanför extremism och tänker mer i vardagliga relationer än en människa som lever i en relation som inte fungerar bra och som man kanske inte mår bra i, har ju vissa förutsättningar som krävs för att man ska lämna den relationen.[00:10:21:16]

Christer Mattsson [00:10:21:18]
Och de förutsättningarna är ju inte bara kopplade till vad som lockar på utsidan eller vad som knuffar från insidan, utan har du råd att skilja dig? Hur ska du försörja dig om du skiljer dig? Vad kommer släkten tycka? Vart ska du ta vägen? Det är faktorer som är mycket, mycket viktigare än push och pull.[00:10:43:01]

Christer Mattsson [00:10:43:01]
Så push och pull är egentligen bara en ytlig ögonblicksbild av mekanismer som verkar. Men det som verkligen är i omlopp under ytan, det är vad du har för tillgång till socialt kapital, ekonomiskt kapital, utbildnings kapital, kulturellt kapital som kan ta dig till den positionen som du vill.[00:11:10:20]

Ylfva Wistrand [00:11:10:22]
Jag undrar lite grann hur forskningsfältet ser ut rent generellt kring radikalisering och extremism. Å det kommer sig helt enkelt av att du har uttryckt att din forskning skiljer sig en aning från annan i de att du ganska tydligt lyfter ideologins betydelse.[00:11:29:14]

Christer Mattsson [00:11:29:16]
Ja, det stämmer. Mycket av den forskning som finns om radikalisering och vägar in i terrorism bygger på mycket, mycket tunna empiriska underlag. Och det beror ju på att det naturligtvis är väldigt, väldigt svårt att få access. Och även om du får access så är det ganska svårt å… få valida data. Det vill säga att om du intervjuar mig talar sanning.[00:11:57:06]

Christer Mattsson [00:11:57:07]
Det är sällan du som forskare har möjlighet att vara med mitt uppe i nära radkalisering pågår. Merparten av den empiriska forskning som finns består av intervjuer av människor som har hoppat av och deradikaliserats. Och när du har hoppat av och av radikaliserats så kommer du lägga hela din historia till rätta. När du tänker tillbaka retrospektivt. Och det är ingenting som är speciellt för den här gruppen utan så funkar vi allihop.[00:12:32:05]

Christer Mattsson [00:12:32:05]
Alla ni som lyssnar… på den här podden. Om jag skulle intervjua er om era liv och ni skulle berätta varför ni har kommit dit ni har kommit, så skulle ni uppleva att ni talar sanning med mig. När jag frågar er. Men jag vet att det bara är post faktum konstruktioner. När ni gjorde era val så gjorde ni dem ofta mot bättre vetande och i varje ögonblick ni valde det ena så övervägde ni alltid motsatsen.[00:13:01:24]

Christer Mattsson [00:13:02:01]
Det är ganska få val i livet ifrån hur banalt de än kan låta, men så faktiskt ifrån att ni fundera på om ni ska titta på Netflix eller ta en promenad så finns ett motsats alternativ till det ni gör. Ska ni skilja er? Eller ska ni skaffa ett barn till? Så motsatsförhållanden finns där och när jag som forskare frågar er långt senare så är alla motsats alternativen höjda i dunkel, bortglömda, förträngda, lagda till, till rätta.[00:13:40:11]

Christer Mattsson [00:13:40:13]
Och när man gör intervjuer retrospektivt med dem som har hoppat av och av radikaliserats så har de en tendens att underskatta betydelsen för vad ideologin betydde när man var mitt uppe i det. Ungefär på samma sätt som om jag skulle intervjua personer långt efter att man skilt sig och de skulle få berätta om, om kärlekens betydelse. Och naturligtvis så har vi alla minnen av en insomnade kärleks betydelse.[00:14:13:00]

Christer Mattsson [00:14:13:02]
Men vi kan inte riktigt komma åt den känslan var den var när vi var mitt uppe i det och när vi var sårade av den. Jag har ju då haft möjlighet att följa individer i realtid medan radikalisering har pågått medan de har funnits i de här miljöerna. Och jag har också utvecklat forskningsmetodik för att komma åt retrospektiva berättelser av livet hos dem som är av radikaliserade.[00:14:46:03]

Christer Mattsson [00:14:46:05]
Genom att låta dem sitta i grupper och tala om sitt förflutna för då blir det att man påminner varandra. De som kände varandra under sin aktiva tid, så att säga, när de påminde varandra om vad som var viktigt, då framträder ideologin som någonting mycket, mycket viktigare och mycket mer centralt. Och även om ideologin inte är den huvudsakliga drivkraften för alla, för några är den det.[00:15:15:21]

Christer Mattsson [00:15:15:23]
Men även om den inte är den huvudsakliga drivkraften för alla, kanske inte så för de flesta, så är den med och är väldigt meningsskapande. Ideologin ger en riktning och en mening, ett rättesnöre och ett sammanhang. Ideologin fyller också ut tid att vara aktiv i en rörelse innebär ju inte att man 24/7 sitter och läser Mine kampf eller gör extrema tolkningar av Koranen. Utan vardagen är vardagen den är fylld med mängder utav olika aktiviteter och i alla de här olika aktiviteterna i all denna vardaglighet så finns ideologin som ett ständigt bakgrunds raster för å i ditt huvud.[00:16:12:03]

Christer Mattsson [00:16:12:05]
Reflektera över vad det som pågår runt omkring dig för att det i ett ögonblick när du träffar en kamrat i rörelsen, bara utbyta några enkla ord om någonting som har pågått och som kan relateras till ideologin.[00:16:28:22]

Ylfva Wistrand [00:16:28:24]
Men skulle du då säga att de är på grund av ditt social psykologiska perspektiv som det här är din riktning i forskningen?[00:16:44:08]

Christer Mattsson [00:16:44:10]
Jag skulle säga att om man är med i Nordiska motståndsrörelsen så är det naturligtvis att, att gå ut och säga att du national socialist, det avvikande, att gå på demonstrationer med vit skjorta och grön slips som du snabbt stoppar in mellan andra och tredje knapphålet. Det är ganska avvikande, men vardagen är fylld med så mycket annat som är rutinmässigt i det vi gör som forskare.[00:17:11:19]

Christer Mattsson [00:17:11:22]
Det är ju inte att studera de avvikande. Journalisternas uppgift är att, att visa på nyheter det spektakulära. Min uppgift det är att visa på rutiner och strukturer och det som inte är avvikande, det som inte är spektakulärt. För att förstå hur människor skapar mening i sin tillvaro. Och jag har ju verkligen spenderat tid med människor i Nordiska motståndsrörelsen på deras möten i deras hem också haft de boendes hemma hos mig.[00:17:45:00]

Christer Mattsson [00:17:45:02]
Och då lär man känna varandra och mycket i deras liv blir ju avvikande genom att dem att de blir socialt stigmatiserade i andra sammanhang och de knyts väldigt nära varandra men de är inga rymd ödlor. De har rutiner de har, de har en vardag i sitt engagemang också naturligtvis ofta en väldigt påfrestande vardag. Men om man vill förhindra radikalisering, om man vill främja avhopp så ska man nog inte fokusera på det avvikande utan förstå det rutinmässiga.[00:18:29:14]

Ylfva Wistrand [00:18:29:16]
Och också då förstå vad ett socialt stigma också bidrar till ett fortsatt agerande inom en extrem rörelse. Exempelvis. Man har kanske inte så många andra alternativ.[00:18:43:22]

Christer Mattsson [00:18:43:24]
Nej, en radikalisering process är ju definitionsmässigt att elda broarna i båda ändar. Du blir ditt eget stigma och du blir ett stigma för dem som är nära dig. Det är väldigt svårt och att vara förälder och vara partner till någon som är med i en extremistisk rörelse. Om du inte själv också är med i rörelsen. Absoluta lejonparten av dem som jag intervjuar beskriver både oönskade och smärtsamma situationer när dem väljer att bli öppna eller oönskat avslöjas som att vara en del av rörelsen.[00:19:26:05]

Christer Mattsson [00:19:26:07]
Hur vänner, familj, släkt, kollegor vänder dem ryggen. Och det går ju att förstå att människor vänder dem ryggen, men man får ha ett uns av fantasi och förstå. Även vi kan tycka att de får skylla sig själva hur mycket vi bara vill. Men att vara i den situationen där många människor som har betytt mycket för dig tidigare inte vill ha med dig att göra. Du blir väldigt ensam och den primära faktorn som förhindrar avhopp är att det finns ingen bro att gå på för det har brunnit i båda ändar.[00:20:12:17]

Ylfva Wistrand [00:20:12:18]
Precis. Och det säger ju någonting om att man behöver ha någonting att komma till, inte bara att lämna någonting utan att komma till någonting. Och då tänker jag att det ställer krav på oss i samhället att också medvetet orka och kunna vara inkluderande.[00:20:36:01]

Christer Mattsson [00:20:36:03]
Ja, och i många av de yrkena som jobbar med det här, inte minst socialarbetare och poliser och så. Där är vi professionellt utbildade för att förmå och vara sådana att vi kan vara inkluderande och mottagande. Det är ganska vanligt att familjemedlemmar kontaktar mig, föräldrar eller partners syskon ibland som är jätteoroliga över någon som har gått ner i det där kaninhålet och som frågar dem vad ska jag göra och mitt råd till dem, det är att stå kvar.[00:21:26:12]

Christer Mattsson [00:21:26:13]
Just nu hjälper det nog inte att debattera om jorden är platt eller rund, men stå kvar, orka stå kvar. I den stunden som tvivlet kommer i rörelsen så måste det finnas åtminstone en liten spång att gå tillbaka på. Och när man har varit ute på irrfärder så är det ju jobbigt att komma tillbaka och säga, jag har varit på en irrfärd.[00:22:00:04]

Christer Mattsson [00:22:00:06]
De som har hoppat av och av radikaliserats. När jag frågar dem om tiden i rörelsen så brukar de nästan alla benämna den tiden som mina bortkastade år och det är jobbigt för en människa att ha bortkastade år. Det är ingen slump att vi har religiösa berättelser om den förlorade sonen som kommer tillbaka och då slaktar man oxen. Inte för att för fördela,[00:22:33:21]

Christer Mattsson [00:22:33:24]
sonen som stannar kvar utan för att visa att den förlorade är välkommen.[00:22:40:21]

Ylfva Wistrand [00:22:40:23]
Ja, det säger ju någonting också om att alla människor har ett behov av att bli sedda och ibland så kanske det till och med är så att även om jag blir sedd på ett negativt sätt så är det bättre att bli sedd på något sätt än inte alls.[00:22:58:21]

Christer Mattsson [00:22:58:23]
Ja, åh jag tror inne i rörelsen så blir man nog inte sedd på ett negativt sätt. Asså det, det förekommer väldigt mycket stigmatisering och pennalism i rörelsen också när man börjar skrapa på på ytan. Men det finns verklig gemenskap.[00:23:18:16]

Ylfva Wistrand [00:23:18:18]
Ja. [00:23:20:19]

Christer Matsson [00:23:20.19]
Det finns ofta ett väldigt starkt vi i de här rörelserna. I ett samhälle som är så präglat av jag, så längtar ju många människor efter ett sammanhang där de är ett vi.[00:23:40:00]

Christer Mattsson [00:23:40:02]
Jag tycker inte det är konstigt att vi lever i en tid där människor söker sig dels till tro och till gemenskaper och en del av de här gemenskaperna som man söker sig till är naturligtvis inga bra gemenskaper, extremist miljöer, sekteristiska miljöer. Och om vi vill förhindra radikalisering så behöver vi också reflektera över vad är det de här miljöerna erbjuder som saknas i samhället.[00:24:13:23]

Ylfva Wistrand [00:24:14:01]
Som man inte får annars? Du pratar ju ibland om flytande modernitet och flytande rädsla och att det på grund av det kanske inte är så konstigt då att exempelvis högerextremism uppstår som en sorts trygghet.[00:24:34:24]

Christer Mattsson [00:24:35:01]
Ja, precis den tid vi lever i brukar vi inom sociologin och mängder med andra… discipliner kalla för det senmoderna samhället och en del av oss kalla sen moderniteten för flytande modernitet. Egentligen betyder det att vi lever i en period där moderniteten har tagit slut. Moderniteten är ju den perioden ifrån upplysningen och industrialiseringen fram tills nyligen.[00:25:02:23]

Christer Mattsson [00:25:03:00]
Den är en i slutet och vi har gått in i en ny era och vad den kommer heta, det får någon i framtiden komma fram till i väntan på det så, så kallas den ibland för sen modernitet eller flytande modernitet och jag tycker det är flytande.modernitet de är bättre för att det säger någonting om tillståndet i moderniteten som den är.[00:25:25:23]

Christer Mattsson [00:25:26:00]
Vi har rört oss ifrån ett samhälle med ganska fasta positioner, fasta positioner för individer men också för organisationer och strukturer. Och går vi tillbaka till 50-talet så skulle vi säga att det var betydligt vanligare att man följde sina föräldrars spår på 50-talet än det är idag. Idag följer man inte ens en gång sitt eget spår. Det man utbildar sig till, det kan man vara hyggligt säker på att det inte…där man kommer sluta sin karriär.[00:25:57:07]

Christer Mattsson [00:25:57:09]
Teknik omvandlingen gör att jag många gånger om kommer behöva omskola mig, ändra inriktning, flytta, gör någonting annat med livet så som livet i sig flyter, organisationerna flyter, de demokratiska institutionerna flyter, produktionskedjor är flyter och det här är någonting som å ena sidan kan vara väldigt behagligt. Det kan vara väldigt möjliggörande för många är människor. Man kan få upptäcka sidor av sig själv, bosätta sig i och pröva yrken.[00:26:29:19]

Ylfva Wistrand [00:26:29:19]
Utvecklas.[00:26:30:16]

Christer Mattsson [00:26:30:16]
Utvecklas, absolut och för andra är det naturligtvis någonting skrämmande, någonting hotfullt. Om man och om man vill ha någonting som är lite mer fast och stabilt och tydligt och framför allt förutsägbart.[00:26:43:02]

Ylfva Wistrand [00:26:43:06]
Och inget är sig likt.[00:26:44:13]

Christer Mattsson [00:26:44:13]
Och ingenting är sig likt…det här blir en, en tid av otrygghet. Så det är inte så konstigt att vi som en respons på den flytande moderniteten får en ny konservatism och som efterfråga vi:et i den flytande moderniteten så står ju jaget i centrum. Vad jag ska göra med min utbildning, vad jag ska göra med min karriär och hur långt jag kan ta mig, vad jag, jag jag kan göra.[00:27:14:21]

Christer Mattsson [00:27:14:23]
Det finns naturligtvis en längtan efter vi och frågan är var finns detta vi?[00:27:21:22]

Ylfva Wistrand [00:27:21:24]
Jag har också läst mig till att du i gymnasiet så gick du teknisk linje och hade tänkt dig en framtid som ingenjör och via Chalmers. Men någonting hände där som gjorde att du valde inriktningen att söka till lärarprogrammet och då var det inte bara morfar som inspirerade det.[00:27:45:06]

Christer Mattsson [00:27:45:08]
Nej, då var det inte alls morfar. Jag kommer från en ganska traditionell arbetarklassbakgrund. Ingen i släkten hade tagit studentexamen, än mindre läst på högskola eller universitet… Väldigt tidigt, så fick jag höra de att jag ska läsa, du har läshuvud, du ska läsa på Chalmers, å jag visste egentligen inte ens då jag läste teknisk linje då så visste jag…[00:28:16:11]

Christer Mattsson [00:28:16:11]
Jag visste var Chalmers låg. Man åker spårvagn förbi där och så, men för mig var det en byggnad som man gick in i ena änden och så när man kom ut ur den andra så var man viktig [skrattar].[00:28:28:06]

Ylfva Wistrand [00:28:28:12]
Ingenjörs fabriken. [00:28:29:16]

Christer Mattsson [00:28:32:23]
Ja, ingenjörs fabrik men då när jag hade läst ett tag på teknisk linje och mina klasskompisar började prata om vad de skulle göra efter gymnasiet och då förstod jag att jag behöver nog veta något mer än att det finns en byggnad [Ylfva skrattar].[00:28:48:15]

Christer Mattsson [00:28:48:17]
Och jag var väldigt blyg så jag visste inte riktigt. Jag tyckte det var lite skämmigt att gå till studie och yrkesvägledaren och så där… när man är blyg så vill man inte känna sig liten och så. Man känner sig redan liten. Men vi hade en fantastisk matematik och fysiklärare som heter Olga Stankiewicz och som hade ett sätt som jag kände mig trygg med henne och hon var doktor i kärnfysik så det var den högst utbildade människa jag hade träffat dittills.[00:29:25:00]

Christer Mattsson [00:29:25:02]
Så jag frågade henne och på ett väldigt empatiskt och inkännande sätt så förklarade hon hur man söker och vilka blanketter man fyller i och vilka möjligheter som finns och så där. Olga var en människa som betydde mycket för mig. Jag kände mig trygg med henne. Men det här var i slutet på 80-talet och vi hade begynnelsen utav skinnskalle vågen och en väldigt tydlig högerextrem mobilisering i Sverige.[00:29:55:16]

Christer Mattsson [00:29:55:18]
Och flera utav mina klasskompisar, de va naturligtvis inte skinnskallar, men de var ändå inspirerade av de här idéerna, några utav dem. Och på en lektion med vår teknologi lärare närvarande så fick de för sig att vi kan inte ha Olga som lärare längre, för vi har en klass med bara pojkar och hon klarar inte av att hålla ordning på pojkar som kvinna utan vi behöver en manlig matematik och fysiklärare och hon kommer från Polen så hon.[00:30:26:02]

Christer Mattsson [00:30:26:04]
Hon bryter och hon pratar perfekt svenska men med en brytning naturligtvis. Det funkar inte. Och så var hon judinna också, så det kom något antisemitiskt i detta. Så de har skrivit ihop ett brev som skulle skrivas under utav alla och så skulle vi skicka det till rektorn och begära att få lära byte. Och teknologi läraren ingrep inte och jag vet att de flesta som satt där höll inte med om det här, men är man några drivande killar så.[00:30:57:20]

Christer Mattsson [00:30:57:22]
Och så gick det här brevet runt i klassen och jag råkade sitta så till på den lektionen att jag fick brevet sist utav alla och då hade alla skrivit på att de inte ville ha Olga och då blev jag försatt i en situation som var maximalt obekväm för mig och det. Jag kunde ju verkligen inte skriva under någonting sånt om, om Olga.[00:31:21:19]

Christer Mattsson [00:31:21:21]
Men egentligen så vågade jag inte heller gå emot detta. Men så det fick lov att tippa över till vad, vad som var anständigt. Så jag skrev inte under. Det blev ett himla kacklande. Det varade säkert bara i 10 minuter, men för mig var det en evighet av, med jättehög puls och rädsla och rädsla för vad som skulle hända sedan och så.[00:31:48:06]

Christer Mattsson [00:31:48:08]
Och det… jag gjorde en handling. Det var en faithfull moment [skrattar].[00:31:54:07]

Ylfva Wistrand [00:31:54:11]
Verkligen. [00:31:56:02]

Christer Mattsson [00:31:56:04]
Och som fick enorm betydelse. Därefter kom jag att engagera mig i antirasistiska frågor. Hade det inte varit för just det ögonblicket så, så hade jag förmodligen trillat in på Chalmers och blivit civilingenjör. Men då kom jag att engagera mig i en antirasistisk förening. Var med och startade faktiskt ihop med Olga en antirasistisk förening på skolan och så tänkte jag. Då vågade jag tänka utanför boxen.[00:32:22:07]

Christer Mattsson [00:32:22:07]
Vad vill jag göra? Jag vill bli lärare.[00:32:25:15]

Ylfva Wistrand [00:32:25:17]
Och utifrån din roll som både pedagog och forskare, hur ser du på kommunernas förebyggande arbete mot radikalisering och extremism eller rasism? Vilka framgångsfaktorer ser du eller vilka förbättringsområden ser du?[00:32:41:21]

Christer Mattsson [00:32:41:23]
Vi hade en väldigt kaotisk period för låt säga sex, sju år sedan när de vältrade över ett statligt ansvar på kommunal verksamhet. Ifrån ingenstans så dök det upp krav att kommuner ska ha handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Å jag gjorde faktiskt ihop med en kollega en studie av de här planen och vilka som står i de kommunala handlingsplanerna. Å…till stor del så var det ju att man copy paste det där nationella handlingsplanen och det säger man övertog statliga logiker och ett statligt säkerhets ansvar på kommunal nivå, vilket i flera fall kom att stå i strid med grundlagen.[00:33:37:15]

Christer Mattsson [00:33:37:17]
En kommunal verksamhet är till en väldigt stor del en välfärdsverksamhet som är till för invånarnas väl och ve. Förebyggande arbete sätter alltid individens välgång i första rummet. Förebyggande arbete syftar naturligtvis att förhindra kriminalitet och extremism i samhället, men den kommunala logiken är att göra detta utifrån att den som tjänar mest på det är den som riskerar att bli kriminell eller, eller extremist.[00:34:14:12]

Christer Mattsson [00:34:14:14]
Och den logiken måste vi behålla inom socialt omsorgs givande och utbildningsmässigt utvecklande yrken. Individer som är i skolan eller socialtjänsten eller fritidsverksamheten måste veta att vi som arbetar där arbetar alltid för den enskildes bästa.[00:34:36:00]

Ylfva Wistrand [00:34:36:02]
Till sist Christer, då vill jag vara lite nyfiken och fråga om det är så att du kanske har någon ny bok på gång? faktiskt.[00:34:45:24]

Christer Mattsson [00:34:44:22]
Faktiskt… Vi har haft ett forskningsprojekt under tre år där vi studerat reproduktion av högerextremism och rasism på den svenska landsbygden. Vissa platser har ju haft en generations överlämning utav extremism och som jag nämnde tidigare. Thomas Johansson, Jesper Andreasson och jag kommer med en bok nu i februari som heter: En resa till hjärtlandet. Och som är en undersökning av de här platserna där denna reproduktion äger rum och framför allt med fokus på Vad är skolans roll på de här platserna?[00:35:24:03]

Christer Mattsson [00:35:24:03]
Hur försöker skolan motverka detta och ibland hur bidrar oavsiktligt skolan till reproduktionen.[00:35:33:19]

Ylfva Wistrand [00:35:33:21
Och då vet jag att det är i alla fall en bok som jag och vi här på Resurscentrum kommer att läsa. Christer, ett stort tack för att du ville gästa oss här i Resurscentrum Kunskaps podd! Tack! Och också ett varmt tack till dig som lyssnar. Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE.[00:36:13:02]

Ylfva Wistrand [00:36:13:04]
Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett, den är producerad av Marcus Ernehed.[00:36:26:03]

Ylfva Wistrand [00:36:26:05]
Stort tack att du har lyssnat! [00:36:28:08]

Intervju med Elisabeth Lindholm, lokal samordnare mot VBE i Strömsunds kommun.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projektet STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet lägger vi fokus på lokalt samordnings arbete mot radikalisering och VBE. Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en tydligare inblick i hur en lokal samordnarens uppdrag kan se ut och varför.[00:01:38:15]

Ylfva Wistrand [00:01:38:15]
Upprättade samverkans strukturer är avgörande för att arbetet det ska bli långsiktigt hållbart. I dag samtalar jag med Elisabeth Lindholm, kommunens lokala samordnare mot VBE. Elisabeth har en bakgrund bland annat som tolk och översättare och sedan början av 2020 är hon också chef för Resurscentrum i kommunen. 2016 rekommenderade Nationella samordnaren för demokrati mot VBE landets samtliga kommuner att utse en lokal samordnare mot våldsbejakande extremism.[00:02:16:24]

Ylfva Wistrand [00:02:17:00]
Senare samma år uppdrogs Elisabeth rollen i Strömsunds kommun. Hej Elisabeth! Varmt välkommen![00:02:25:22]

Elisabeth Lindholm [00:02:25:24]
Hej! Tack så mycket![00:02:27:11]

Ylfva Wistrand [00:02:27:13]
Hur är det med dig idag?[00:02:29:11]

Elisabeth Lindholm [00:02:29:13]
Jag är lite trött men annars så är det, lite kaffe ska nog råda bot på det här tror jag.[00:02:33:17]

Ylfva Wistrand [00:02:33:19]
Strålande! Du, jag vet ju att du ganska nyligen nådde en milstolpe av inte mindre än 25 år som anställd i kommunen.[00:02:42:23]

Elisabeth Lindholm [00:02:42:24]
Ja, visst är det galet.[00:02:44:01]

Ylfva Wistrand [00:02:44:04]
Helt sanslöst. Trodde du att det skulle bli så när du började för 25 år sedan?[00:02:48:24]

Elisabeth Lindholm [00:02:49:05]
Absolut inte. Jag började jobba som högstadielärare då på Vattudals skolan här i Strömsund där jag var i några år. Nej inte en tanke att det skulle bli så här länge, men med kraft och spänst i kommunens tjänst brukar jag säga.[00:03:06:14]

Ylfva Wistrand [00:03:06:16]
Ja och det har ju färgat av sig på samtliga på Resurscentrum tror jag. Men när du börjar din anställning i kommunen, då var du initialt högstadielärare och sen fortsatte du som vadå? [00:03:20:07]

Elisabeth Lindholm [00:03:20:09]
Jag började jobba som EU samordnare och det gjorde jag i några år. Och sen så fortsatte jag med det parallellt som jag också blev projektledare. [00:03:35:15]

Ylfva Wistrand [00:03:35:17]
Och det jobbade du med ganska länge och då blir min direkta fråga. När började arbetet med att starta upp Resurscentrum? För där var ju du en viktig del.[00:03:48:20]

Elisabeth Lindholm [00:03:48:22]
2012 skulle jag vilja säga. Så inleddes det. Vi började med ett resurs ett resursteam helt enkelt ett tvärprofessionellt team av socionomer, pedagog med flera så att vi hade team som jobbade ungefär det sätt som vi i Resurscentrum gör i dag. Vi har ju team i dag också som… fortsätter att jobba i ungefär samma anda och på samma vis med samma arbetssätt ungefär.[00:04:19:07]

Elisabeth Lindholm [00:04:19:12]
Finnas som ett stöd för andra verksamheter och då fokus integrationsfrågor.[00:04:24:10]

Ylfva Wistrand [00:04:24:12]
Så Resurscentrum fungerade i stort likadant då som nu och skillnaden är kanske främst att vi i dag har flera arbetsområden än vad ni startade upp med.[00:04:39:12]

Elisabeth Lindholm [00:04:39:14]
Initialt så var det frågan om integrationsfrågor, alltså integration… migration, återvändande och olika aspekter av det. Och vi hade också ett väldigt starkt barn fokus.[00:04:57:04]

Elisabeth Lindholm [00:04:57:06]
Men men, vi drev också vi drev också utvecklingsprojekt med främst fokus på integration, migration, återvändande. Sen har det i dag då utvecklats till att vara en resurs inom flera områden där vi naturligtvis så i botten, så har vi ju då frågor kring återigen integration, migration och återvändande. Men vi jobbar också med olika typer av arbetsmarknadsfrågor och det är då stöd till ungdomar.[00:05:26:16]

Elisabeth Lindholm [00:05:26:22]
Främst eftersom att det kommunala aktivitets ansvaret ligger, för ungdomar ligger under Resurscentrum och det gör även unga som varken arbetar eller studerar UVAS. Så att vi driver också utvecklingsprojekt då med fokus på ungdomar och arbetsmarknad. Det tredje benet som vi arbetar med det handlar ju om preventionsarbete, alltså förebyggande arbete och då exempelvis så handlar det om att utbilda och informera men också rent praktiskt konkret stötta individer när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck.[00:06:05:11]

Ylfva Wistrand [00:06:05:13]
Det tycker jag är finemangs med Resurscentrum att vi kan arbeta både på strategisk såväl som operativ nivå.[00:06:13:23]

Elisabeth Lindholm [00:06:14:00]
Det är väldigt, det är ju väldigt högt och lågt. Det är helt fantastiskt. Vi har möten på regeringskansliet samma vecka som vi, vi möter barn och ungdomar i enskilda samtal. Alltså vi har en fantastisk möjlighet att kunna kombinera teori och praktik och forskning och praktiskt arbete och det tycker jag är en, fantastisk möjlighet att få jobba på Resurscentrum. [00:06:52:06]

Ylfva Wistrand [00:06:52:08]
Nu har vi pratat mycket om vår egen verksamhet, Resurscentrum och så, och det för oss väldigt naturligt till frågan om uppdraget som lokal samordnare. Det lades ju på dig. Hur gick den diskussion Men hur kom det sig?[00:07:11:17]

Elisabeth Lindholm [00:07:11:19]
Jag deltog inte i någon föregående diskussion kring det utan frågan kom från dåvarande kommunchef om jag kunde tänka mig att ta mig an det uppdraget helt enkelt. Och jag hade ju då jobbat och varit ansvarig för integrationsfrågor som rörde barn och ungdomar. Det var ju var jag vad mitt fokus hade varit under under ganska många år då och vi, jag hade ju jobbat också i flykting mottagningen för det ingick liksom i våra enheten. [00:07:41:13]

Elisabeth Lindholm [00:07:41:13]
Där vi jobbade då utvecklingsavdelningen.[00:07:43:21]

Ylfva Wistrand [00:07:43:23]
Jag blir väldigt nyfiken. Vad var det som gjorde att du tackade ja för arbete med integration och migration leder ju inte direkt till området radikalisering och våldsbejakande extremism?[00:07:56:06]

Elisabeth Lindholm [00:07:56:07]
Absolut inte. Det gör det inte. Men då är det ju så här då. Jag har ju precis innan sagt här med kraft och spänst i kommunens tjänst så får man en fråga från kommunchefen så säger man ju inte. Nej, det tänker jag inte göra utan det handlar ju om okej, det här, det här är intressant utan istället så börjar jag tänka på hur ska det här utformas, vad innebär det här?[00:08:20:07]

Elisabeth Lindholm [00:08:20:07]
Och så vidare. Men jag tvekade ju inte att säga ja.[00:08:23:00]

Ylfva Wistrand [00:08:23:02]
Behöver vi en lokal samordnare i vår kommun?[00:08:25:24]

Elisabeth Lindholm [00:08:26:01]
Det behöver vi absolut ha, det behöver ju inte… vara jag per se, utan det handlar ju om att vi vi behöver en samordning. Det finns ett stort behov av det för att vi ska kunna ha en styrfart och för att det ska finnas liksom struktur för arbetet och att att samverkan i de här frågorna ligger ska ligga högt på agendan.[00:08:51:01]

Ylfva Wistrand [00:08:51:03]
Och vad är i huvudsak du ska samordna? Vi pratar ju väldigt mycket om samordning och så, men för en oinsatt då hur skulle du beskriva vad samordning arbetet går ut på?[00:09:02:09]

Elisabeth Lindholm [00:09:02:11]
Det går ut på att vara spindeln i nätet, att vara den som man kan kontakta när det gäller frågor som rör radikalisering och våldsbejakande extremism. Men det handlar också om att samordna de olika verksamheter och myndigheter som faktiskt berörs av frågor som rör radikalisering, våldsbejakande extremism helt enkelt. Och det förebyggande arbetet som vi alla behöver göra dra vårt strå till stacken.[00:09:39:11]

Ylfva Wistrand [00:09:39:13]
När vi nu pratar om samverkan så tycker jag att det underförstått handlar om något slags samsyn och samförstånd i vad som ska göras, vad som behöver göras. Och då har ju du varit med och startat den lokala samverkansgruppen mot våldsbejakande extremism.[00:09:58:03]

Elisabeth Lindholm [00:09:58:03]
Sedan 2017 så har samverkansgruppen haft ungefär samma struktur som den har i dag. Det var då som jag och kommunpolis Johnny Johnson pratade ihop oss för att se på vilket sätt vi, vi trodde att vi lokalt skulle kunna hitta. Liksom de bästa samverkans möjligheterna helt enkelt för de här frågorna.[00:10:23:08]

Ylfva Wistrand [00:10:23:13]
Ja, och då undrar jag genast vilka funktioner ingår i den lokala samverkansgruppen där?[00:10:30:03]

Elisabeth Lindholm [00:10:30:08]
Det har varierat lite över tid, men vi har representanter från polis, från bostadsbolaget, vi har från socialtjänsten, från de olika skolorna i kommunen och vi har också säkerhet samordnade mera. Och sen då så finns ju jag där då från från Resurscentrum.[00:10:49:18]

Ylfva Wistrand [00:10:49:20]
I samverkansgruppen så har ni också som uppdrag att jobba med vår lokala lägesbild och hålla den uppdaterad. Vad innebär det i arbetet?[00:11:01:18]

Elisabeth Lindholm [00:11:01:20]
Det innebär att vi vid varje träff vi har. Vi träffas regelbundet så jobbar vi med lägesbilden. Vi ser över hur det ser ut inom olika områden, inom olika frågor och sedan så försöker vi helt enkelt att ha koll på läget. Det här sammanställs också i en en årlig lägesbild som vi sedan presenterar i början av varje år.[00:11:23:17]

Ylfva Wistrand [00:11:23:19]
Vem presenteras den för?[00:11:25:20]

Elisabeth Lindholm [00:11:25:22]
Den presenteras för kommunfullmäktige, kommunstyrelse och sedan så tar ju naturligtvis och tar ju bland annat media och lyfter den då och ställer ytterligare frågor till oss och så här. Men jag tänker att den här lokala lägesbilden, den är ju otroligt viktig för att vi ska kunna veta vad vi ska fokusera på. Det handlar också om att öka medvetenheten kring de här frågorna.[00:11:53:03]

Elisabeth Lindholm [00:11:53:05]
För det är ju faktiskt så att det här de här frågorna om vi pratar radikalisering, HVB och förebyggande arbete. Det är ju egentligen någonting som finns i som det finns behov av precis överallt. Det övertygad om.[00:12:09:11]

Ylfva Wistrand [00:12:09:13]
Så man kan säga att både du och samverkansgruppen mot våldsbejakande extremism jobbar utifrån ett trygghetsskapande perspektiv, ett förebyggande perspektiv. Och på något sätt så upplever jag det du säger att det också är någonting som ingår i allt förebyggande arbete, allt brottsförebyggande arbete också.[00:12:32:08]

Elisabeth Lindholm [00:12:32:10]
Ja, men det gör det ju, för det här är ju om vi, om vi nu ska liksom fokusera på just våldsbejakande extremism eller radikalisering. Det är ju bara en grej som man kan hamna i, eller hur? Men om du har en massa massa riskfaktorer runtomkring.[00:12:48:13]

Ylfva Wistrand [00:12:48:15]
Andra typer av kriminalitet.[00:12:50:05]

Elisabeth Lindholm [00:12:50:10]
Absolut kriminalitet, socioekonomiska och de alla de olika socioekonomiska faktorerna. [00:12:56:11]

Ylfva Wistrand [00:12:56:21]
Missbruk. [00:12:57:15]
Elisabeth Lindholm [00:12:57:17]
missbruk det kan utsatthet.[00:12:59:09]

Ylfva Wistrand [00:12:59:10]
Ja, utsatthet generellt.[00:13:00:22]

Elisabeth Lindholm [00:13:01:00]
Generellt. Men det finns ju tyvärr otroligt, otroligt många farliga vägar som du kan ta, inte minst som ungdom. Och ibland så tror jag ju att det är slumpen som avgör vilken väg du tar. Det här är också en del av vad du kan hamna i och det behöver vi liksom. De glasögonen måste man också ha på sig när man jobbar förebyggande, när man möter människor i sin vardag.[00:13:32:09]

Elisabeth Lindholm [00:13:32:11]
Ja, du kanske blir liksom kriminell eller säljer droger. Eller det kan vara psykisk ohälsa eller i kombination med psykisk ohälsa med en massa andra grejer. Men det kan också bli att du som kanske redan är utsatt har en massa risker runt omkring dig. Du kanske blir uppfångade av någon som faktiskt är expert på att just kunna sätta ögonen och se dem utsatta personerna.[00:14:02:24]

Ylfva Wistrand [00:14:02:24]
Ge en kontext.[00:14:04:01]

Elisabeth Lindholm [00:14:04:01]
Ge en kontext, en tillhörighet, en trygghet. Du får vara med i gänget, du ger svar på svåra frågor liksom.[00:14:14:14]

Ylfva Wistrand [00:14:14:16]
Enkla svar.[00:14:15:23]

Elisabeth Lindholm [00:14:15:23]
Enkla svar på svåra frågor så att du kanske liksom känner att du hittar en struktur i din vardag eller du får vara med i gänget. Eller eller du kanske får en tillhörighet som du inte har känt förut.[00:14:27:10]

Ylfva Wistrand [00:14:27:12]
Och det är precis samma sak som i vilken kriminell situation eller vilken riskfylld situation som helst, tänker jag.[00:14:38:09]

Elisabeth Lindholm [00:14:36:08]
Absolut.[00:14:38:09]

Elisabeth Lindholm [00:14:38:10]
Och det är ju det jag säger, att det är det vi försöker medvetandegöra och sprida information om är att det här, det här området radikalisering, våldsbejakande extremism, det är någonting man också kan hamna i. Och att man måste också lära sig kanske att tyda signalerna för det. Inte blunda för det, utan lära sig kanske tyda signaler, prata med varandra, samverka, uppmärksamma.[00:15:09:13]

Elisabeth Lindholm [00:15:09:15]
Och det är super superviktigt att vi inte glömmer bort det här området också.[00:15:17:21]

Ylfva Wistrand [00:15:17:23]
Men om du skulle få tänka fritt, vad ser du att den största farozonen för radikalisering ligger exempelvis för unga? Är det nätet som är grejen.[00:15:37:01]

Elisabeth Lindholm [00:15:37:03]
Nej den del av det, det kan va. Det är så otroligt individuellt, tror jag naturligtvis så har vi titta på om det är nätet. Visst, det är… det är ju olika typer av processer tänker jag. Hur du hittar en tillhörighet, hur du liksom hittar ett forum, någon som lyssnar på dig eller någon som delar eventuellt dina åsikter.[00:16:05:01]

Elisabeth Lindholm [00:16:05:01]
Men man snäppar upp det och skruvar till det så det liksom blir extremt. Men men, jag tror att det också, det är så många olika sätt som man kan radikaliseras på. Du kan göra det i din familj, det kan vara kompisar, det kan vara de som groomar dig och plockar upp dig på olika sätt och nätet är. Det är ju en grej för att i dag så är det ju så att du kan ha dina närmaste polare.[00:16:33:09]

Elisabeth Lindholm [00:16:33:09]
Tror du, tycker du i en helt annan del av världen som som hjälper till liksom och styr dina tankar och idéer och får med dig liksom in på ett spår eller en bana som du kanske inte skulle hamnat på. Men, jag tror att det kan se väldigt olika ut. Men det är klart att nätet är en viktig del och det är också det absolut svåraste för oss att uppmärksamma och se i förtid.[00:17:03:13]

Elisabeth Lindholm [00:17:03:15]
Hur kan vi gå in och och liksom granska säkrar upp det för våra barn och ungdomar och vuxna för den delen också. Vad man sitter och gör på kammarn eller i sitt rum, på nätet eller i sin mobiltelefon, liksom här handlar det om Här kan vi snacka förebyggande arbete.[00:17:28:06]

Ylfva Wistrand [00:17:28:07]
Ja, verkligen.[00:17:29:13]

Elisabeth Lindholm [00:17:29:13]
För att vi måste liksom prata. Verkligen. Inte minst med barn och ungdomar, om de här frågorna och se till att de inte har alla de här riskfaktorerna bakom sig. De hittar en trygghet och en tillhörighet någon annanstans än att man behöver dra sig till det extrema. Vi pratar i samverkansgruppen en hel del om om social oro, till exempel.[00:17:55:17]

Ylfva Wistrand [00:17:55:19]
Vad är social oro?[00:17:57:02]

Elisabeth Lindholm [00:17:57:04]
Jag tänker att man i samhället känner en oro, en otrygghet och den behöver inte vara faktisk. Den kan vara upplevd.[00:18:07:16]

Ylfva Wistrand [00:18:07:19]
Alltså mer en känsla av otrygghet.[00:18:09:22]

Elisabeth Lindholm [00:18:09:24]
En känsla av otrygghet, fastän det kanske faktiskt sett inte är otryggt. Men i media skrivs det man ser på nyheterna, man påverkas ju otroligt mycket av det som händer ute i världen och inte minst ute i landet på andra ställen, även om det är liksom inte upp… Oron kan vara upplevd, men den inte faktiskt. Det händer inte här och nu.[00:18:38:10]

Elisabeth Lindholm [00:18:38:12]
Det kanske egentligen inte påverkar oss rent konkret, men i samhället upplever man en oro för det här som eventuellt skulle kunna hända, men som inte gör det [00:18:50:21]
Ylfva Wistrand [00:18:51:00]
Nej.[00:18:51:14]

Elisabeth Lindholm [00:18:51:16]
Inte har gjort det. Det har hänt någon annanstans. [00:18:54:09]

Ylfva Wistrand [00:18:54:09]
Precis.[00:18:55:14]

Elisabeth Lindholm [00:18:55:16]
Och det här är något vi pratar supermycket om i samverkansgruppen och har gjort det under åren och det är också något som vi behöver jobba med. Vi behöver förebygga social oro genom att vara transparanta och öppna och berätta vad som händer eller hur det eventuellt påverkar, vilka insatser har vi redan. Vad gör vi för att motverka. Hur ser läget ut i vår kommun. [00:19:21:03]

Elisabeth Lindholm [00:19:21:05]
Och försöka verkligen visa på vad man gör och vad man ska göra, vad man planerar eller eller så. [00:19:30:11]


Ylfva Wistrand [00:19:31:16]
Generellt så upplever i alla fall jag, när vi pratar om eller när vi hör om radikaliserade personer så tycker jag det verka som att det är främst pojkar och män som radikaliseras. Jag tänker på Anders Breivik. Jag tänker på Rakhmat Akilov. Jag tänker på Anton Lundin Pettersson som utförde skolattacken i Trollhättan 2015. Är det så att det är främst pojkar och män som radikaliseras?[00:20:07:17]

Elisabeth Lindholm [00:20:07:19]
Det vet inte jag. Jag kan inte säga att jag vet det. Jag har en egen tanke kring det här.[00:20:13:16]

Ylfva Wistrand [00:20:13:20]
Den vill jag höra så klart.[00:20:15:03]


Elisabeth Lindholm [00:20:15:08]
Jag tror ju att flickor och kvinnor, de har en roll i det här. De finns med och de kan också bli radikaliserade och extrema. Men de tar sig kanske ett annat uttryck.[00:20:28:17]

Ylfva Wistrand [00:20:28:19]
Hur menar du? [00:20:29:12]

Elisabeth Lindholm [00:20:29:17] Nej, men jag tänker att man kan vara pådrivande. Man kan finnas med, vara en hangaround eller man… man har tankarna och idéerna. Men som sagt, det tar sig andra uttryck. Man kanske inte den som lyfter pistolen.[00:20:43:21]

Ylfva Wistrand [00:20:44:01]
Man har andra uppgifter.[00:20:45:01]

Elisabeth Lindholm [00:20:45:02]
Man har andra uppgifter. Liksom i den här kontexten. Och jag tror också att det är viktigt att inte bara se kvinnor som offer i de här miljöerna. Naturligtvis finns det offer bland kvinnor, men det finns också män och pojkar som är offer i de här miljöerna. Egentligen kan vi väl säga att alla är offer på något sätt, men…[00:21:14:04]

Elisabeth Lindholm [00:21:14:06]
Det finns även kvinnor som gör aktiva val i det här. Men de kanske inte syns uppmärksammas.[00:21:21:06]

Ylfva Wistrand [00:21:21:08]
Man kan fylla olika funktioner i en extrem kontext, oaktat om du är man eller kvinna. Och det tänker jag de bör ju vara giltigt för samtliga extrema miljöer.[00:21:33:02]

Elisabeth Lindholm [00:21:33:03]
Ja, men naturligtvis så är det ju. Det tar sig olika uttryck, bara.[00:21:37:10]

Ylfva Wistrand [00:21:37:16]
De tre olika kontexten eller miljöerna som vi pratar om. Det är ju den vänsterextrema, den högerextrema och den islamistiska kontexten eller miljön. De ligger väldigt långt ifrån varandra, men de förenas också i ett område. [00:21:53:18]

Elisabeth Lindholm [00:21:53:20]
Ja, det ser vi väldigt tydligt idag att att inte minst särskilt skulle jag vilja säga den högerextrema miljön och den islamistiska miljön. De enas ju genom antisemitism. Det ser vi oerhört tydligt idag. [00:22:17:07]

Ylfva Wistrand [00:22:17:09]
Men Elisabeth, om vi går tillbaka till hur då det var när du tackade ja till uppdraget som lokal samordnare mot VBE 2006. Har du någon gång ångrat ditt beslut?[00:22:30:21]

Elisabeth Lindholm [00:22:30:23]
Man ska aldrig ångra något man har gjort. Man kan bara ångra saker man inte gjort. Så tänker jag. Men spontant så tänker jag också att jag önskar att frågan hade kommit mycket, mycket tidigare.[00:22:45:21]

Ylfva Wistrand [00:22:45:23]
Vad är det som gör att du tänker så? [00:22:48:19]

Elisabeth Lindholm [00:22:48:21]
Därför att här i kommunen så upplevde vi saker, såg saker, hörde saker utan att veta vad det var. Vi hade inte ord på det.[00:23:01:16]

Ylfva Wistrand [00:23:01:20]
Före 2016?[00:23:03:04]

Elisabeth Lindholm [00:23:03:04]
Före 2016. Och det vi såg, hörde och upplevde var ju uttryck för såväl högerextrem miljö som en en religiöst motiverad extremistisk miljö. Så av den anledningen så tänkte jag… jag skulle hemskt gärna vilja backa bandet någonstans och ha den kunskap som jag har idag och fått haft ändå liksom och kunna kunna hantera olika saker på ett bättre sätt och också stöttat upp både kollegor, olika verksamheter i kommunen med den kunskapen.[00:23:43:00]

Elisabeth Lindholm [00:23:43:00]
För den hade vi verkligen behövt. Men vi fann den ingenstans. Det fanns liksom inte på agendan att man i Norrlands inland skulle ha en problematik som vi hade.[00:23:54:04]

Ylfva Wistrand [00:23:54:06]
Och det kanske var egentligen en ganska ny formulerad fråga över landet alltså nationellt.[00:23:59:19]

Elisabeth Lindholm [00:23:59:22]
Ja, och sen så blev det ju det klart att vi har ju också just ordet våldsbejakande extremism, men det blev väl liksom formulerat på nåt vis under senare år. Och det är ju också ett uttryck som är väldigt specifikt svenskt, som har en speciell innebörd att det räcker. Det behöver inte liksom utföra våldet själv. Det räcker att du bejakar våldet i Sverige medans på engelska så heter liksom violent extremism och det kanske är så att vi skulle ha kanske behövt formulera det ändå.[00:24:36:23]

Elisabeth Lindholm [00:24:36:23]
Även om det inte fanns våldsbejakande extremism så kunde man ju ändå ha formulerat eller. På något annat sätt då, vad vi såg och hörde och upplevde.[00:24:49:21]

Ylfva Wistrand [00:24:49:23]
Stort tack till dig Elisabeth för att du ville gästa vår podd här på Resurscentrum.[00:24:55:22]

Elisabeth Lindholm [00:24:55:24]
Tack själv![00:24:57:00]

Ylfva Wistrand [00:24:57:02]
Vi ska också rikta ett stort tack till dig som lyssnar. Vi hörs nästa gång! Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism CVE. Om du vill kontakta oss skriv till rc@strömsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett.[00:25:29:05]

Ylfva Wistrand [00:25:29:07]
Den är producerad av Markus Ernehed.[00:25:32:21]

Ylfva Wistrand [00:25:32:23]
Stort tack att du har lyssnat![00:26:05:03]

 

Intervju med Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projekt STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand[00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och är din guide och programledare. I det här avsnittet ska vi fokusera på polisens sätt att arbeta strategiskt förebyggande mot radikalisering och VBE. Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en bättre inblick i vad det innebär och hur omvärlds händelser påverkar myndigheten.[00:01:36:22]

Ylfva Wistrand [00:01:36:24]
Och lite mer om hur en kommunpolis funktion och arbetsvardag kan te sig. Idag har jag och Mariana Handler, kommunpolis för Krokom, Åre och Strömsund, med i studion. Mariana gjorde sin utbildningstid vid Polishögskolan i Umeå, men jag vet att hon lika gärna kunnat satsa fullt ut på längdskidåkning. Hej Mariana, Varmt välkommen![00:01:59:19]

Mariana Handler [00:02:00:00]
Tack så mycket![00:02:00:19]

Ylfva Wistrand [00:02:00:21]
Hur ser det ut med längdskidåkningen i dag? Är det någonting som du fortfarande brinner för?[00:02:05:23]

Mariana Handler [00:02:06:00]
Absolut. Jag älskar att åka skidor. Det är den bästa träningsformen enligt mig.[00:02:11:01]

Ylfva Wistrand [00:02:11:03]
Hur kom det sig att du börja med det?[00:02:12:18]

Mariana Handler [00:02:12:20]
Jag föddes nog in i det. Skulle jag nog säga. Jag har fem år äldre syskon som åkte skidor tidigt så då hängde jag bara på. Särskilt som det var inget val utan det blev bara per automatik helt enkelt.[00:02:23:10]

Ylfva Wistrand [00:02:23:12]
Men du var på elitnivå med din skidåkning?[00:02:27:13]

Mariana Handler [00:02:27:15]
Ja, jag tillhörde A-laget i några år.[00:02:31:10]

Ylfva Wistrand [00:02:31:12]
Det är ju fantastiskt men jag blir hemskt nyfiken så klart. Hur kommer det sig då att du gick från längdskidåkning till polisyrket?[00:02:39:07]

Mariana Handler [00:02:39:09]
Men polisyrket fick jag väl upp tanken på när jag var aktiv skidåkare.[00:02:45:10]

Ylfva Wistrand [00:02:45:12]
Va! Hur gick det till?[00:02:46:13]

Mariana Handler [00:02:46:15]
Det var en vän som sökte polisutbildningen och började prata om polisyrket och liknande. Då var det där tanken väcktes, tror jag. Men då hörde jag fortfarande på och åkte skidor på elitnivå och när jag börja fundera på vad jag skulle bli i stället för bli bäst i världen för det lyckades jag inte med, så ville jag ha ett jobb som innebar att jag inte visste exakt vad jag ska göra.[00:03:04:24]

Mariana Handler [00:03:06:09]
När jag gick på, gick upp på morgon, gick till arbetsplatsen och då var ju polis ett sådant yrke som lät lockande.[00:03:12:11]

Ylfva Wistrand [00:03:12:13]
Men hur kommer det sig att du började fundera på polisyrket och intresserar dig för det. Var det på grund av andra? vänner eller?[00:03:21:20]

Mariana Handler [00:03:21:22]
Ja, det var faktiskt en vän som sökte polisutbildningen den tiden. Jag var fortfarande aktiv inom skidåkningen då och hon sökte och pratade om polisyrket och där tror jag att det liksom såddes ett frö. Men det blev inte aktuellt förens jag la skidorna på hyllan och börja fundera på vad jag skulle ha för yrke.[00:03:38:00]

Ylfva Wistrand [00:03:38:02]
Hur lång tid tog det för dig från att tanken kom till dess att du faktiskt tog tag i det?[00:03:44:10]

Mariana Handler [00:03:44:12]
Nej, men när jag kände att jag var färdig med skidåkningen så tänkte man ju direkt på framtiden och då var polisyrket ett alternativ och det kändes rätt på en gång, skulle jag säga.[00:03:55:17]

Ylfva Wistrand [00:03:55:19]
Och nu. Hur länge har du jobbat som polis?[00:03:59:11]

Mariana Handler [00:03:59:13]
Jag blev klar 2009.[00:04:01:09]

Ylfva Wistrand [00:04:01:11]
Och nu är du kommunpolis och har varit sedan en tid tillbaka. Vad gör en sådan?[00:04:07:19]

Mariana Handler [00:04:07:21]
En kommunpolis är strategiskt ansvarig för det brottsförebyggande arbetet internt tillsammans med andra kollegor så klart, men framför allt externt tillsammans med till exempel kommuner, föreningsliv, näringsliv. Vi är många som kan förebygga.[00:04:24:24]

Ylfva Wistrand [00:04:24:24]
Strategiskt förebyggande det är väldigt populärt som man kan höra i media lite då och då. Men vad innebär det här strategiskt förebyggande?[00:04:32:23]

Mariana Handler [00:04:33:00]
Ja, men det handlar mycket om att träffa politiker och tjänstemän inom kommunen tillsammans med kommunen, skapa lägesbilder och skapa förutsättningar för de operativa att jobba brottsförebyggande.[00:04:49:02]

Ylfva Wistrand [00:04:49:02]
Vad skulle du säga? Den största skillnaden är mellan att vara kommunpolis och den funktion du hade tidigare inom polisen.[00:04:55:23]

Mariana Handler [00:04:55:24]
Skillnaden mellan kommunpolis och områdespoliser som jag antar att du tänker på. Områdes poliserna är ju de som kanske gör det vi planerar i det brottsförebyggande. De är ju de som våra medmänniskor ofta träffar på, på skolor eller i butiker eller liknande. Dem verkställer våra tankar och idéer helt enkelt.[00:05:22:06]

Ylfva Wistrand [00:05:22:08]
I den här poddserien så diskuterar vi radikalisering och VBE. Hur går diskussionerna inom Polismyndigheten? Vad gäller ert strategiska och förebyggande arbetet just mot de.[00:05:34:05]

Mariana Handler [00:05:34:05]
Men nationellt finns det metoder och riktlinjer för hur vi ska jobba förebyggande. Men jag som då är på polisområde nivå, där är det lite varierande hur vi pratar om det brottsförebyggande. Just den här problematiken finns inte eller syns inte eller man vet inte om den i alla kommuner så det är lite liksom varierande, hur mycket man pratar om det faktiskt.[00:05:57:22]

Ylfva Wistrand [00:05:57:24]
Det skiljer sig mellan de olika kommunerna då eller?[00:06:02:13]

Mariana Handler [00:06:02:15]
Absolut, Strömsunds kommun har ju valt och har de här glasögonen på sig och ser riskfaktorer kopplat till VBE. Alla gör inte det så det blir liksom beroende på vad man ser så agerar man. Jo, men jag tror att den här problematiken finns mer eller mindre på de flesta ställen, men det är ganska svårt att se. Man kanske måste ha visst synsätt och vara uppmärksam på vissa tecken och det är den förmågan har inte alla tror jag.[00:06:35:19]

Mariana Handler [00:06:35:21]
Men i Strömsund har de det och vi jobbar aktivt och det är jag glad för.[00:06:40:06]

Ylfva Wistrand [00:06:40:06]
Du sa att alla kommuner vet inte om att problematiken finns eller att den inte syns. Hur menar du då?[00:06:49:24]

Mariana Handler [00:06:50:01]
Ja, men det indikationer, riskfaktorer, hur folk beter sig, vad de säger och liknande. Det är ganska svårt skulle jag säga det är som att lägga pussel.[00:07:02:12]

Ylfva Wistrand [00:07:02:14]
Vad är det man behöver uppmärksam på?[00:07:04:02]

Mariana Handler [00:07:04:08]
Utanförskap är ju en riskfaktor skulle jag säga. Att man inte är inkluderas i samhället. Att man inte får ta del av samhället ser jag som oroväckande. Folk som kanske hindras från att göra saker som de kanske vill. Det är oroväckande tycker jag.[00:07:22:19]

Ylfva Wistrand [00:07:22:21]
Vi pratar ju mycket om att man ska arbeta strategiskt förebygga mot en mängd olika problemområden. Men vad kan det då innebära rent generellt att jobba strategiskt förebyggande mot radikalisering och VBE?[00:07:39:10]

Mariana Handler [00:07:39:12]
För det första så måste man ju kartlägga och se problematiken och våga prata om problematiken, kanske göra orsak analyser för identifiera eventuella målgrupper som man måste stötta och förebygga. Det är väl första steget att få de styrande och ledande att prioritera sådana förebyggande insatser som det handlar om.[00:08:02:15]

Ylfva Wistrand [00:08:02:17]
Är det den största utmaningen?[00:08:04:09]

Mariana Handler [00:08:04:11]
Att våga prata om problematiken utan att peka ut målgrupper och sånt, det tycker jag är en utmaning. Folk förstår att man inte vill hänga ut folk på något sätt utan att prata om människor som riskgrupper, så det handlar mer om att man vill fånga upp dem och hjälpa dem. Så det är en utmaning. Och sedan förebyggande arbete generellt är ju svårt och få styrning och ledning och lägga pengar på.[00:08:33:24]

Ylfva Wistrand [00:08:34:01]
Vad beror det på? Handlar om det där att det är svårt på något sätt att mäta en vinst av någonting som man inte vill ska ske?[00:08:43:00]

Mariana Handler [00:08:43:02]
Ja, det om man lyckas med det förebyggande då blir det förhoppningsvis inget problem. Men då tar man inte för givet att det är normalt. Men om man inte hade gjort de insatserna kanske man hade haft större problematik. Det är lättare att lägga pengar på något synbart, som en ny förskola eller liknande. Titta, det här har vi gjort det här har hänt under våran ledning och det medborgarna ser om vi lägger pengar, flera miljoner på något förebyggande.[00:09:11:00]

Mariana Handler [00:09:11:01]
Det syns inte, men det gynnar medborgarna.[00:09:14:07]

Ylfva Wistrand [00:09:14:09]
Så det handlar egentligen om att rättfärdiga kostnader för någonting som man egentligen inte ser eftersom man då förhoppningsvis har förebyggt att det sker.[00:09:25:09]

Mariana Handler [00:09:25:11]
Ja, och det är det du liksom satsar i dag kanske liksom har effekt om tio år. Då sitter du kanske inte ledande position utan då är det de som styr och leder som får en bra förutsättning. Men oavsett kan jag tycka att det viktiga är väl att det blir bra. Sen vem som styr under den tiden är väl relevant anser jag.[00:09:42:23]

Ylfva Wistrand [00:09:43:17]
Alltså är det långsiktiga perspektivet de glasögonen man behöver ha när man pratar om förebyggande arbete?[00:09:50:10]

Mariana Handler [00:09:50:12]
Ja, absolut. Tålamod.[00:09:56:17]

Ylfva Wistrand [00:09:56:19]
Men Mariana, du samverkar ju mycket aktivt med de kommunerna som du är knuten till. Det är både oss då här i Strömsund och Åre och Krokom. Vad är din roll när det gäller radikalisering och VBE och förebyggande arbete där? Varför ska vi samverka egentligen mellan myndigheter eller mellan myndigheter kommun?[00:10:19:06]

Mariana Handler [00:10:19:08]
Men min roll handlar mycket om att skapa lägesbilder. Vad har vi för problematik i kommunerna? Om vi identifierar då problematik kring det här så kommer inte polisen kunna förebygga själva. Därför är det jätteviktigt för mig att samverka med kommuner till exempel, och dela lägesbild. Få en samsyn. Vad kan vi göra? Vad kan ni göra? Tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad.[00:10:45:19]

Ylfva Wistrand [00:10:45:24]
Polisen kan inte göra allt jobb själva säger du. Men vilka fler? Vilka fler funktioner eller aktörer är viktiga då i ett förebyggande arbete?[00:10:54:09]

Mariana Handler [00:10:54:11]
Alla, skulle jag säga, det handlar ju om vuxna, föräldrar. Det handlar om förskola, skola, föreningsliv på arbetsplatser. Alla kan på något sätt bidra till att jobba förebyggande. Kan man få en medmänniska att känna sig inkluderad och sedd så är det förebyggande.[00:11:17:22]

Ylfva Wistrand [00:11:17:24]
En skyddsfaktor. En kommun har ju som uppgift också att jobba strategiskt förebyggande, alltså att förebygga brott på olika sätt och det ska vi göra utifrån fakta och evidens och polisens roll, den är ju inte enbart heller att lagföra utan också att samverka med kommunerna. Vad kan det innebära ur en förebyggande aspekt?[00:11:39:21]

Mariana Handler [00:11:39:21]
Men det handlar ju till exempel om att vi delar med oss av våran lägesbild över kommunen. Vad ser vi för problematik? Hur ser brottsstatistiken ut i kommunen? Vad ser våra medarbetare när de är ute och jobbar? Vad känner de oro för? Det handlar om medborgardialoger, vad känner medborgarna oro för? Om vi ska kunna förebygga det så måste vi veta vad vi ska förebygga, liksom mot vad har vi för problematik?[00:12:05:13]

Mariana Handler [00:12:05:15]
Det blir oftast bättre om man identifierar ett visst problem. Det är större chans att man har rätt åtgärder då.[00:12:12:08]

Ylfva Wistrand [00:12:12:10]
Generellt. Vad vill eller vad behöver kommunerna samverka kring med er i polisen? Vad vill man ha stöd i?[00:12:20:02]

Mariana Handler [00:12:20:02]
Men ofta vill de ha oss med när vi träffar politiker för att få tyngd i det, dem säger kanske. Att vi bekräftar deras oro som de har identifierat i sin lägesbild. De kan ha med oss för ibland så kan det vara lättare och förmedla ett budskap till medborgarna om polisen står med och också pratar om samma sak.[00:12:43:02]

Mariana Handler [00:12:43:06]
Sedan tror jag att om man är tillsammans, agera tillsammans så är det en form av trygghet för medborgarn också. Att vi, vi agerar tillsammans. Vi vill samma sak. Det är en styrka.[00:12:55:09]

Ylfva Wistrand [00:12:55:11]
Det pratas en del i media om hur bilden av Sverige har förändrats ute i världen. Hur ser du på det?[00:13:04:13]

Mariana Handler [00:13:04:15]
Det är olyckligt att Sverige har fått det rykte som de fått. Jag tycker det är obefogat. Jag är stolt över Sverige och jag tycker vi är mån om allas rättigheter och liknande. Så jag tycker att det är trist och det är viktigt att vi motbevisar det där, att vi berättar vår egen historia, hur det fungerar och hur det faktiskt ligger till.[00:13:25:02]

Mariana Handler [00:13:25:04]
Det gör mig ledsen, för det får oss att bli rädda och jag tror vi ändrar vårat beteendemönster även om vi uppmanas till att agera normalt. Rädda människor kan ibland bli farliga människor, men jag tycker.[00:13:40:23]

Ylfva Wistrand [00:13:41:00]
Hur menar du då?[00:13:41:13]

Mariana Handler [00:13:41:22]
Ja, men man blir mer misstänksam. Jag tror man kanske vi blir mer isolerade i rädsla för människor och framförallt okända människor. Det är ju inte gynnsamt för inkludering och gemenskap skulle jag säga.[00:13:56:19]

Ylfva Wistrand [00:13:57:15]
Hur påverkas du och dina kollegor av en förändrad syn på Sverige och de terrorattentat som sker? Jag tänker också på de påverkanskampanjer som har skett kring svensk socialtjänst och Sverige utmålas som ett islamofobiskt land till exempel.[00:14:13:07]

Mariana Handler [00:14:13:09]
Det ställer ju ännu större krav på att vi berättar vår egen historia och att vi agerar rätt i alla situationer. Det ska vi ju oavsett. Men det blir ännu viktigare. Vi granskas ju kanske ännu mer. Vi blir mer ifrågasatt. Våra beslut och liknande. Men jag tycker det är viktigt, att vi står fast vid vad som gäller och och följer det.[00:14:37:01]

Mariana Handler [00:14:37:03]
Som i dag när jag var på mammagrupp till exempel, för några somaliska kvinnor och pratade om polisens roll och våra rättigheter och våra skyldigheter, om socialtjänsten pratade jag. Vi måste ju liksom visa en annan bild än av vad som kanske målas upp som är felaktig.[00:14:54:00]

Ylfva Wistrand [00:14:54:03]
Många anser att man kanske gömmer sig bakom yttrandefriheten vid Koran bränningar till exempel. Hur ser du på det? Hur ska vi hantera yttrandefriheten?[00:15:05:04]

Mariana Handler [00:15:05:06]
Men yttrandefriheten är ju fantastisk och enligt vår grundlag så är ju inte det är inte ett brott och bränna Koranen oavsett vad vi tycker om det. Jag tror det är viktigt att vi följer våra grundlagar och tar beslut utifrån dem. Sen kan man ju såklart ifrågasätta lämpligheten, men jag vill absolut inte att hot om våld eller våld ska få oss att ändra våran lagstiftning.[00:15:31:19]

Ylfva Wistrand [00:15:31:20]
Varför då? Varför är det viktigt?[00:15:33:13]

Mariana Handler [00:15:33:13]
Jag tycker inte att det är den starka och den som hotar med våld som ska få styra och ställa och sätta regler. Då är vi farligt ute.[00:15:41:11]

Ylfva Wistrand [00:15:41:14]
Då har vi lämnat den demokratiska samhällsordningen.[00:15:43:18]

Mariana Handler [00:15:43:20]
Ja.[00:15:44:05]

Ylfva Wistrand [00:15:44:09]
I den här podd serien så pratar vi om radikalisering och VBE generellt. Hur skulle du beskriva radikalisering och våldsbejakande extremism för en lyssnare som inte är så insatt? Vad betyder radikalisering för dig?[00:16:01:18]

Mariana Handler [00:16:01:20]
Radikalisering, då är man ju liksom radikal kanske i sin syn och sitt leverne. Men att vara radikal är inte brottsligt förrns man accepterar våld för att få sin vilja igenom. Vad jag tycker radikalt det är ju en sak och vad någon annan människa tycker radikalt kan ju vara annat liksom. Jag tycker att det är ganska svårt.[00:16:20:16]

Ylfva Wistrand [00:16:21:00]
Det beror på sammanhanget.[00:16:22:08]

Mariana Handler [00:16:22:10]
Ja.[00:16:22:15]

Ylfva Wistrand [00:16:22:19] Vem kan bli radikaliserad?[00:16:24:01]

Mariana Handler [00:16:24:05]
Vem som helst kan säkert bli radikaliserad beroende på vad som händer i livet och hur man mår. Men människor som har tillhörighet och inte känner sig liksom förbisedd eller orättvist behandlad tror jag löper mindre risk att hamna där.[00:16:38:22]

Ylfva Wistrand [00:16:38:24]
Det är tydliga skyddsfaktorer som du pratar om. Men finns det någon skillnad eller någon likhet mellan att vara radikaliserad och eller att vara våldsbejakande extremism? Finns det skillnader eller likheter i det.[00:16:59:04]

Mariana Handler [00:16:59:06]
Du kan ju vara radikal, du kan ju vara hur radikal du vill i lägenheten och det skadar ju ingen. Men sen kan du vara radikal så pass och så mycket åh komma till en punkt att du rättfärdiga våld så att det du kanske finansierar eller uppmanar till våld. Och det är då det blir våldsbejakande extremism anser jag.[00:17:18:04]

Ylfva Wistrand [00:17:18:06]
Ja precis så man behöver ju rent faktiskt inte själv vara den som utför en våldshandling, utan man kan på andra sätt bidra till andras våldshandlingar.[00:17:29:11]

Mariana Handler [00:17:29:13]
Precis.[00:17:30:12]

Ylfva Wistrand [00:17:30:14]
I höstas här så fick vi en förhöjd terrorhotnivån från en trea så höjde vi upp till en fyra. Ställer det annorlunda eller nya krav på ett förebyggande arbete?[00:17:48:00]

Mariana Handler [00:17:48:02]
Det ställer väl inte annorlunda krav, men det blir ju ännu tydligare på vikten av att förebygga skulle jag säga. Polisen vi höjer vårat säkerhetstänk såklart när den förändras internt också även externt med andra. När det gäller arrangemang och liknande så blir det ju andra krav, till exempel höjd säkerhetstänk.[00:18:13:02]

Ylfva Wistrand [00:18:13:02]
Till exempel vad då?[00:18:13:23]

Mariana Handler [00:18:14:00]
Det kan handla om att man inte får ta in väskor och liknande på större arrangemang. Det är en form av förebyggande tänk mot sånt där som kanske inte har vi hade förut.[00:18:25:05]

Ylfva Wistrand [00:18:25:07]
Men om vi går tillbaka till din tidigare karriär blev det som du trodde att vara polis.[00:18:32:23]

Mariana Handler [00:18:33:00]
Min första bild av att vara polis. Det var nog åka i målad polisbil på händelsestyrd ärenden.[00:18:38:16]

Ylfva Wistrand [00:18:38:20]
Var händelser styrda ärenden?[00:18:40:24]

Mariana Handler [00:18:40:24]
Sånt som rings in här och nu, att man åker på det som krävs för stunden eller löser problem som uppstår om det är trafikolyckor eller våld i hemmet eller en stöld. Nu sitter jag på det brottsförebyggande sätet och det visste jag nog inte när jag sökte till polis. Det var nog inte så mycket snack om brottsförebyggande arbete då när jag gick polisutbildningen heller, utan det är någonting som har blommat upp ganska fort de senaste åren.[00:19:08:10]

Mariana Handler [00:19:08:12]
Men det känns ju bättre. Om man kan på något sätt förhindra att brott sker så känns ju det bra. Men det är svårt att se effekter av det man gör.[00:19:18:18]

Ylfva Wistrand [00:19:18:20]
Hur tänker du kring framtiden?[00:19:21:05]

Mariana Handler [00:19:21:07]
Ja, jag är lite orolig inför framtiden utifrån hur det ser ut i samhället och omvärlden just nu. Men man kan inte tappa hoppet. Vad vi gör här och nu har ju faktiskt betydelse och vi får fortsätta kämpa. Jag tror ni alla förstår att vi måste alla bidra. På det lilla sätt vi kan så tror jag det kan få ganska stor effekt.[00:19:42:09]

Mariana Handler [00:19:42:11]
Vi kan inte va, bara se till sig själv utan man måste tänka på andra och se vad man själv kan bidra med.[00:19:49:12]

Ylfva Wistrand [00:19:49:14]
Stort tack för att du ville gästa Resurscentrum för kunskapspodd.[00:19:53:19]

Mariana Handler [00:19:53:23]
Tack så mycket.[00:19:55:09]

Ylfva Wistrand [00:19:55:11]
Resurscentrum är en del av framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism, CVE. Om du vill kontakta oss, skriv till rc@stromsund.se och märk mailet podden. Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack att du har lyssnat![00:21:01:03]

 

Intervju med Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism.

Ylfva Wistrand [00:00:00:00]
Hej och välkommen! Du lyssnar till Resurscentrums kunskapspodd. Den här serien är en del av projekt STAD strategiskt arbete för demokrati som fokuserar på förebyggande arbete mot just radikalisering och våldsbejakande extremism. Även benämnt VBE. Radikalisering och våldsbejakande extremism kan upplevas som något ogreppbart eller lite svårt att relatera till. Men ämnet har relevans, inte bara på nationell nivå utan också på lokal nivå.[00:01:02:03]

Ylfva Wistrand [00:01:02:05]
För dig och mig. Men hur då, undrar du kanske. Tillsammans med våra gäster ska jag försöka göra det tydligare och mer hanterbart. Jag som välkomnar dig till podden heter Ylfva Wistrand och i din guide och programledare. I dagens avsnitt ska vi fokusera på hur det strategiskt förebyggande arbetet mot radikalisering och VBE ser ut på nationell nivå. Och också prata lite om hur det faktiskt styr arbetet för oss här lokalt i Strömsund.[00:01:34:17]

Ylfva Wistrand [00:01:34:23]
Vi hoppas att det här avsnittet ska ge dig en övergripande förståelse för vad det kan innebära att vara chef och ledare för Center mot våldsbejakande extremism. Den enhet som har regeringsuppdraget att arbeta just strategiskt förebyggande mot VBE. I dag samtalar jag med Jonas Trolle, tidigare mest känd för sin insats som polis när han ledde operationen för att ta fast kapten klänning.[00:02:03:06]

Ylfva Wistrand [00:02:03:08]
Sedan fem år tillbaka är Jonas chef för Center mot våldsbejakande extremism som ligger under Brottsförebyggande rådet. Hej Jonas! Varmt välkommen![00:02:15:19]

Jonas Trolle [00:02:15:21]
Stort tack![00:02:16:21]

Ylfva Wistrand [00:02:16:22]
Vem är Jonas Trolle och hur kom det sig att du gick från att vara polis till att bli chef för Center mot våldsbejakande extremism?[00:02:26:23]

Jonas Trolle [00:02:31:02]
Det var så här. Jag är ju polis i grunden och jag trivdes väldigt bra där. Och sen så fick jag en propom om att jag borde söka det här arbetet, så jag sökte det här jobbet och genomgick en del tester och intervjuer och tillslut så fick jag det. Det var ju inte att jag gick ifrån någonting utan det var mer att jag skulle prova något nytt under en tid och nu har det gått fem år.[00:02:59:04]

Jonas Trolle [00:02:59:06]
Men jag saknar polisen, det gör jag. Men jag tycker också att det här har varit oerhört spännande att göra under en tid. Det är tidsbegränsat förordnande det här så det är inte något som jag förväntas hålla på med till jag går i pension. [00:03:13:10]

Ylfva Wistrand [00:03:13:12]
Men du sist vi sågs, det var ju i maj på konferensen samling mot VBE som ni på CVE anordnar och då fick vi i Strömsunds kommun också ta emot pris som årets förebyggare och 2022 då gick priset till Borås stad. Kan du berätta lite om varför Centret har valt att fokusera på kommunernas arbete och hur nomineringen har gått till?[00:03:42:07]

Jonas Trolle [00:03:42:09]
Ja, men för det första så om jag börjar med er då i Strömsund. Så vet jag att vi tittar på Strömsund utifrån befolkning. Hur stor eller liten eran befolkning är, både rent tätorts mässigt men också i kommunen. Så är det som jag uppfattar det och som mina medarbetare uppfattar det så är det ju en enorm utmaning att hantera det så som ni har gjort, att hantera en ganska stor mängd människor som kommer från andra länder och kulturer.[00:04:14:06]

Jonas Trolle [00:04:14:08]
I den här delen av landet med en liten befolkning och ni har ju verkligen kämpat hårt för att få det här och fungera. Men också har ni fått hantera en hel del utmaningar som verkligen har varit svårt för ett lokalsamhälle och som jag tror också om vi utifrån ett Stockholms perspektiv där jag och mina medarbetare befinner oss. Inte riktigt förstår och kan sätta sig in i att mängden människor och att få ihop allt det här.[00:04:47:12]

Jonas Trolle [00:04:47:14]
Det blir så mycket mer tydligt i ett mindre lokalsamhälle och det ställer egentligen mycket, mycket högre krav. Dels på ni som jobbar i kommunen och kanske i en civilsamhälles organisation. Det ställer också högre krav på dom som bor i kommunen, både dom som kommer dit och de som redan finns där sen tidigare.[00:05:12:02]

Ylfva Wistrand [00:05:12:04]
Men Jonas, nu har vi pratat lite grann om Resurscentrums arbete och Strömsunds kommuns arbete. Men jag är ju intresserad av att bjuda lyssnarna på en förklaring vad Center mot våldsbejakande extremism jobbar med. Vad är ert uppdrag i ursprung?[00:05:30:03]

Jonas Trolle [00:05:30:05]
Vårt uppdrag är ju att vi ska förebygga våldsbejakande extremism på lokal, regional och i nationell nivå och vi ska också underlätta utträde ur den typen av extremistiska rörelser för de fall det är påkallat. Och det är det såklart och vi ska också verka för en kunskaps baserad praktik vi ska ge kunskap på det här området till kommuner, civilsamhälle, andra myndigheter i den här frågan.[00:06:06:13]

Jonas Trolle [00:06:06:15]
Vi ska erbjuda olika typer av utbildningsverksamhet.[00:06:13:21]

Jonas Trolle [00:06:13:23]
Vi stöttar kommuner och andra myndigheter i deras myndighetsutövning. Med vårat mobila stödteam och vi ska också samordna myndigheter och andra samhällsaktörer i frågor som rör den våldsbejakande extremismen. Och det här är ju ord och det måste ju fyllas med ett innehåll. Jag kan ge exempel på de här orden. När vi pratar om samordning till exempel så när kvinnor och barn satt i fångläger nere i Syrien, efter att de här kvinnorna många gånger gjort ett,[00:06:49:19]

Jonas Trolle [00:06:49:21]
uruselt val och beger sig ner i syfte att sprida för kalifatet så kom det en tid när de här skulle hem, ja då hade vi i rollen då från Centret att samordna myndigheter och kommuner, för de som omfattades av de här personerna som skulle komma tillbaka. Hur ska vi ta emot dem här och vilket är det juridiska spåret och vilket är det sociala omhändertagandet spåret och då jobbade vi med det.[00:07:14:03]

Ylfva Wistrand [00:07:14:05]
Vilken typ av stöd har kommunerna eftersökt?[00:07:17:08]

Jonas Trolle [00:07:17:10]
Ja, det har jag handlat om olika saker. Dels har det handlat om att de vill ha en bild av vad det är de får tillbaka, vad är det för människor man får tillbaka. Och också vad var det som gjorde att de här människorna radikaliserades och for iväg och hur har det varit där nere framför allt utifrån barnperspektivet. Vi har faktiskt varit ner dit.[00:07:38:17]

Jonas Trolle [00:07:38:20]
Vi har varit ner i ett sånt här fångläger, ett fångläger nere i Syrien och kan ändå komma hem till Sverige och berätta för socialtjänsten och personer som är involverade att så här har det fungerat. Så här ser det ut. Det här är vad vi uppfattar att det finns för behov. Det är väldigt viktigt och där att det finns ett informationsutbyte och en förståelse för dem som sedan ska hantera det här i socialt arbete.[00:08:07:21]

Jonas Trolle [00:08:07:23]
Men sedan en annan sak som är viktig för oss. Det är när olika företelser som vi har i kommunerna, vi kan ha högerextremism, extrema grupper som etablerar sig och hur kan en kommun eller skolor hantera det. Då kan vårt mobila stödteam vara ute och coacha och jobba med dem som jobbar med den lokala problembilden. Eller skolattacker har det varit mycket nu och de är ofta ideologiskt motiverade och där är det en hel del arbete.[00:08:39:24]

Jonas Trolle [00:08:40:02]
Som mina medarbetare jobbar med skolor och lokal polis, socialtjänst och så vidare.[00:08:46:13]

Ylfva Wistrand [00:08:46:15]
Men nu i augusti i år så fick ni ju också det här utökade regeringsuppdraget till centret. Vill du berätta lite om det och hur det har påverkat arbetet framåt?[00:08:58:12]

Jonas Trolle [00:08:58:14]
Säkerhets polischefen höjde ju terrorhotnivån i augustimånad och det var inget som ni känner till eller som de har kommunicerat. Det var inte frågan om att man hade en konkret hotbild utan det var en samlad bedömning och den här samlade bedömningen de jag kan säga kring den. Det är ju det att den är ju utifrån ett myndighets perspektiv så blir den en signal till oss som jobbar i myndighets världen.[00:09:28:08]

Jonas Trolle [00:09:28:08]
Eller som jobbar i den kommunala världen att vi behöver ju snäppa upp oss. Vi behöver.[00:09:33:24]

Ylfva Wistrand [00:09:34:02]
Någonting behöver göras.[00:09:34:14]

Jonas Trolle [00:09:34:14]
Ja för den höjda terrorhotnivån betyder ju inte att det införs några nya lagar eller att de förändrar så där radikalt för människor på gator och torg eller för människor i allmänhet, utan det är.[00:09:54:20]

Ylfva Wistrand [00:09:54:21]
Men vad innebär det då?[00:09:55:20]

Jonas Trolle [00:09:55:20]
Det är ju en signal som jag ser, det är en signal kring att det här är någonting som vi måste hantera, vara vaksamma. Vi måste uppdatera våra egna rutiner kring säkerhetskydd, vi måste titta på vad är det för budskap som sprids. Måste vara mer alerta på olika typer av narrativ som sprids för att inte mista saker som kan tendera att accelerera i väg.[00:10:24:04]

Jonas Trolle [00:10:24:04]
Vi ska också titta på vår närmiljö och sådana saker som medborgare i gemen ska vi ha en ökad medvetenheten. Det handlar om en större liksom en större mental förberedelse. Det är mycket det de handlar om och också de vi tittar på från ett myndighetsperspektiv. Om någonting skulle hända. Vad har vi för planer här och nu? Så att vi är lite snabbare på bollen än vi kanske är mer i ett normalt läge.[00:10:56:16]

Jonas Trolle [00:10:56:19]
Men jag säger som alla andra sagt att det här, det här ska inte uppfattas som att vi ska göra några radikala förändringar i vårt sätt att leva. Samtidigt så inser jag också att det de är precis det här ogripbara som är så svårt att ta på som göra att människor kan känna en otrygghet och i synnerhet om man inte har möjlighet att vara så där väldigt insatt. Så kan den här otryggheten finnas.[00:11:29:12]

Jonas Trolle [00:11:29:14]
Det har jag full respekt för. Men det är på något vis också lite det som är både extremismen och terrorns verksamhets idé. Det är ju att skapa en otrygghet i ett samhälle och vare sig den är genom väldigt uppmärksammade attentat eller ett allmänt oroligt läge.[00:11:50:02]

Ylfva Wistrand [00:11:50:04]
Vi har pratat mycket kring yrkesverksamma och vad man som yrkesverksam behöver ha för förhållningssätt, men som privatperson?[00:12:00:12]

Jonas Trolle [00:12:00:14]
Ja som privatperson var vaksam på avvikelser i det offentliga rummet, alltså där du befinner dig. För att ytterst då om jag pratar om terrorhot och då är det ju att någonting då skulle det kunna inträffa och hellre larma en gång för mycket än en gång för lite. Det är en sån sak.[00:12:25:07]

Jonas Trolle [00:12:25:07]
Men det handlar också som privatperson att, för det tycker jag mig kunna se under de här åren som jag har jobbat med det här, hur vissa frågor kan få spinn och hur man som privatperson kan medverka till att spinnet blir ännu värre. Genom att sprida olika typer av budskap. I såna här tider så är informations.[00:12:50:10]

Ylfva Wistrand [00:12:50:12]
Det viktigt att vara källkritisk, kanske?[00:12:52:00]

Jonas Trolle [00:12:52:05]
Ja i såna här tider är det extremt viktigt att vara källkritisk.[00:12:59:19]

Ylfva Wistrand [00:12:59:21]
När man hör termer som radikalisering och extremism eller våldsbejakande extremism. Då kanske man i första hand inte tänker på så små orter som Strömsund med omnejd eller glesbygd generellt, liksom för den delen. Hur tänker du kring det? Behöver vi uppdatera oss generellt.[00:13:20:20]

Jonas Trolle [00:13:20:22]
Rent privat så har jag förmånen att bo både i glesbygd och i tätort. Jag bor periodvis i Jämtlands län även om det inte är en bra bit ifrån där ni sitter just nu och jag kan tycka att just glesbygd och norra Sverige är ju något som ofta glöms bort när man har en referens som pratar om våra storstäder eller åtminstone större städer och socialt utsatta områden.[00:13:52:23]

Jonas Trolle [00:13:53:00]
Den segregation som vi har i Sverige, den som finns här den är problematisk det tycker jag att vi kan se. Samtidigt har vi också skapat enklaver som ytterligare bidrar och spär på segregationen och den typen av enklaver är svårare i mindre lokalsamhällen. Det är också viktigt att lyfta de här frågorna kring våldsbejakande extremism och frågorna kring segregation och integration det är någonting som omfattar hela landet.[00:14:28:21]

Jonas Trolle [00:14:28:23]
Det är inte någonting som bara omfattar våra större städer, utan det är utmaningar som vi har över hela landet. Dessutom så är det ju så att när det omfattar kommuner som eran kommun. Då är det både en ekonomisk och en social utmaning som många gånger är tuffare och det tycker jag är viktigt att man man visar på.[00:14:54:04]

Ylfva Wistrand [00:14:54:06]
Du är in lite grann på det, att trots avfolkning och så vidare och färre, både kanske personella och ekonomiska resurser så ska ändå arbetet bedrivas.[00:15:08:04]

Jonas Trolle [00:15:08:04]
Ja för Sverige är ju geografiskt sätt, det är ju såklart att det är en utmaning att på 55 procent ungefär av landets yta. Så bor 880 000 människor och resten av alla människor de bor på den resterande 45 procenten och det ställer stora krav. Samtidigt så vore det fullständigt naivt att tro att det då skulle vara helt lika.[00:15:31:15]

Jonas Trolle [00:15:31:17]
Det går inte. Det gäller att alltid ha med dem där procenten för att det är stort och det är skillnad. Jag upplever att när jag reser i landet och när jag befinner mig som privatperson i landet att utmaningarna är minst lika stora, ibland mycket större i glesbygd. Framför allt är det ju så att tillgången till samhällets service, möjligheten till att kunna göra olika val är ju mycket mindre i glesbygd, när vi tittar på var de kan gå i skola och vad de kan få möjlighet till.[00:16:14:11]

Jonas Trolle [00:16:14:13]
Olika typer av stöd och hjälp. Alla de här olika alternativ som erbjuds i en storstad. Och så ställs det också krav på kommunerna och regionerna att de ska upprätthålla en service. Att de ska vara med och dela på det som är de gemensamma ansvaret och det kan jag se att det är tämligen utmanande och det är något som hela tiden behöver det lyftas ett sånt perspektiv.[00:16:47:05]

Ylfva Wistrand [00:16:47:07]
Vi har ju pratat mycket om radikalisering och våldsbejakande extremism. Vi har pratat mycket om begreppen radikalisering och våldsbejakande extremism. Hur skulle du förklara respektive begrepp på ett lättfattligt sätt?[00:17:05:02]

Jonas Trolle [00:17:05:04]
Om man ska definiera våldsbejakande extremism, den som hemfaller åt det. Det är personer som inte tycker att det som vi i demokratisk anda har kommit fram till är ett sätt samhälle ska inordnats på, att de med hjälp av våld eller på andra sätt andra medel, påverkan, hot och vad det nu kan vara. Är beredd och störta samman det som merparten i demokratins anda då har kommit fram till. Den typen av personer.[00:17:39:24]

Jonas Trolle [00:17:40:01]
Kan definieras som våldsbejakande extremister. Då infinner sig också ett dilemma för att du får vara extremist. Du får tycka att vi ska ha ett totalitärt samhällsskikt eller att det ska vara ett proletariatets diktatur och så vidare. Men du får inte bli våldsbejakande. Vi får inte ta till våld för att få tillstånden en sån samhälls förändring.[00:18:10:16]

Jonas Trolle [00:18:10:18]
Och det där är utmanande, jag och mina medarbetare och många andra på andra myndigheter,polisen, säkerhetspolisen och ute i kommunerna som jobbar med att möte de här människorna ska ju förhålla oss till människors fria rätt att ha åsikter samtidigt som de inte får bli våldsbejakande och liksom inspirera andra ytterligare att också försöka ta till våld. Så det är en balansgång det där hela tiden.[00:18:36:14]

Ylfva Wistrand [00:18:36:16]
Hur skulle du förklara begreppet radikalisering då?[00:18:40:00]

Jonas Trolle [00:18:40:02]
Ja, det är den här typen av personer som attackeras av den här miljön. De människor som jag upplever blir radikaliserade. Det är människor som har en önskan om att få världen mer lätt begriplig genom, de är mer svartvita argument som förklarar svåra komplexa problem på ett enkelt och kanske väldigt radikalt och brutalt sätt, men där man då också då finner en gemenskap och kanske i vissa fall och en trygghet i att vi delar någonting här.[00:19:22:18]

Jonas Trolle [00:19:22:21]
Vi har sett någonting som andra inte förstår och vi är villiga att mot ett gemensamt mål och mot andra sämre vetande. Ta över deras rättigheter i att kunna få bestämma under en bibehållen demokrati då ta över och bestämma sig för att nu går vi åt det här hållet istället. De har sett någonting, de har skådat någonting som andra inte enligt dem och kanske fullt ut förstår storheten i eller förtjänsterna med.[00:20:00:20]

Jonas Trolle [00:20:00:23]
Radikaliserade personer är väldigt, som jag upplever i alla fall i mötet med dem att det ändå är väldigt svartvita människor som har en önskan om att vilja på ett enkelt sätt förklara väldigt komplexa problem och också gärna peka ut andra grupper så att de skapar en yttre fiende för att ytterligare stärka den gemensamma tanken och den gemensamma kontexten. Och det där är farligt.[00:20:29:23]

Ylfva Wistrand [00:20:30:00]
Så också bidra till en ökad polarisering, kan man säga.[00:20:34:00]

Jonas Trolle [00:20:34:02]
Ja, det blir det och det är mycket med det här att de delar upp världen i svart och vit, ont och gott och olika grupper som är så att säga hot, de bygger upp dem här olika hoten och på det sättet radikalisera människor. Det är även nationer som gör så, det är även nationer som radikaliseras i syfte att få folket och att få medborgarna.[00:21:05:20]

Jonas Trolle [00:21:05:22]
Att tro på det som kanske då har som en nationell verksamhet i det.[00:21:14:06]

Ylfva Wistrand [00:21:14:08]
Om vi går tillbaka till din tidigare profession som polis så här i backspegeln, vad skulle du säga var den springande punkten i arbetet med att få fast kapten klänning?[00:21:31:10]

Jonas Trolle [00:21:31:12]
Det var ju ett ärende som vi skulle kunna prata länge om, men det var att vi kunde hålla det väldigt tajt och vi var en ganska liten grupp som jobbade med det där och vi fick tillfälle att göra det för det man ska ha klart för sig idag när det gäller polis arbete det är att möjligheterna att kunna arbeta med allting utanför det som är.[00:21:56:00]

Jonas Trolle [00:21:56:00]
Den här väldigt akuta krisen med gängkriminalitet och det. De är ganska små idag så såg det inte ut då, vi hade möjlighet att kunna jobba och det var ju oerhört viktigt i och med att det var en person som var involverad inom kåren så att säga. Det var en anställd inom kåren och då är det ännu viktigare att vi reder i det.[00:22:22:00]

Jonas Trolle [00:22:22:02]
Sen att vi var en tajt och dedikerad arbetsgrupp som också höll det för, vi höll det för varandra. Det vart liksom inget snack om det och det är ju också viktigt med tanke på om det hade visat sig vara fel och då är det ju verkligen illa om det sprids ut. Innan vi så att säga är klar.[00:22:43:06]

Jonas Trolle [00:22:43:08]
Och sen fanns det en hängivenhet, det fanns en stor vilja. Är det på det viset att det här är som det verkar, att den här personen är en brottsling, då ska vi göra allt för att lösa det. Det finns ju kanske många gånger en berättelse och en idé om man håller varandra om ryggen. Men där, det där har jag aldrig sett.[00:23:03:05]

Jonas Trolle [00:23:03:10]
Under alla mina år som jag har jobbat inom polisen så har jag ändå upplevt att är det så är galet och då gör vi allt vi kan för att lösa ut det. Det var många olika saker som krävs, samverkan.[pause] Sen måste man ha lite flax också. Det hade vi faktiskt vi hade lite tur. att vi hade och det får man faktiskt inte underskatta.[00:23:27:23]

Ylfva Wistrand [00:23:28:00]
Ni hade lite tur. Hur då menar du?[00:23:30:24]

Jonas Trolle [00:23:31:01]
Det var att det fanns ett antal eller han var ju åtminstone i det läge som vi befann oss där och då. Var de svårt att kunna identifiera just att han var han, vi hade ett namn eller vi hade inget namn. Vi hade en person, en omtalad person som skulle vara mellan 50-60 år, med en kraftig kroppsbyggnad och vara en polis chef.[00:23:55:23]

Jonas Trolle [00:23:55:23]
Det var det vi hade initialt och det går 13 på dussinet med halv feta polis chefer, män mellan 50-60 år. Men sen så fick vi då en del inspel här då från ett av målsägandena och vittnena som gjorde att du kunde lägga ett pussel. Där han då bland annat ringde till en medgärningsperson, då med ett polis nummer som vi sen då kunde hitta i telefonlistor och sen så kunde vi jämföra de med andra telefoner. De ringde från oregistrerade kontantkorts telefoner och så vidare.[00:24:35:00]

Jonas Trolle [00:24:35:02]
Men det var flax det får jag säga och hans namn fick vi genom att en vittnade om att hon hade hört om någon som hade läst i en tidning om den här personen och den här tidningen var Dagens industri och Dagens Industri är inte tidning som poliser är med i så ofta. Så det fanns en hel del grejer här som gjorde att det gick att lägga ett pussel och som de nog ändå kan betecknas som en del tur.[00:25:06:02]

Ylfva Wistrand [00:25:06:04]
Stort tack för att du ville gästa Resurscentrum kunskapspodd.[00:25:10:14]

Jonas Trolle [00:25:10:16]
Stort tack till er, vi ses igen i Strömsund.[00:25:12:13]

Ylfva Wistrand [00:25:12:18]
Super, toppen, kanon har jag hört att någon säger (skrattar).[00:25:16:04]

Jonas Trolle [00:25:16:06]
(Skrattar).Ja, fan vad du var påläst. Tack så mycket då.[00:25:23:19]

Ylfva Wistrand [00:25:23:21]
Resurscentrum är en del av Framtids- och utvecklings förvaltningen i Strömsunds kommun. Det poddavsnitt som du just lyssnat på är en del av Projekt STAD som finansieras av Center mot våldsbejakande extremism. CVE. Om du vill kontakta oss skriv till rc@stro msund.se och märk mailet podden. Vår vinjett den är producerad av Marcus Ernehed. Stort tack att du har lyssnat![00:26:29:17]

 

Träffa vår poddmaker

Ylfva Wistrand

Ylfva Wistrand är utbildad pedagog och har en bakgrund i att möta människor i utsatta situationer, såväl som att utbilda yrkesverksamma inom strategiskt förebyggande arbete mot hot och våld, samtalsmetod samt professionellt förhållningssätt och bemötande. Ylva har arbetat på Resurscentrum sedan 2017 och är projektledare för projektet STAD.

Nya avsnitt

Kommer i slutet av januari 2024.

Följ oss på Instagram

rc_stromsund

Kontakat podden:

Mejla till oss rc@stromsund.se

Kom ihåg att märka mailet med Podden.

Glöm inte att prenumerera!

Resurscentrum är den del av Framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun och verkar inom tre arbetsområden: brottsförebyggande arbete, arbetsmarknadsinsatser och Integration, migration och ett nytt liv i Sverige.

Ansvarig utgivare: Anneli Svensson, kommundirektör Strömsunds Kommun.

Till toppen av sidan!
Logotyp för Europeiska unionen
Tillgänglighetsredogörelse
Begripligt.nu drivs av Resurscentrum, en del av framtids- och utvecklingsförvaltningen i Strömsunds kommun

Framtids- och utvecklingsförvaltningen

Strömsunds kommun
Box 500
833 24 Strömsund

Telefon växel: 0670-161 00
E-post: rc@stromsund.se
Instagram: rc_stromsund